Kamrern som försvann: Robert Fangohr, Halmstad (1973-02-14)

När det gäller aktier och bankkonton, hade hans fru nog rätt att disponera pengarna, om de nu var gifta utan äktenskapsförord? Det kan ha bidragit till att ingen dödförklaring gjordes.

Polisutredningen är nog helt sekretessbelagd, av hänsyn till anhöriga, så det blir svårt att ta fram information.

Jag misstänker att även uppgiften om att han varit tysk juniormästare i fäktning var en lögn (liksom den/de tandläkare han sagt sig ha besökt). I vart fall finns hans namn inte med på listan över tyska juniormästare i fäktning för åren 1955-73....:

http://www.fechten.org/der-verband/historie/deutscher-junior/.

Att han var agent för någon främmande makt framstår som ganska troligt. Lögnerna tyder på att han medvetet skapat en legend. som det kallas i spionsammanhang. Resorna utomlands med båtar är också en indikation. Om han nu lämnat landet och börjat ett nytt liv i ett annat land, kan man nog tycka att han tids nog borde ha hört av sig åtminstone till barnet. På 90-talet, t. ex., efter kommunismens sammanbrott.

Ett mycket intressant försvinnande, men också svårt att efterforska. Var Fangohr verkligen denne mans verkliga identitet? Passet fanns visserligen kvar, men har identiteten verifierats? Polisutredningen skulle naturligtvis vara högintressant.

Stort tack för länken. Jag misstänkte att det inte skulle vara så mycket skrivet om Fangohrs försvinnande och tyvärr verkar det som jag hade rätt.

Några nyheter framkom i a f i denna korta artikel. Han var 1,80 lång och hade blågrå ögon. Det kanske mest intressanta uppgiften från den här artikeln är bilen som han försvann i. Det finns omnämnt förut att det var en ljusblå Peugeot, men inte att bilens registreringsnummer var N 63173.

Inte någonstans har jag kunnat läsa vad som hände med bilen? Återfanns den? I s f var någonstans?

När jag läser artikeln igen i HJ, så verkar Fangohr ha försvunnit den 15 februari -inte den 16. I artikeln i H-P den 3 mars anges att han försvann den 14 februari. Undrar vilket datum som är det rätta? Nu spelar det i o f s ingen större roll.

Mycket möjligt att det kan ha varit på detta sätt. Vet ej hur mycket värde i aktier eller pengar den försvunne lämnade efter sig. Tror inte att dessa värdepapper och sparade pengar hade legat orörda orörda under de 24 år som hade gått då den här artikeln skrevs.

Polisutredningen har säkert en sekretess. Troligtvis på 70 år. Även Fangohr kanske hade en akt hos Säpo innan han försvann? Det går dock att få ut helt eller delvis gamla polisutredningar. Har själv fått ut ett flertal sådana.

Intressant detta med att han hade påstått sig vara tysk juniormästare i fäktning kan ha varit en lögn. Ingick förstås i hans legend. Detta med tandläkaren som han berömde så mycket, och som han själv hade gått som patient hos enligt egen utsago var helt klart en lögn.

Ja man tycker ju att han åtminstone borde ha tagit kontakt med sin dotter under 1990-talet. Nu skrevs den här artikeln i HJ 1987 och jag vet faktiskt inte om han ev. kom att ta kontakt med henne eller f. d. hustrun?

Det framkommer inte om hans identitet blev verifierad. På ett ställe i artikeln står det så här: "Hon måste meddela Roberts familj i Tyskland att han hade lämnat henne utan ett ord." Jag tror i a f inte att namnet Robert Fangohr var hans riktiga identitet.

Absolut ett mycket intressant försvinnande och precis som du själv skriver svårt att göra efterforskningar.

Inga-Britt som nämns i texten ska vara den övergivna frun.

http://www.hallandia.se/functions/sida.php?id=54

Det är helt riktigt. Detta är den försvunnes f. d. hustru som skapade denna gamla lanthandel i Slöinge. Detta tas upp en del i artikeln från 1987.

