För närvarande lyssnas det till ett stycke av den relativt obskyre, men av sin samtida publik tydligen ändå någorlunda uppskattade, Nicolas Matteis. När han föddes är okänt, liksom var (även om det antagligen rör sig om Italien); hans musikaliska aktivitet verkar ha sinat mot 1600-talets slut, och han försvinner ur historien efter att ha köpt ett hus i början av 1700-talet. Stycket i fråga, en ciaccona i italiensk stil, talar för sin upphovsmakares liv, även om han och hans musik sedan länge har slutat ljuda blan folket och hos hoven; här finns en livsgnista och passion, väl uttryckt av den framförande ensembles energiska framförande i sann italiensk anda. Här råder inte det mer graciösa ideal som var viktigt i fransk samtida musik. Om intet annat påminns vi om alla de människor som en gång har levt, men så inte gör längre.
http://www.youtube.com/watch?v=wV5KcTce1E8
