Den stora tråden om Opeth

Jag har försökt ta mig igenom den tidiga Opeth Kalalogen. Men det går bara inte
När man har hört "Prog" skivorna så kan man inte gå tillbaka till det gamla materialet.

Kommer dock inte fatta att folk blev ilskna för att bandet ändrade sound.

Folk blev väl ilskna för att det gamla bandet ”dog” och ett nytt uppstod. Sen tror jag ändå att många gillar båda (jag själv exempelvis). För mig är ”nya” Opeth ett riktigt bra band, medan ”gamla” Opeth kanske är det band jag gillar mest av alla.

Tror folk vill ha mer av death metal soundet

Jag skulle inte säga att jag blev arg utan mer tappade intresset. Att ett band vill göra något nytt ser jag som positivt och det är kul med band som inte går AC/DC eller Iron Maiden vägen och gör samma skiva varje gång så att säga. Men det som var en dragningskraft för min del till Opeth var den unika mixen av Prog/Death metal med akustiska gitarrer och inslag av folk musik. Jag är egentligen inget fan av death metal alls, prog kan vara lite hit eller miss, folk musik är inget jag generellt är inlyssnad på, men mixen av dessa ingredienserna bildade något väldigt trevligt.

Heritage och framåt är väl vad jag skulle klassa som 'okej'. Det går att lyssna på, det finns något guldkorn på varje skiva men det är inte alls samma sak tyvärr. Sen har jag dock något av en personlig vendetta mot nutida band som försöker låta som någon obskyr 70-tals grupp vad gäller musik och produktion, så nya Opeth börjar på minus och får kämpa i uppförsbacke då själva stilen känns urmjölkad.

Personligen föredrar jag när musiken kändes ny och spännande. Aldrig förstått tjusningen i band som ska gå tillbaka till något äldre och låta som något annat. Ett Opeth utan growl hade kunnat vara mycket mer intressant för min del om det hade varit mer Damnation och mindre 70-tals flum.

De enda Opeth-skivorna jag har problem med att lyssna på är de två första, Orchid och Morningrise. För mig är det en mindre plåga att lyssna på någonting från dem. Produktionen må vara rå men den skär i öronen större delen av tiden och låtarna är allt annat än minnesvärda. För mig är de mer av "copy-paste"-arbeten än genomarbetade och genomtänkta kompositioner. Det känns som att bandet hade massor av idéer men bara slängde ihop dem och struntade i om det saknade all form av flow och struktur. Morningrise är bättre för där finns åtminstone A Bid To Farewell, den enligt mig första "seriösa" Opeth-kompositionen och tillika en av bandets bästa låtar. Black Rose Immortal är hyfsad också även om längden plågar.

Angående de senaste progg-albumen gillar jag alla utom Heritage. Tycker den blir lite väl pompös och flummig emellanåt. För mig är det ett album utan riktning. Det känns som att Mikael ville testa något nytt men inte hade någon plan för hur det skulle gå till. På Pale Communion, Sorceress och In Cauda Venenum känns idén mer utstakad och det finns en tydlig röd tråd. De flesta låtarna på de skivorna är bra och helheten känns mer genuin än på Heritage. Det innebär emellertid inte att Heritage är helt utan höjdpunkter. Instrumentala Marrow of The Earth är enligt mig en av Opeths bästa låtar. Den visar att Mikael ändå var på rätt väg med skivan.

Arg är fel uttryck. Tappade intresset är mer rättvist beskrivande. Det som jag gillade med Opeth var blandningen, progg mixat med döds, långa låtar med brutalitet mixat med ren sång och mer finstämda partier. Nya Opeth är bara progg. Proggband finns det många av och det har aldrig intresserat mig nämnvärt, Opeth var något eget. Nu är de bara ytterligare ett proggband.

Håller helt med. Opeth hade ett unikt sound men nu känns de bara 'en i mängden'. Senaste skivorna är väl okej men finns nog inte en enda låt på senaste 4 skivorna jag hade haft däruppe bland mina top30-top40 Opeth låtar.

Precis. Jag säger inte att det är dåligt - proggfantaster kan säkert gilla "nya" Opeth. Men det är ointressant för mig som gammalt fan.

på vilket sätt är det ointressant?
För mig är det dock tvärtom.

Jag gillar det nya soundet
Även om jag har väldigt svårt för deras gamla skivor

Som jag skrev: jag gillade mixen på deras gamla skivor, mixen av progg, döds, skönsång och growl. Det var nåt unikt. Nu låter dom som vilket annat proggband som helst.

Om man inte är ett gammalt fan och ogillade dom gamla skivorna, som du skriver, så kan såklart de nya vara nåt. Det är ju ett helt annat sound

Jag kanske borde ta och ge de "gamla" skivorna en chans till.
Men det kan nog vara svårt. Men jag gillar utmaningar som tur är.
Så vi får se hur det blir på ett eller annat sätt.

Börja med låtarna med få/inga growlpartier. Typ:

To bid you Farewell
Face of Melinda
Porcelain Heart
A Fair Judgement
Burden
Hela Damnation-plattan