Hon bor fortfarande i Halland men på en annan ort. Även Fangohrs dotter bor kvar i samma län och är numera gift.

Skulle gärna vilja besöka Slöinge Lanthandelsmuseum. Verkar vara både intressant och roligt.

Det finns här många frågor, som behöver besvaras. Egendomligt, att fallet verkar ha blivit så lite omskrivet. En viktig sak i sammanhanget är, att Fangohr ju hade en dotter med hustrun. Rent juridiskt hade nog en dödförklaring ansetts påkallad efter 10 år, för dotterns skull - men det kanske inte var en nödvändighet, jag är ingen expert inom arvsrätt/giftorätt.

Har fallet omskrivits/uppmärksammats i andra tidningar eller TV? Det verkar inte så, dock - och detta fick mig att reflektera över hustruns beteende. Hur lyckligt var deras äktenskap egentligen? Det finns inget, som tyder på, att hustrun lagt ned någon större möda på att försvinnandet skulle klaras upp. En Hemmets Journal-intervju 14 år senare är verkligen inte mycket.

Jag vill absolut inte misstänkliggöra någon, men detta är ju en allmän diskussionstråd, där man faktiskt måste vara öppen för alla scenarier. Hustruns passiva förhållningssätt efter försvinnandet är för mig suspekt. Älskar man sin försvunne man, som dessutom är far till den gemensamma dottern, då är man aktiv - man kontaktar massmedia, och gör efterforskningar.

Vi vet ju inte, om hustruns uppgifter om att Fangohr ljugit om tandläkarbesök, fäktningsmästartitel, de lösa hjulen på bilen o.s.v. - är korrekta. Kanske levde han i praktiken ett högst ordinärt liv.

Sedan förefaller också polisen ha varit anmärkningsvärt passiv - utifrån det vi vet hitintills. Naturligtvis skulle det kunna vara idé att beställa polisutredningen - frågan är dock, hur stor del som är sekretessbelagd. Säpo-akt känns dock som inte så väldigt troligt att det existerar en, men även det kan ju finnas.

Det finns helt riktigt många frågor som skulle behöva besvaras. Frågan är hur många av dessa som skulle kunna bli besvarade?

När jag såg den här artikeln för fem år sedan, så var det första gången jag läste om detta försvinnande. Har inte kunnat hitta det någon annanstans. Vi vet att det finns en liten artikel i H-P den 3/3 1973. Kan mycket väl finnas ytterligare någon där, men lär nog inte ens i den tidningen ha blivit mycket omskrivet. Man kan ju undra varför? Han var make och far och levde ett ordnat liv. Åtminstone utåt sett.

I artikeln berättar f. d. hustrun om hur han var som make och far och om deras äktenskap.

"När klockan blev sex hade jag fortfarande inte hört av Robert. Då kontaktade jag polisen och anmälde honom som försvunnen." Detta gjorde hon samma dag som han försvann.

"Vårt äktenskap var mycket lyckligt. Robert var omtänksam, hjälpte till hemma, ringde mig varje dag från jobbet och skickade hem rosor en gång i veckan. Men han ville inte ha några barn. Han tyckte att det räckte med oss två. Jag övertalade honom och när Helena väl föddes blev han eld och lågor. Han riktigt överöste henne med presenter, saker som en liten baby absolut inte kunde använda. Hon hade leksaker, kläder och böcker för många år framåt."

"-När en människa har varit borta i två år kan man skilja sig från honom. Jag fick skaffa en advokat till mig och en till Robert. Det var en konstig känsla att skilja sig från någon som inte var närvarande."

Hur stor del av polisutredningen som är sekretessbelagd är svårt att säga. Troligtvis det mesta skulle jag kunna tänka mig.

