Dune: The Machine Crusade, gillar visserligen hela serien otroligt mycket men just denna har jag fastnat rejält för. Stranger in a Strange Land. Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren, Riket vid vägens slut och Arvet efter Arn. En kortfattad historik över nästan allting.
Har säkert glömt några, men bland de böcker jag har läst flera gånger och säkert kommer läsa mer är Yukio Mishimas Sjömannen som föll i onåd hos havet, Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och olika böcker av Tolkien, främst Silmarillion och Children of Húrin. Om poesi och filosofi räknas så brukar jag återvända till Nietzsches Den glada vetenskapen och Vilhelm Ekelunds och Gustaf Frödings samlade verk.
Jag upplever att jag inte har "tid" att läsa om böcker, det finns ju mer böcker än man kommer hinna läsa under sin livstid även om man inte gjorde annat. Dock så återkommer jag ofta till vissa böcker, läser något stycke eller tänker på dem. En sådan bok är Pär Lagerkvists Dvärgen. En annan upptäckte jag här om veckan är Foucaults Diskursens ordning men frågan är om den kvalar in som "bok".
Kan säga med en gång att jag inte är någon vän av tunga filosofiska verk utan skyr dem som pesten och skulle aldrig läsa om någon sådan bok. Minns emellertid att jag läst och gillat Så talade Zarathustra av Nietzsche men tycker inte den kan räknas som filosofi.
Har läst Brott och straff, har ingen längtan att läsa om den. Började i Bröderna Karamasov men fick ge upp nästan omedelbart, full av förundran över att folk orkat läsa den!
Orkar inte heller med alltför lättsmält snömos, typ Da Vinci koden som jag läst och inte gillat. Kan inte heller tänka mig att läsa t ex Liftarens väg till Galaxen el dyl. Men observera: Jag har inte läst liftaren, mycket fel att döma ut en bok pga titeln förstås...
Rosens namn var för tråkig, fattar inte galoppen i den.
Författare som jag läst alltför många gånger för att återvända till är Dickens och Frans G Bengtssons Röde Orm. De är så bra men cirka 10 gångers omläsning har gjort mig mätt...
Några böcker som jag läst om med åratals mellanrum och haft nöje av är Anthony Burgess: Jordiska makter, Pauline Gedge: Skriften från Sakkara,
Stephen King: The Shining och Pestens tid, Selma Lagerlöf: Löwensköldska ringen (en spökhistoria) Charlotte Löwensköld och Anna Svärd (uppföljare till ringhistorien. Kommer att tänka på Henry James: Skruvens vridning apropå spökhistorier. Mycket bra.
Har naturligtvis läst Tolkien (vem har inte det?) och retat mig på alla svulstiga och onödiga utsmyckningar i den svenska utgåvan. Satte mig faktiskt och strök bort massor av onödigt krimskrams i förargelse. Några år efteråt läste jag den engelska utgåvan och fann jag hade strukit alldeles rätt; Tolkiens originalspråk var som Åke Ohlmarks översättning när jag hade strukit i den (orkade bara stryka i ett 50-tal sidor).
Silmarillion har jag läst några ggr. Tycker den är intressant.
Läst litet Lovecraft men han är för hemsk, men en enastående bra liten rysare av honom är Gengångaren, den är omdöpt nu, kommer inte ihåg vad den heter nu. Den är härligt bra, har läst den 3-4 ggr (är inte i min ägo utan har lånat den).
En annan bok jag läst minst tre gånger är The Trickster som inte går att få tag på i Sverige utan måste skicka efter den från England. Otroligt spännande med händelser som verkligen får det att krypa i skinnet.
F ö läser jag mest deckare nowadays, för att kunna sova (har sömnproblem).
Som barn hade jag alla Billböckerna, älskade och läste dem tills de gick sönder.
Brukar ofta komma tillbaka till "hells angels" med Hunter S. Thompson, alldeles strålande trevlig bok.
Sedan har jag läst om "Momo, kampen om tiden" av Michael Ende ett par gånger men det beror nog mest på att det var en av de första böckerna jag verkligen sträckläste när jag var liten.
Hamnar i bokstiltje alltid i serien om det magiska landet Deverry av Kathrine Kerr... ungdomsböcker... men de känns trygga då man har beslutsångest om vad man ska läsa näst!