Köplagen ang felskrivning på hemsida

Nej, nej ... en hemsida, katalog eller annons som riktar sig till allmänheten är aldrig att anse som ett anbud, utan det är en uppmaning till presumtiva köpare att avge anbud, s.k utbud. Anbud och accept måste ske mellan två bestämda parter.

Just tusan, 1 och 9 §§ AvtL . Men i och med att TS erhåller ett kvitto (?) på beställningen - kan inte det utgöra accept?

Ditt bästa argument är nog att ""allt var ju klart och betalt och jag har fått kvitto, nu kan du väl inte ändra dig ?"

Men återigen, vi talar uppenbarligen e-handel. Det vore mycket intressant att veta om skillnaden mellan de här två scenariorna är så olika egentligen:

Chefen skriver en lista över de priser som gäller i affären. Av någon anledning skriver han att vadarstövlar kostar tre kronor. Affärsbiträdet följer instruktionerna slaviskt, och säljer till detta pris till en kund. När allt är klart, kunden betalt, kvitto skrivits och varan skall lämnas över kommer affärsinnehavaren rusande och stoppar affären.

Chefen skriver en lista över de priser som gäller på hemsidan (e-handelsapplikationen). Av någon anledning skriver han att vadarstövlar kostar tre kronor. Hemsidan följer instruktionerna slaviskt, och säljer till detta pris till en kund. När allt är klart, kunden betalt, kvitto skrivits och varan skall lämnas över kommer chefen rusande och stoppar affären.

Alltså, har köparen (konsumenten) samma aktsamhetskrav (insett eller bort inse) att priset är så felaktigt att det är orimligt att vänta sig att säljaren (näringsidkaren) håller fast vid det vid e-handel som vid fysiska köp? Och delfråga två: blir det någon skillnad avseeende privatköp och konsumentköp?

"kvittot" som sänds ut automatiskt är normalt bara en bekräftelse på att beställningen är mottagen, men utgör ingen accept i juridisk mening. Den sker senare antingen genom att man skickar en formell orderbekräftelse eller genom att man helt enkelt levererar varorna.

Du kanske inte har tänkt på hur en e-handelsapplikation vanligen fungerar när det gäller betalningen? Idag är det få säljare som inte begär att kunden betalar, via kreditkort eller Paypal eller på annat sätt innan varan ens reserveras för leverans.

Nu är det väl inte alldeles tydligt om TS betalat varan och pengarna finns hos säljaren, men någonstans där (säljaren tar emot pengarna och stämmer av) borde det ju gå en gräns när man inte längre kan hävda just "fel pris" som grund för att inte fullfölja affären. (Jag struntar ju helt i att ett mänskligt öga kanske inte settdet hela, men det är ju automatiserade processers problem rent allmänt)

Givetvis måste säljaren ha ett rimligt skydd mot att tvingas göra förlustaffärer, men var går gränsen?

Gränsen går när varan har traderats.

Ang utbud resp. anbud, så är rättsläget i Sverige faktiskt inte utrett i nuläget. Däremot hänvisar doktrinen till en analog tillämpning av den internationella köplagen (CISG), i vilken det uttryckligen står att prisuppgifter som är ämnade för allmänheten är att betrakta som utbud. Det är på den vägen handelsbruket "utbud" kommit till.

I t.ex. England och Danmark tillämpas dock det motsatta, dvs utbud = anbud.

Nu kan det ju vara så att jag vridit detta litet vid sidan av TS specifika situation, men mitt scenario är såhär:

1. Ett sannolikt felaktigt pris anges på hemsidan
2. Köparen beställer varan (enligt känd princip, "går det så går det")
3. Säljaren låter sin (dumma, men lydiga) elektroniska expidit ta emot beställningen, priset kvarstår.
4. Köparen uppmanas betala det angivna, löjligt låga priset.
5. Köparen betalar (sannolikt via elektronisk betalningsrutin)
6. Den elektroniska expediten (e-handelapplikationen) kvitterar betalningen och meddelar att "varan kommer att skickas nästföljande vardag från vårt lager" eller något med samma innebörd.

Sedan inser säljaren misstaget, håret reser sig rakt upp, alla försäljningar annulleras enligt anförda paragrafer och emailen börjar flyga som dopade mördarbrevduvor mellan parterna.

Kan man i det läget anse att man kan häva avtalet via 32§ 1st. Avtl?

Egentligen blir nog frågan om man verkligen kan använda sig av den bestämmelsen ända fram till tradering av godset (och när det inträffar torde vara när godset utlevereras från lagret vid e-handel, som oftast är transportköp där köparen betalar frakten).

Det är väl köparens onda tro som i detta fallet avgör om 32 § är tillämplig? Köparen bör anses vara i ond tro då prisskillnaden är enorm. Kan köparen dock visa att den nämnda butiken tidigare haft erbjudanden som faktiskt byggt på extrema rabatter kan det trots allt bli fråga om god tro.

Jag tror att det räcker att köparen kan visa att det finns andra henmsidor (e-handlare) som har ett utbud i närheten av det aktuella priset för att kunna hävda att det i vart fall inte varit uppenbart orimligt. Det öppnar i så fall för ett stort sökområde.

Enas vi om att man har frist till leverans med att hänvisa till 32 för att slippa leverera och därmed tvinga köparen till en tvist ? Håller alla med?

Håller med, med tillägget att säljaren riskerar att åka på dröjsmål och dess påföljder om han inte vinner tvisten.

Eftersom du uppenbarligen visste att det var fel så kommer du inte få rätt. Du kommer inte få behålla varorna om du inte betalar, jag antar dock att företaget e snälla och låter dig skicka tillbaka skiten. Detta eftersom du inte var i god tro, som redan är konstaterat. Med tanke på det där inlägget kan det vara svårt att hävda motsatsen.

jo jag kommer inte att få rätt. Jag förstår ju att de är fel när det är typ nedsänkt med 99,9% ifrån ordinarie pris, ville bara veta vad ni trodde Ni brukar tro ganska rätt i de flesta fall och så även i det här.