Jag hade aldrig hört talas om försvinnandet, förrän du tog upp det här. Och just detta, att det blivit så lite omskrivet, finner jag mycket egendomligt. En lien notis i lokalpressen, och en intervju i Hemmets Journal 14 år senare - det verkar vara allt?!

Den här tråden startade du ju dock 2010, så eventuella ytterligare tidningsartiklar borde ha framkommit för länge sedan. Hustrun pratar om skilsmässa, i den av dig refererade artikeln. När skilde hon sig, kan man undra?

Jag tycker själva historien om Fangohr som "agent" känns lite haltande i trovärdighet. Att en västtysk medborgare (om han nu var det), som kommit till Sverige redan i 20-årsåldern, skulle ha varit involverad i agentverksamhet...nej, han känns som dels för ung, och dessutom är hans "placering" i Sverige inte heller vidare passande i pusslet.

För att kunna gå vidare behövs naturligtvis ytterligare information.

Det är egendomligt att det verkar knappast ha blivit omskrivet - dock inget unikt tyvärr. Andra fall där ett försvinnande inte alls (eller knappast alls) blev omskrivet efter att det hade skett är t. ex. Ove Persson Jönköping 1959, Bengt Lindkvist Grindaön 1966, Lars-Åke Petterson Jönköping 1969 samt Filip Lundstedt Jönköping 1970.

Någon mera artikel om Robert Fangohrs försvinnande lär nog finnas men inte lär det finnas många artiklar.

När hustrun exakt tog ut skilsmässa framkommer inte bara att det skedde minst två år efter hans försvinnande.

Han behöver ju inte ha varit någon slags agent. Vi vet för litet.

Delar till 100% din uppfattning att det naturligtvis behövs ytterligare information.

Det fanns mer information om detta fall på SvenskaMord, men denna sida verkat nedlagd. Vad jag minns fanns det ett vagt spår till Kuba + något annat.

Efter att ha läst Birgitta Almgrens böcker om Stasi-agenter i Sverige så är jag övertygad om att RF var i östtysk tjänst. Dessa var oftast utplacerade som s k sovare, dvs de skulle finnas till hands och vara assimilerade om det blev skarpt läge. Under tiden fick de små uppdrag som att titta på om ett visst café i en viss stad var lämplig som mötesplats, banaliteter som att göra ritningar på biljettkontor, och annat som kan tyckas vara på gränsen till fånigt.

Det har skrivits minst en artikel till om RF i Hallands-Posten eller Hallands Nyheter, men jag minns inte när (tror vinklingen var att nu hade det gått X antal år sedan han försvann och hustrun visste fortfarande inte vad som hänt). Tror inte mer kom fram. Det är väl bristen på spår som gör att det inte uppmärksammats mer. Journalister upprepar sig i och för sig väldigt gärna, men de vill ha något nytt att tillföra.

I folkbokföringen är Robert Fangohr överförd till obefintlighetsregistret 1977-10-21. Någon dödförklaring har aldrig begärts. Skilsmässan från hustrun gick igenom 1975-06-11. Hon gifte om sig 1977-05-28.

Av de andra fallen Skaraborg2 tar upp, som blivit dåligt omskrivna, känner jag endast till fallet Lindquist. Han hade väl dock ganska ett svagt socialt nätverk, vill jag minnas. Det som gör bristen på tidningsartiklar anmärkningsvärd avseende Fangohr, är att han ju var gift och hade barn. Hans fru tog tydligen ut skilsmässa redan -75...så tidigt som möjligt, enligt det lagen medgav (försvunnen i 2 år krävdes).

Teoretiskt kan ju Fangohr ha varit i DDR:s tjänst, som s.k. sovare. Men jag anser det för tidigt att dra sådana slutsatser, med det material som finns. Om han verkligen var västtysk medborgare borde ju rimligen den svenska polisen ha rett ut, via kontakter med västtysk polis. Likaså borde han ju haft anhöriga i Västtyskland.