Jag skulle väl säga något melodramatiskt och töntigt om jag känner mig själv rätt. Min farfar däremot hade en fin sista mening. Han var alltid emot kyrkan och "prästjävlarna som ljuger om allt!" och trodde inte över huvud taget på religion. Så när min pappa frågade honom, precis innan han skulle sova natten som visade sig bli hans sista natt (det var väntat att han skulle dö inom kort, strupcancer) ifall han nu vänt sig och trodde på gud kollade han extremt irriterat tillbaka och svarade hest (som sagt, strupcancer): "NEJ FÖR HELVETE!". Bra sista mening. Nej för helvete. Summerade tydligen hela hans personlighet väldigt väl.
