Skid-VM i Falun 2015.

Skandal. En grisig backe i slutet på fristilsbanan och Hellner på sista hade varit mumma.

Seriöst, det här jävla pisset att man ska varva inne på stadion så många gånger som möjligt. Ruttnar fullständigt. 2.5 på stafetterna, haha. Får publiken ens plats??

Blå 5/7,5 enda slinga som innehåller "originalmördarbacken" alltså.

Endast 2,5 i stafetterna när man har längre slingor tillgängliga...och extremt tråkig spurtavslutning om det inte spricker på klassiska.

Känns spontant som man prioriterat sprinthelvetet och sedan skottat ihop lite anslutningar från de gamla spåren...

Hoppas jag har fel och gnäller obefogat.

Den gamla riktiga originalmördarbacken hade dessa siffror:

Height Difference (HD): 85 m
Maximum Climb (MC): 75 m

Ingen av kommande VM slingorna når upp i dessa siffror. Närmast är blå 3,75 och 5 km med:

Height Difference: 84 m
Maximum Climb: 65 m
Dock åker man upp till högsta punkten 84 m under de första 1,7 km på blå 3,75/5km. Så det är ändå mycket ihållande uppför. Det blir tufft direkt efter skidbytet på skiathlonen och norskorna lär sätta in stöten här. Passar inte Kalla som brukar ha problem i de situationerna.

Blå 7,5 km som används på 15 skate har bara:

Height Difference: 78 m
Maximum Climb: 40 m
Man åker upp till 78 m under de första 2,2 kilometerna.

Banans lägsta punkt är på platten i stadion där också starten går.

Om jag har fattat rätt så är fristilsbanan lika enkel som den i Gällivare när de hade en 2.5 slinga där. Och den var på tok för lätt i mitt tyckte.

Bästa sättet för oss att slå Norge är att Hellner kör skiten ur Northug uppför mördarbacken, men den chansen är ju körd. Den klassiska är i paritet med den i val di fiemme senast och är dessutom längre (kommer säkert bli 3 minuter för damerna och bortåt 5-6 för herrarna). Att banorna är så pass olika stör mig, ett lag kan totalt sätt vara bättre men förlora på att det andra laget har övervikt i klassisk slagstyrka. Dessutom är mördarbacken Faluns stora signum och att då bara använda den lilla i ena tekniken är bara fel.

På damsidan har jag fått storhetsvansinne och tror att Stina ska kunna följa Björgen en halvmil uppför sex små backar. Eller kan det rent av gå? Annars öppnar det väl lite för Ida i fritt, hon bör väl gynnas av en lättare bana (även om hon gjorde Lillehammer strålande). Wikén på tredje blir slöseri så hon får andra och Rydqvist blir ju meningslös att ha med. Norskorna får det också bra med Weng och Johaug i den tuffare banan och Haga på den lättare. Nackdel Mäkäräinen, hon vill väl ha brant.

Nån måste tyckt att herrstafetten i val di fiemme var lite för dålig och att denna mer ska likna den i Sjusjöen. Jag ska maila Emils brorsa och få honom att ändra sig, skiathlon-herrbanorna skulle vara utmärkta att ha i stafetten.

Stämmer, men de mördade botten av backen vid första ombyggnaden, började någonstans vid den löjliga spiralen bredvid stadion på blå bana. (Som ser ut som en överdimensionerad rodelbana.)

Edit: Fast den stadioningången är ju mycket bättre än uppsamlingarnas öppna fält som var innan.

Dock är det vad som finns kvar av "originalmördarbacken" som löper parallellt med hoppbackarna på kartan. Och eftersom den bansträckningen är exakt samma även på 7,5:an så blir jag något konfunderad när maxklättringen inte är densamma på den som på femman. Särskilt som 7,5:an i princip verkar vara hela femman nästintill oförändrad plus en liten avstickare norrut i 2,5 km och sen tillbaks på nästan exakt samma ställe som man vek av på.

Edit: Alltså svårt att se var annars maxklättringen ska ligga på kartan.

Bästa sättet är nog alltjämnt att vi sopar mattan med dom på första tre sträckorna. Främst dom två där Sundby inte kör.

Med årets första, sista och enda sprintstafett i världscupen avgjord är det dags att blicka fram emot samma gren i VM. Man ska ha en sak i åtanke när man väljer sprintstafettlag, nämligen tävlingsprogrammet. Loppet går dagen efter skiathlon och två-tre dagar före fristilsloppen. Att trippla dessa lopp kan bli ett för tufft program och därför har flera och kommer flera åkare avstå denna distans. Min genomgång innefattar alla åkare men med en stjärna* efter de åkare som kan komma att avstå sprintstafetten för att ladda för andra grenar. De tre första lagen är mina medaljfavoriter, övriga kommer i den ordning de kom i i Otepää.

