2010-01-22, 07:39
#17
2010-01-22, 08:45
#19
De finska zigenarna kan man ju betrakta som "närliggande invandring" och man kan ju diskutera om denna står så högt i kurs. Naturligvis är det en raslig och kulturell fråga. Australien ligger längre bort än Turkiet. Vad väljer ni mellan en kurd eller en australiensare?
Svaret är ju givet.
Svaret är ju givet.
2010-01-22, 19:12
#22
Det handlar om gruppkultur och grupptillhörighet (nu var det ett tag sedan jag läste sociologi, så ha översende).
Vi känner mer för sådant som händer i den egna familjen än familjen i grannkvarteret.
Vi känner mer för vad som händer i den egna orten än grannorten.
Vi känner mer för vad som händer i det egna landet än grannlandet.
Vi känner mer för vad som händer på den egna kontinenten t o m än på andra kontinenter.
På samma sätt kan man se på t ex sport. Vi älskar att hata AIK, Djurgården eller vad det nu kan vara, men när det väl blir landskamp försvinner hatet som smör i Sahara.
Med människor är det likadant. Jag förfasade mig mer över skolskjutningen i Finland än någon av de 3534 skolskjutningarna i USA (en till - suck
) till exempel, men inte tillnärmelsevis lika mycket som om någon skulle börjat skjuta på en skola här i stan.
Och det här är inte bara naturligt, det är även bra. Människor är sociala varelser som alltid försöker hitta en grupp att passa in i: en familj, ett lag, en arbetsgrupp, vad ni vill. På samma sätt passar en norrman bättre in i Sverige än en tysk eller arab eftersom vi har mer gemensamt kort sagt. Grupper är fundamentala för vår överlevnad, och det har suttit i ryggmärgen på oss sedan vi klättrade ner för träden.
Vi söker oss också till "rätt" grupper även i andra sammanhang. Rökare har en gemenskap i sina giftpinnar och det martyrskap det innebär att ständigt behöva gå ut för att röka; turister från ett visst land har en förmåga att hitta andra turister från samma land; kollegor umgås med kollegor även privat och så vidare. Lustigt nog gäller det här även de två största generella grupperna också, nämligen män och kvinnor. Jag har som man mer att prata med en annan man om, även om vi är olika på andra sätt, som att vi t ex kommer från olika landskap, röstar på olika partier o s v.
Det är inte så konstigt att somalier umgås med somalier, irakier med irakier, araber med araber eller, i brist på annat, invandrare med invandrare. De liksom vi söker sig till de grupper de kan identifiera sig med helt enkelt.
På samma sätt kan vi svenskar lättare identifiera oss med norrmän, finländare eller danskar, men vi har ännu lättare att identifiera oss med andra svenskar än danskar.
Det där blev lite långrandigt - jag lider av tangentbordsdiarré...
Vi känner mer för sådant som händer i den egna familjen än familjen i grannkvarteret.
Vi känner mer för vad som händer i den egna orten än grannorten.
Vi känner mer för vad som händer i det egna landet än grannlandet.
Vi känner mer för vad som händer på den egna kontinenten t o m än på andra kontinenter.
På samma sätt kan man se på t ex sport. Vi älskar att hata AIK, Djurgården eller vad det nu kan vara, men när det väl blir landskamp försvinner hatet som smör i Sahara.
Med människor är det likadant. Jag förfasade mig mer över skolskjutningen i Finland än någon av de 3534 skolskjutningarna i USA (en till - suck
) till exempel, men inte tillnärmelsevis lika mycket som om någon skulle börjat skjuta på en skola här i stan.Och det här är inte bara naturligt, det är även bra. Människor är sociala varelser som alltid försöker hitta en grupp att passa in i: en familj, ett lag, en arbetsgrupp, vad ni vill. På samma sätt passar en norrman bättre in i Sverige än en tysk eller arab eftersom vi har mer gemensamt kort sagt. Grupper är fundamentala för vår överlevnad, och det har suttit i ryggmärgen på oss sedan vi klättrade ner för träden.
Vi söker oss också till "rätt" grupper även i andra sammanhang. Rökare har en gemenskap i sina giftpinnar och det martyrskap det innebär att ständigt behöva gå ut för att röka; turister från ett visst land har en förmåga att hitta andra turister från samma land; kollegor umgås med kollegor även privat och så vidare. Lustigt nog gäller det här även de två största generella grupperna också, nämligen män och kvinnor. Jag har som man mer att prata med en annan man om, även om vi är olika på andra sätt, som att vi t ex kommer från olika landskap, röstar på olika partier o s v.
Det är inte så konstigt att somalier umgås med somalier, irakier med irakier, araber med araber eller, i brist på annat, invandrare med invandrare. De liksom vi söker sig till de grupper de kan identifiera sig med helt enkelt.
På samma sätt kan vi svenskar lättare identifiera oss med norrmän, finländare eller danskar, men vi har ännu lättare att identifiera oss med andra svenskar än danskar.
Det där blev lite långrandigt - jag lider av tangentbordsdiarré...
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera