Varför är feminister fula?

Ännu ett meningslöst svar du drar till med när argumenten tar slut.

Hur är det med ditt egna utseende? Kort och ful?
Det förklarar din strategi att alliera dig med fulingarna på den andra sidan.

Det finns en viss skillnad mellan frågeställningarna, och det är hur pass samhällspåverkande de olika fenomenen är och hur drastiska åtgärder eller åsikter människor kan tänkas ta/drabbas av.

Så om vi tar "feminister är alltid fula"-frågan. Vad händer om det verkligen är så? Vad bör man göra åt det? Vad kan folk tänkas försöka göra åt det nu när de vet (eller tror sig veta) hur det ligger till?

Svaret är: inte särskilt mycket. Åsikter om människors olika utseenden har alltid gått isär. Vissa tycker att en person är snygg, andra inte. Ibland är man snygg ena året, nästa inte. I det stora hela så spelar det dock ingen större roll. Det lär inte ha någon större påverkan på maktskiften, styre eller något annat egentligen. Således blir frågan bara en sorts debattmässig kuriosa, och på sätt och vis kan man ju undra om personen som ens tar upp en sådan uppenar icke-fråga har alla hästar hemma.

Pratar vi däremot våld, våldsverkare och vilka etniciteter, kön, politiska grupperingar osv. som är överrepresenterade som våldsverkare så tederar ämnet att bli mer laddat och påtagligt. Många drabbas även av impulsen att försöka "lösa problemet" via allehanda missledda, ineffektiva och moraliskt urholkade metoder. Detta för att våld och prospektet att själv eller att någon man bryr sig om riskerar att utsättas för våld i ett samhälle man ofta har trott ska vara "säkert" gör att många inte tänker riktigt lika klart och har lätt för att falla till rätt vrickade åsikter och slutsatser.

Som exempel kan vi ju ta det feministiska stolpskottet Gudrun Schyman och hennes förslag att män ska kollektivt vara tvungna att betala högre skatter för att vissa kvinnor blir misshandlade och våldtagna av VISSA män. Ett sådant förslag är ju tydligen baserad på en extremt irrationell slutsats.

En mer rationell individ (som jag te.x) väljer istället att inte ladda förekomsten av våld eller våldtäkter så överdrivet mycket när man analyserar problematiken kring våldet ifråga. Våld och våldtäkter må vara hemskt på ett emotionellt plan, grejen är den att om man ska analysera ett problem som är det intellektet man ska använda, inte sina känslor, och som jag ser det är det inte så svårt att identifiera när någon argumenterar utefter känsla och när någon argumenterar utefter intellekt. Trådstartaren i "Vad är det för fel på män?"-tråden gör många sakfel och har en bristande argumentation, och det är inte helt orimligt att känslor har fått ta överhanden.

Och visst kan man tycka: "Vad gör det om känslorna tar överhanden?", jo problemet med det är att känslor gör människor drastiska, både i vilka slutsatser de uppnår, vilka åsikter de ställer in sig på och vilka beslut de fattar. Det är farligt och anti-intellektuellt.

Så därför ser jag en större fara i den ena diskussionen än den andra, och jag ser större vikt av att avdramatisera problemet i den ena diskussionen än den andra. Vilket då givetvis leder till att jag säger:

"Och?"

När någon hävdar att våldsbrott mest utförs av män och inte kvinnor. Våld sker, det är för att människan är en våldsam art (och jag som misantrop finner detta drag vara en av många avskyvärda drag som arten innehar). Men vad finns det egentligen att göra åt det, som inte inbegriper att kompromissa på rättigheter och skyldigheter som våra demokratiska samhällen säger sig stå för?

Inte mycket. Så då kan man föra frågan till vad vi egentligen vill ha, det demokratiska och "fria" samhället, eller ett kontrollerat och diskriminerande samhälle som hellre straffar en stor grupp för vad få individer gör enbart för att försäkra sig om att få fast alla skyldiga?

