Citat:
Ursprungligen postat av Kaktusmelon
Hur kommer det sig att det är så vanligt att folk sätter frågetecken när man inte ens ställt en fråga?
Fiktivt exempel:
Jag undrar om du inte är lite fet?
Ett verkligt exempel:
Trodde detta var något alla visste sedan lågstadiet?
https://www.flashback.org/t1205316 Se sista meningen i andra inlägget i tråden.
Det finns flera förklaringar. Mekanismen är en nyansering som efterbildar talspråkets rikare möjligheter när det gäller att indikera att ett inte-så-tvärsäkert påstående. Vi har tonfall och kroppsspråk i talspråket. Behovet av vaghetsmarkörer torde vara bevisat med fullkomlig säkerhet!
Om jag minns mina franska fragment rätt så kan ett påstående och en fråga se ut precis lika dana, bortsett från höjd intonation i talat språk och frågetecken i skriven franska. Efter vederbörligt blanksteg ? Det nya bruket av frågetecknet i svenskan kan [kanske] ses i det ljuset också?
Fiktivt exempel:
Jag undrar om du inte är lite fet [– vad tycker du själv]?
Ytterligare en aspekt är att osäkra verbformer har i stort sett försvunnit ur språket. Inströdda frågetecken kan till nöds ersätta konjunktiv och andra nyanser. I en värld där politikerna har allt mindre att sätta emot hasardspelarna så blir det alltmer tabu att medge att något skulle kunna vara osäkert efter höstens val. Väljarna kommer att ge oss förnyat förtroende?
Exemplen i inlägg #2 på systertråden kan nog uppfattas som satsförkortningar. I engelskan har de/vi det behändiga "isn’t it?" som alltså numera i svenskan kan förkortas till bara »?«.
Citat:
Man kan väl göra allt [– kan man inte det]?
Tror du inte på Jesus är du inte längre kristen utan jude. Trodde detta var något alla visste sedan lågstadiet [–vad tror du]?
Frågetecken efter en syntaktiskt entydig fråga med omvänd ordföljd, det frågetecknet är strängt taget redundant.