Vad ger det att ha levt om man inte kommer ihåg ett skit?

Tänk er... En hel sommar går, ni har roligt och gör saker värda att minnas. Åker på festivaler och åker ut med båten osv.

Anta att ni inte kommer ihåg ett skit om vad som hänt den sommaren, kan liknas med en riktigt fylla med en enda stor minneslucka. Ni vet inte ifall det var roligt eller ifall något viktigt uträttats, allt är svart.
Har sommaren varit givande då? Har man tjänat något på att uppleva en sommar utan minnen?

Se det som att livet är denna sommar jag skriver om, och livet slutar med att man är dement på ett ålderdomshem... helt utan minnen av sitt liv. Vad har man tjänat på att leva då?

Kanske inte någon vidare bra diskussionstråd, men det här var en tanke jag hade. Aja, antar att man ska leva i nuet. Så därför ska jag dricka en massa bira på fredag bara för att glömma kvällen och vakna upp i någon annans säng utan att komma ihåg riktigt varför!

Vi får helt enkelt hoppas på att vi inte glömmer, att vi kommer ihåg alla fina och roliga minnen. Men som du själv säger, tror det är bäst att leva i nuet, inte tänka allt för mycket på framtiden och döden!

Intressant frågeställning!

Om du någon gång (antar att du har gjort det) har sovit en hel natt och på morgonen efter inte minns ett uns av nattens drömmar/upplevelser, bryr du dig då om vad som hände? Spelar det någon roll om du var lycklig/olycklig i drömmen? För dig själv känns det som att du lägger dig, sedan vaknar direkt igen på morgonen utan några minnen.

Tänk dig att du får reda på att om en vecka så kommer du inte att minnas den tidigare veckan (den vecka du nu har framför dig alltså), du minns alltså allting i ditt liv, utom den veckan som gick.

Några intressanta frågor på detta:
- Skulle du uppleva det som att du precis, från ögonblicket du fick reda på det, befann dig en vecka framåt? Självklart är du vid fullt medvetande när du får reda på detta (att du inte kommer att minnas något), men sedan en vecka senare - vad händer då? I ögonblicket du passerar denna vecka, kommer du inte då att uppleva det som att du nyss fick veta att du inte kommer att minnas en hel vecka, och att just det inträffade för någon sekund sedan, som om du har förlorat/snabbspolat en hel vecka?

- Vad skulle du göra? Skulle du bry dig om vad du gör, med vetskapen att du inte kommer ihåg något efteråt? Skulle det spela någon roll om du mår skit en hel vecka, för du kommer ju ändå bara att glömma det sedan?

Man skulle kunna utöka detta, säg en hel livstid. Varför bryr du dig om saker och ting nu, när du ändå vet att du kommer att dö inom en snar framtid? Varför njuta nu när allting ändå kommer att gå till spillo? När du dör, kommer du att uppleva det som att du precis har snabbspolat ca 100år, att du precis har vaknat från en dröm du inte minns något från?

Om jag knäpper med fingrarna och du vaknar upp en vecka senare och inte minns något från föregående vecka (som i tidigare exempel), om jag då frågar dig om det var värt att bränna 1000:- på krogen förra fregdagen, vad kommer du då att svara? Om jag pratar med dig efter att du har dött, och du inte minns något från livet, vad svarar du då om jag frågar dig om det var värt att leva, skulle du bry dig, spelar det någon roll?

Svåra frågor det här...

Allting man gör, gör man här och nu. Minns, gör man även här och nu. Och det är genom det som man ger sina minnen mening. Man kan titta på sig själv i sinnet, bygga upp en liten film så att säga, över vad man tidigare gjort, och associera det med olika värderingar och andra intentionaliteter. Även om jag minns att jag tog ut soporna igår, så behöver jag alltså inte ge det någon större vikt. Visst, det är inte mycket av ett val om man inte minns vad man gjort, men minnet i sig är inte totalt avgörande för att ge saker och ting mening.

Jag har själv precis kommit tillbaka efter tre månader i Hawaii, och jag kommer inte ihåg mycket. Jag kommer faktiskt inte ihåg mycket överhuvudtaget av mitt liv. Min barndom är som ett stort ingenting, och jag måste anstränga mig för att komma ihåg vad jag åt till middag igår. Har alltid varit så, måste leva i nuet eftersom jag inte kommer ihåg dåtiden. Men det fungerar, jag är nöjd, fastnar väldigt sällan i nostalgiska tankar som kan ta mig från nuet och göra mig deprimerad.

Tänk om två personer skulle glömma bort deras tidigare bråk och bekymmer, då skulle det vara mycket enklare för dom att komma överens. Eller två etniska grupper som glömmer bort eventuella folkmord och dylikt. Eller två länder som glömmer bort krig och annat tråkigt. Och ok, visserligen skulle dom förlora mycket av det som gör dom till det dom är, deras identitet skulle inte vara detsamma, men ändå, kanske är egot bara ivägen för fred, oavsett om den är på makronivå eller mikronivå.

Jag tycker den sommaren var värd ändå eftersom den gav något för stunden. Som en dröm, den kan vara hur spektakulär som hälst fast sen har man glömt den, men den va ändå värd för den gav något just det ögonblicket/stunden

Rent spontant..

Minnen är väl trevliga. Men vad har jag för nytta av dem när jag dör?

Även om jag inte minns allt jag gjort, har det format mig som människa.

Om du själv inte minns vad som hänt, så har du säkert givit andra människor
minnen. Om du nu värderar minnen så högt. Så din sommar har inte varit meningslös,
med dina mått mätt

Nej, det är upplevelserna som räknas. Här och nu. Minnen är trevliga men
det är knappast så att man sitter och tänker "fan vilket jävla bra minne det
här kommer att bli" när man har roligt och lever livet.