Dessa funderingar är inte lika viktiga att ta upp i icke-frågor som denna tråd utgör. För oavsett hur förkastligt och korkat det må vara att lida av vanföreställningen att kvinnliga feminister är fula, så är det inget "drastiskt" eller samhällsfientligt egentligen. Och det borde jag veta med tanke på att jag i grund och botten är en ganska samhällsfientlig person (men lyckligtvis för samhället, bara av principskäl).

Ordbajs

Nja, snarare yrkar det på att du inte har mycket till argument att komma med, så du försöker istället hitta sidoanledningar till "varför" jag skriver som jag gör och således göra om mig till en polariserad karikatyr som du kan skurkförklara genom att hävda att jag tillhör ett ansiktslöst fiendeläger.

Du har alltså upphört med att läsa och bemöta det som jag skriver och valt att istället fokusera på fullkomligt irrelevanta faktorer som inte har med debatten att göra i ett desperat hopp om att plocka stilpoäng från dina gelikar.

Förvisso är jag inte förvånad (det är ett mycket vanligt drag av pseudo-vetenskapliga antifeminister på flashback och jag har sett det många gånger förr ). Och förvisso spelar det faktiskt ingen roll vad för svar jag skulle ge på din fullkomligt icke-relaterade fråga, för du har redan bestämt dig för hur det ligger till, varför jag skriver det jag skriver och i brist på riktiga argument valt att sluta lyssna.

För att för dig så är det viktigare att plocka stilpoäng än att argumentera. Du är innerst inne orolig över prospektet att bli "ägd" i en debatt. Du är mao. socialt bunden och korrupt, och det gör dig till en ovärdig debattmotståndare. Och jag är väldigt generös p.g.a det faktum att jag ens skriver något till dig.

Själv är jag fri från såna kval. Jag struntar i hur mycket "ris" eller "rosor" jag får för det jag skriver och av vem, för jag är inte här för att vara "trevlig" eller för att få bekräftelse. Och jag hoppar lika ofta på det uppfattade "hemmalägret" som vissa tror att jag kommer ifrån i en debatt, som jag gör på det uppfattade "fiendelägret".

Jag har inget hemmaläger eller grupp att sälla mig till eller försöka imponera på, och jag har inte investerat något av mitt ego i min argumentation som du har.

Och det gör att jag är och kommer tills vidare att förbli din överman.

... För övrigt är jag 185 cm lång och ser ut som en veritabel Adonis (fast med större kuk än vad de grekiska statyerna brukar avbilda då). Inte för att det på något sätt laddar mitt argument, men du frågade ju så.

Det kan hända att det är mer drastiskt att påstå att det är fel på hela manssläktet. Du får dock inte bortse från att hon hade vissa belägg när hon ställde frågan. Hon hade läst om mord i Falköping, Västerås och Härnösand; alla förövare hade varit män. Du kan knappast påstå att detta beror på att morden som begås av kvinnor sopas under mattan? Det var helt enkelt såhär det såg ut just de veckorna, att hon hade läst artiklar i tidning efter tidning om våldsamma män. Utifrån det ställer hon frågorna: Varför är det så? Vad är det för fel på män? Hon ber inte samhället agera eller försöka förändra, hon ställer en fråga – som är båda generaliserande och lite dum (precis som denna tråd är). Men vissa belägg, det har hon. Detta är min åsikt, jag förstår om ni inte håller med.

Angående Gudrun Schymans förslag, vilken dynga! Det förstår vem som helst att sådana orättvisor skulle vara ödesdigert för samhället och eftersom jag inte gillar orättvisor, eller ojämställdhet tycker jag automatiskt att det är dumt. Men inte kan alla feminister ställas till svars för att EN Gudrun Schyman föreslår ett korkat lagförslag?

Upp till bevis!

Betyder det att man inte heller kan ställa alla nazister till svars för idéerna som Adolf Hitler förespråkade och satte i rullning också? Glöm inte bort att Gudrun Schyman är en väldigt inflytelserik styrelsemedlem för Feministiskt Initiativ.