Damer:

1. Norge: Weng* - Björgen* (Östberg, Falla)
Weng och Björgen visade i både Oberstdorf och Munstertal att de är världens bäst lämpade för denna gren. Båda har ett stort program i övrigt men Björgen har öppnat för att köra alla lopp i VM, med Weng vet jag inte. Skulle båda avstå står hoppet till Östberg och Falla, ett bra lag som kan vinna men som inte skulle gå in i tävlingen som favoriter.

2. Sverige: Kalla* - Nilsson (Ingemarsdotter)
Nilsson visade sin klass i Otepää och ingen kan känna sig säker med henne i rygg inför ett upplopp. Hon har rundat både Björgen och Östberg i slutet av lopp denna säsong. Kalla har inte haft några planer på sprintstafetten denna säsong men om ingen förbättring sker till Östersund kommer detta lopp vara en långt bättre guldchans än skiathlon. Blir det inte Kalla blir det Ingemarsdotter som gjort flera fina distanslopp i fristil denna säsong. Bakom henne är det tunt, troligen är Öberg eller Haag nästa val vilket minskar medaljchansen rejält. Drömmen om Sundlings stora genombrott får vänta.

3. Tyskland: Fessel – Herrmann (Nystad)
Herrmann fixade på nästan egen hand en fjärdeplats i Otepää och uppbackad av Fessel, som fått en nytändning i fristil, kan det mycket väl räcka till en nytt tyskt guld i sprintstafett. Nystad är en utmärkt ersättare.

4. Polen: Kowalczyk – Jaskowiec
Efter en trög säsong så lossnade det äntligen för Kowalczyk som tillsammans med Jaskowiec ordnade Polens första pallplats någonsin i en stafett (om FIS statistik stämmer). Sprintbanan i Falun innehåller dock en mycket svår kurva där Kowalczyk kommer få stora problem, vilket gör att medaljchansen i VM får ses som ganska liten. Inga reserver att tala om.

5. Finland: Niskanen* – Pärmäkoski* (Kyllönen, Saarinen*...)
Sarasoja-Lilja och Pärmäkoski tog brons senast, men det tävlingsprogrammet gjorde också att Pärmäkoski inte orkade köra den stora stafetten utan istället fick Sarasoja göra det med dåligt utfall. I år finns många dugliga åkare att välja mellan, men ingen som känns riktigt vass. Dessutom är flera av åkarna aktuella för skiathlon. Snabbaste finländska i Otepää var lite överraskande Saarinen, som har tagit medalj varje gång i klassisk sprintstafett.

6. USA: Diggins – Randall (Bjornsen, Caldwell, Sargent)
Världsmästarna från 2013 har inte imponerat denna säsong, men har normalt alla kvalitéer som krävs för att vinna en sprintstafett i fristil. Bakom dessa finns flera fina alternativ, främst Bjornsen som var topp 10 i prologen i touren. I bästa form och lite nordiska reservlag finns chansen på ett nytt guld.

7. Ryssland: Dotsenko – Shapovalova (Tchekaleva*, Matveeva)
Det ryska laget blir allt svagare. Shapovalova har gjort fina klassiska lopp och är den snabbaste Ryssland har på slutet. Mångsidiga Dotsenko är ett dugligt komplement. Bör ta sig till final men kanppast så mycket mer. Tchekaleva är en spännande joker, som dock inte gjorde någon nytta i Otepää.

8. Slovenien: Razinger – Cebasek (Visnar, Fabjan, Lampic)
Visnar och Fabjan är två av världens bästa sprinters men är hopplöst värdelösa i sprintstafett. Därför väljer jag nu Razinger och prologspecialisten Cebasek som förstaval för Slovenien. Bör ändå inte räcka till speciellt länge i finalen. Junioren Lampic står på tillväxt.

9. Italien: Debertolis – Vurich (Laurent)
Vurich är i sina bästa stunder en hygglig sprinter, men sämre i sprintstafett. Debertolis har varit minst dålig av Italiens distansåkare. Laurent är förstareserv, en än mer utpräglad sprinter än Vurich. Baudin kan bli användbar om några år. Kan få problem att ens nå finalen.

10. Tjeckien: Vrabcova-Nyvltova – Novakova
Novakova har varit en av årets sensationer, framförallt i Lillehammer. Men touren fick ett abrupt slut för henne när hon i sprinten skadade axeln redan i starten. Kan hon bli hel i axeln har Tjeckeien en mycket intressant duo tillsammans med Vrabcova-Nyvltova, som efter en seg start kom igång lagom till Novakovas skada. Topp 6 absolut, om Novakovas snabbt kommer tillbaks (hon har nyss opererat axeln om jag förstått hennes twitter rätt).

11. Frankrike: Aymonier – Jean (Hugue)
De enda fransyskorna med sprintpoäng än så länge, i Munstertal. Prologspecialisten Hugue kan utmana. Final men inte mer.

