Vilken är den bästa boktiteln?

Thorvall: Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig...

Moa Marthinsson: Kvinnor och äppelträd.

Den har varit med förut, men "The long dark theatime of the soul" av Adams är också en underbar titel...

Veronika Decides To Die. Jag har inte läst boken, men titeln är jävligt cool.

Bokhyllan nepackad, kommer inte ihåg författarnas namn, men "Two or three things that I know for sure", "Du skrattade Du ska dö!", "Socker -ett starkt gift som kan döda oss alla!", "Det röda skrattet" är rätt häftiga titlar.

The Diamond Age or, A Young Lady's Illustrated Primer, av Neal Stephenson. Bra titel på en bra bok.

Och så en bok jag inte läst, men som har en mycket spännande titel: Pestkungens legend, av Lars Andersson.

Har alltid gillat The Salmon of Doubt, grym titel.

One Man's Humble Quest to Become the Smartest Person in the World, ar en annan goding.

A History of God tycker jag är lite sådär småprovocerande för bokstavstroende. Dessutom känns det episkt.

The Darkness that Comes Before är också en bra titel.

Fruktan och bävan.

Jag som är allergisk mot pretentioner är pinsamt svag för:

Anatomy of restlessness (Bruce Chatwin)

Gäst hos verkligheten (Pär Lagerkvist)

To Esmé - with love and squalor, låter mer poetiskt i original. Tydligen envisades förlaget med att på omslaget ha en sexuellt laddad bild av en flicka i Esmés ålder, vilket gjorde att titeln fick en helt annan innebörd än avsett.

Annars är jag svag för Eugene O'Neills titlar. Men inte den vanliga långa dagen, utan mest de tvetydiga:
Mourning Becomes Electra,
Days Without End och
A Touch of the Poet
Fyndiga och svåröversatta.

En titel som blir bättre i översättning är Bergtagen, som heter Der Zauberberg i original - Magic Mountain på engelska.
Den svenska titeln säger precis vad boken handlar om; det gör inte originalet.

Dekius Lack: Losersamling runt bongon.
Bättre namn på en bok blir det inte.

Jag gillar faktiskt "Dune." Det är ett riktigt ord, men fortfarande ett namn på platsen i vilket alla händelser förekommer i boken. Enkelt, konkret, mjukt och mystiskt.

(kanske överdriver)

Tror det beror på att själva begreppet "Bergtagen" inte finns i den engelskspråkiga kulturen. Detta lärde jag mig när jag läste "Musselstranden" av Marie Hermansson. Också en väldigt bra bok.