Glöm heller inte bort att feminism alltid har varit en väldigt vänstervinklad ideologi som även praktiserar och förespråkar ideologisk solidaritet, och det är inte okänt att feminister som trots att de inte håller med om deras radikala "medsystrars" åsikter ändå ställer sig bakom deras uttalanden. Samma feminister tillskriver även fullkomligt ovetenskapliga idéer såsom "patriarkatets tvångsgrepp" som sanna och riktiga, trots att man i dagens samhälle inte kan hitta något spår av bevis för att teorin verkligen skulle vara relevant i Sverige fortfarande.

Personligen är jag för jämställdhet, men jag kallar mig hellre "Equalist" än "feminist". Mest för att jag är redigt desillusionerad av vad feminismen sägs stå för och det grovt motsägelsefulla sätt den används i praktiken, och delvis för att ta ifrån feminismen den självpåtagna "ensamrätten" de ibland påstår att de har på jämställdhet.

Det går att vara för jämställdhet utan att beblanda sig med en så korrupt och orättvis ideologi som feminism.

Varför då?

Jag vill fortfarande tro att feminismen står för Wikipedia-citatet ” Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen”. Oturligt nog raserar Gudrun detta per automatik genom att säga att män ska betala mer skatt. Jag kan bara beklaga.

Att jämföra nazister och feminister känns inte riktigt rättvist …


Det är lätt att vara kaxig bakom skärmen och jämföra sig själv med en Gud.

ungefär så är det ja

Varför? Politisk ideologi som politisk ideologi. Att den ena verkade vara väldigt kåt på judeslakt och världsherravälde är ju bara en detalj. Det gör ju inte att ena ideologin blir ojämförbar med den andra, för vad ideologier alltid handlar om så är det någon form av maktfördelning, och ideologiska ledare som helst vill fördela makt till sig själva och gruppen de råkar favorisera.

Så jo, det är fullkomligt relevant och rättvist att jämföra nazismen med feminismen i detta fall. Detta för att jag belyser inte detaljerna med frågeställningen, utan jag belyser principen om varför man i ena fallet håller politiska anhängare ansvariga primärt för vad deras politiska ledare har gjort, sagt och beordrat men inte i det andra?

Varför ska enskilda feminister få slippa undan kritik för vad deras överhuvuden säger och gör, när enskilda nazister aldrig slipper undan kritik för vad deras nuvarande och före detta ideologiska överhuvuden har gjort? Det är ju något extremt hycklande.


Jag är lika kaxig i verkliga livet, och att jämföra sig med en gud är varken svårt i verkligheten eller bakom en datorskärm, för ingen gud har hittills bevisats vara verklig, således kan de se ut i princip som helst, och det faktum att jag använde mig av adjektivet "veritabel" gör det hela ännu lättare för att göra en subjektiv bedömning utan att behöva bli kallad för lögnare i slutändan.

Så det har inget med dataskärmar att göra egentligen.

Men om jag ska vara helt saklig nu så vet jag inte om jag är Adonis-lik eller inte. Personligen tycker jag inte att jag är snygg, men jag finner alla män vara fula/oattraktiva så jag är ingen bra domare på den punkten egentligen.

Och från omgivningen har jag hört både det ena och det andra om hur jag ser ut (sjukt polariserat) så jag har slutat bry mig sedan länge och omfamnat det faktumet att jag aldrig lär bli klok på huruvida jag är "snygg" eller "ful". För övrigt är det inte så intressant för mig heller ("dum" respektive "smart" är betydligt viktigare för mig att vara på det klara om angående mig själv).

Men, 185 cm lång är jag, och större kuk än de grekiska statyer och avbildningar jag har sett har jag också. Å andra sidan är det inte något ovanligt (de avbildade ju förfan vuxna män som om de hade spädbarnspenisar på den tiden av någon anledning ).