12. Schweiz: Boner – van der Graaff
Både Boner med sin åkstyrka och van der Graaff med sin snabbhet tog flera poäng i Munstertal. Kommer man bara till start så bör man fixa en plats i finalen.

Herrarna kommer strax

Herrar:
För herrarna finns det två varianter hur en sprintstafett utvecklar sig. Det kan bli som i Sochi där båda åkarna behövde vara på topp för att en topplacering skulle kunna nås. Men det kan också bli som i Val di Fiemme där sjättesträckan nästan helt avgör, såvida inte förstaåkaren kör på tok för dåligt. Denna genomgång fokuserar på variant 1, där den bästa duon premieras. Men det kan komma en slutkommentar för vissa länder om att variant 2 är till fördel för dem.

1. Ryssland: Petuchkov – Ustiugov (Kriukov)
Bara namnen får en att rys(s)a, Petuchkov och Ustiugov blandar all den kraft, styrka och fart som krävs för en sprintstafett, senast demonstrerat i Otepää. Det som mest talar emot laget är att Ustiugov aldrig slagit Northug på ett upplopp. Senaste VM-sprintkungen Kriukov är ett sparkapital som ännu inte vaknat, gör han det blir laget möjligen ännu vassare. Få reserver i övrigt.

2. Norge: Krogh – Northug* (Glöersen, Sundby*)
Ryska stafettuttagningar brukar vara märkliga, men det är ändå ingenting mot norrmännens i sprintstafett. Hattestad var tveksam senast och Golberg var direkt felaktig. Varför inte Northug avslutande på hemmaplan 2011 är en tredje gåta. Krogh och Glöersen är aspiranter att få köra med Northug denna gång, det troliga är att han kör. Liten fördel är det för sprintcupledaren Krogh som de senaste mästerskapen dock varit enkel att peta av lagledningen. Sundby har anmält intresse men bör fokusera på distansloppen. Vid massjukdom finns också Hattestad, Brandsdal, Golberg, Dyrhaug och Röthe att välja bland.

3. Sverige: Halfvarsson* – Jönsson (Hellner*, Peterson)
Inte mycket har fungerat för svenskarna men normalt bör man vara på medaljplats i denna gren. Jag är nog ensam om det men tycker att det ser allt bättre ut för Jönsson, toppresultaten kommer när skidorna glider bättre och frassar inte faller rakt framför honom. Däremot är jag klart orolig för att Peterson ska hinna i form till VM. Halfvarsson har varit bäst men får ett tufft program om han ska gå VM:s fem första grenar. Såvida inte han står över skiathlon kan kompromissen sluta med att Hellner bildar par med Jönsson, samma lag som tog silver senast. Hellner – Halfvarsson är också en möjlighet, men räcker knappast till guld och kan komma att förstöra för viktigare grenar (nej, det är ingen hemlighet att jag håller sprintstafetten lägst av VM:s grenar).

4. Italien: Hofer – Pellegrino (Nöckler)
Världens just nu snabbaste fristilssprinter, Pellegrino, fixade på nästan egen hand en pallplats i Otepääs sprintstafett. Han körde tillsammans med Nöckler men på VM är Hofer det bästa valet, samma duo som blev femma på hemmaplan, även om hans senaste två säsonger varit bleka. Är det bara upp till Pellegrino kan det bli guld.

5. Schweiz: Kindschi – D Cologna* (G Cologna)
Hetland utvecklade Schweiz till mer än bara Dario Cologna, framförallt i fristilssprint producerade han mängder av åkare. Fyra i Otepää, och det med andralaget. Dario Cologna är given som avslutare, såvida han kommer till start. På förstasträckan har man många att välja mellan, Kindschi är den snabbaste. I ett samlat fält kan Dario mycket väl fixa åtminstone en medalj, kanske också guld.

6. Polen: Kreczmer – Starega
Mycket överraskande sjua i Otepää, framförallt att Kreczmer skulle fixa det i fristil. Starega är en ung sprinter som var tvåa i Bruksvallarna och som blir allt bättre. Till VM bör det finnas 10 minst lika bra eller bättre så kan man ta sig till final gör man det bra.

7. Kanada: Kershaw – Harvey* (Valjas)
Är det sprintstafett så vaknar världsmästarna från 2011 alltid till. Fyrorna från senaste VM ankras av den allt stabilare Harvey som spurtat bra i Falun flera gånger. Däremot har inte Kershaw haft många rätt de senaste tre åren. Valjas har fått ny fart och utmanar om startsträckan. Är man med vid sista växlingen finns alla chanser.

