Citat:
Ursprungligen postat av Fantomsmaerta
Ni tycks vara som gjorda för varandra. Jag tyckte det var jättehemskt att läsa när Don Juan skrev att ni inte kommer träffas. Jag förstår fortfarande inte varför han säger så. Hade jag kommit i kontakt med någon som det klickat så med hade man såklart gjort allt för att träffas. Ni två måste ta reda på om det här är äkta.
Jag skulle älska honom och han skulle älska mig. Vid första ögonkastet.
Men jag kan aldrig bli hans kvinna:
Citat:
Ursprungligen postat av Cumbria
Jag vill tjäna mer pengar än tjejen, ha mer makt, jag vill kunna vara otrogen utan att hon vet det, jag vill vara överlägsen både i intelligens och intellekt. Jag vill helt enkelt vara patriarkalisk. Jag vill att hon tar hand om barnen, och att jag kan träffa dem när jag vill och hjälpa henne när hon behöver det i hennes lägenhet. Det är därför vi är särbo. Jag vill också att hon ser upp till mig, mer än någon annan, alla kategorier.
Och det är så det är nu, för mig. Inget annat skulle fungera. Jag är en superpatriark. Men folk tänker inte på det. Men jag vet det, och jag säger inget. De verkar inte se det. Så stor är min makt, över henne.
Jag försörjer inte ens mina barn, det gör samhället, det kallas underhållsstöd, men jag kan undvika genom vissa "knep", och samhället försörjer mig också.
Jag har det bra, men det kan jag ju inte säga.
Kalla mig gärna patriark, då ler jag nöjt.
Det verkar som min omgivning har glömt av vad ordet betyder och att det är passé. Men i själva verket är det rakt framför dem, och det styr deras och hennes liv.
Visst, är det lustigt. Men hon ska vara glad att hon har mig. För jag är bäst, och det vet hon. Så därför släpper hon aldrig mig.
Och det är så det är nu, för mig. Inget annat skulle fungera. Jag är en superpatriark. Men folk tänker inte på det. Men jag vet det, och jag säger inget. De verkar inte se det. Så stor är min makt, över henne.
Jag försörjer inte ens mina barn, det gör samhället, det kallas underhållsstöd, men jag kan undvika genom vissa "knep", och samhället försörjer mig också.
Jag har det bra, men det kan jag ju inte säga.
Kalla mig gärna patriark, då ler jag nöjt.
Det verkar som min omgivning har glömt av vad ordet betyder och att det är passé. Men i själva verket är det rakt framför dem, och det styr deras och hennes liv.
Visst, är det lustigt. Men hon ska vara glad att hon har mig. För jag är bäst, och det vet hon. Så därför släpper hon aldrig mig.
Det är det enda svar jag kan ge.
.