En tänkvärd och intressant ledarartikel som betraktar det "delikata" ärendet ur flera perspektiv.
Citat: "
Vår uråldriga monarki håller nu på att krackelera inför öppen ridå.
Har man ett uns av sympati måste man tycka det är tragiskt att se hur kungen dagligen får
löpa gatlopp och släpas i smutsen till allmän beskådning.
Självfallet tragiskt för honom och hans familj. De rådgivare han nu skulle behöva klarar
uppenbarligen inte sitt jobb. Samtidigt är det tragiskt att vi ännu har en konstitution som
innebär att en ung svensk pojke inte själv kan få välja sin väg i livet och ägna sig åt något
som han trivs med och är lämplig för.
Fallgropen som han grävde åt sig själv var att han inte bara ville leva som en "vanlig"
kille, utan att han med råge gjorde det också.
Bevittnar vi just nu spiken i kistan för vårt nuvarande statsskick?
http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=6867735
Vad vi alltså i dessa händelserika dagar bevittnar är hur kritiken tilltar i styrka och
formuleras mer oförblommerat än tidigare. Det är tydligt iakttagbart hur oräddheten hos
den granskande journalistkåren blivit större och det myckna "svanseriet" från förr avtagit
i väsentligt hög grad.
Det återgivna utdraget ur den berörda artikeln uttrycker öppet ett ifrågasättande av det
rimliga i en sådan extremt annorlunda livssituation som en kunglighet påtvingas från födseln.
Hade man tillåtit sig att göra detta bara för några år sedan? I så fall troligen på ett betydligt
mera inlindat och svagare sätt.