8. Finland: Heikkinen – Jylhä (Mikkonen, Nousiainen)
Jylhä är snabbast och bör ta sistasträckan. Det naturligaste valet till honom är Mikkonen, men jag har fastnat för Heikkinens attackåkning. Dessutom är orken inte risk för honom. Nousiainen är ett mellanting som också kan fungera. Precis som på damsidan ett av de svåraste lagen att plocka ut. Oavsett duo har man inget riktigt vass segervapen.

9. Estland: Rehemaa – Kummel
Prologspecialisten Rehemaa var sjua på 15 fritt förra VM och Kummel var i sprintfinal 2011. Tillsammans bildar man en välkomponerad duo som borde kunna nå finalen.

10. USA: Newell – Hamilton
Farten är det inget fel på hos amerikanerna, däremot uthålligheten. Kan fixa ett långsamt kval, men kommer inte räcka till i finalen.

11. Tyskland: Bögl – Tscharnke (Eisenlauer, Dotzler)
Förstaårssenioren Tscharnke såg ut att ha avgjort OS-finalen i sprintstafett 2010, men Teichmann blev upphunnen på upploppet och det blev silver. Han fick en ny chans i Sochi, men föll på väg mot medalj. Ny får han ännu en chans, frågan är dock med vem. Bögl gjorde en fin prolog i Oberstdorf, Eisenlauer är snabb men outhållig och Dotzler är bra på det mesta utom just fristilssprint. En blixtcomeback av Angerer eller Teichmann hade stärkt laget. På egen hand kan Tscharnke dock fixa mycket.

12. Frankrike: Manificat* – Gros (Gaillard*, Jay)
Har samma möjlighet som svenskarna att välja mellan två sprinters och två distansåkare. Med rätt uttagning finns en god finalchans, men knappast medalj.

13. Tjeckien: Jaks – Kozisek (Razym)
Nämn sprintstafett, och gärna i fristil, och gamle Kozisek vaknar till en flera års slumrande. Han får troligen sällskap av mångsidige Jaks som gjorde en fin tourprolog. Razym är förstereserv men har varit blek i år. God chans på final och sen vet man aldrig med Kozisek i dessa sammanhang.

14. Storbritannien: Young – Musgrave
Andrew Musgrave inte bara vann NM-sprinten ifjol, han gjorde det i utklassningsstil. I år var han också snabbast på långa jaktstarten i touren. Han får sällskap av unge namnen Young som gör sin bästa säsong hittills med en 15:e plats som bäst. Orkar Young så kan Musgrave göra stordåd, med brittiska mått mätt, på slutsträckan.

15. Kazakstan: Chebotko – Poltoranin
Bronsmedaljörer senast men det vore en mycket större skräll om man skulle lyckas igen. Chebotko har inte haft många framgångar sedan dess och Poltoranins framgångar har kommit i klassiskt (förutom när han skejtade hem segern i Toblach).

Samma här. Fattar inte. Spårkartan ser lika ut vid hoppbackarna, men banprofilen och siffrorna säger att det skiljer. På 3,75 och 5 ligger högsta punkten på 245 m.ö.h. och på 7,5:an 239 m.ö.h.

---

Tycker annars inte det är nåt fel med att klassiska banan i en stafett är tuffare. Två nationer med annars jämna lag men styrka i klassiskt får alltid sämre resultat i stafetter än de borde i och med att det alltid avgörs i skate. Vi vill heller inte ha stakning på stafettsträckorna.

Skiathlonen i Falun blir annars ett skatelopp i princip. Den klassiska banan lättare och kommer först så vad man presterar i klassiskt kommer ha underordnad betydelse.

Skulle nästan slänga in RL Roponen på första sträckan i Finlands lag i sprintstafetten. Tro det eller ej så är hon riktigt bra på den sträckan i den grenen. Världsmästare till och med. VM silver också. Borde haft OS medalj 2010 också men då råkade båda hennes tidigare parhästar Muranen och Kuitunen vara i dålig form. Saarinen satsade på tremilen så RLR fick åka med fjärdealternativet Sarasoja som var för svag.

Tycker RLR har en OK form i skate och haft en bra tävlingsplanering fram mot VM. Kommer heller inte åka något klassiskt på VM och är inte given i det riktiga stafettlaget så hon bör ha energi till detta. Vem som skall ta avslutningen är dock ett stort frågetecken.

På herrsidan finns också Matias Strandvall som tänkbar avslutare, han åkte bra sprintar i slutet av förra säsongen så kommer han i form så. Såg att den finska sprinttränaren tyckte att sprintbanan i Falun är så pass tuff så att distansåkare är aktuella.
Heikkinen kommer dock inte att åka. Skiathlon - 15 skate - riktig stafett har full fokus för honom och 3 lopp är det maximala antalet han klarar av i ett mästerskap.

Haag har ju förut åkt bra sprint stafetter men vet att hon inte visat den rappheten på senare år...men hon har väl heller inte åkt den disiplinen