Citat:
Ursprungligen postat av Blaavalen
Men det är ju ändå skillnad på att prostituera sig och ett vanligt jobb. Claudia beskrev ju tex att man lever dubbelliv och oroar sig för att grannarna ska märka något. Det måste ju vara jättejobbigt att behöva vara på sin vakt på det sättet, och inte kunna vara öppen med hela sitt liv. Nog för att alla har sina hemligheter, men yrkeslivet tar ju upp en stor del av livet = man måste mörka en stor del av livet (kanske inte alla gör, men vissa).
Sen tillkommer vad "alla andra" tycker. Man måste ju säkert stå på sig som fan inför både sig själv och andra, när så många ser ner på det man gör. Vissa kanske tycker att man har rätt att behandla en prostituerad sämre än andra etc. Det innebär ju att man måste rättfärdiga sin existens i många sammanhang, och det tror jag inte att en kontorsråtta behöver göra, även om han eller hon har ett aldrig så tradigt jobb!
Ja, det ÄR jättejobbigt! Om alla vore Ok med att man jobbar och man inte behövde oroa sig för att bli utslängd från lägenheten där man kanske jobbar och bor, om man inte behövde oroa sig för vad både nya människor man stöter på ska säga eller hur släkten skulle reagera så skulle det vara en otrolig lättnad!
Det är psykiskt påfrestande och leder till många diskussioner med partners och nära vänner om Vad man ska säga till folk, vad folk vet osv.
Exempel:
1, Du ska möta lite vänner men det är flera andra av deras vänner som ska med också och dina vänner vet men inte de nya. Ska du säga vad du gör eller inte?
2, Du är bjuden på middag och samma scenario som ovan, vad ska du säga om samtalsämnet "vad jobbar du med" dyker upp?
3, Du ska till släkten men är väldigt osäker på vilka som vet och vilka som inte vet.
Vad ska du säga till folk?
4, På julafton dyker 22 nya släktingar upp som inte har en aning om vad du gör. Ska du berätta eller inte?
5, Grannarna kan börja undra varför du är hemma så mycket, inte verkar ha regelbundna arbetstider, springer ut i högklackat och partykläder var o varannan dag,ibland flera gånger samma kväll för att byta kläder, vad gör du och vad säger du när de frågar vad du jobbar med?
6, Du pluggar/jobbar och arbetskompisarna undrar var o varannan dag om ni inte kan ses efter o hitta på nåt men du "har aldrig tid". Samtidigt har du ingen partner, går sällan ut och festar och har inte 22 hobbies. De tror du är ointresserad av dem och inte vill umgås med dem men egentligen ska du till ditt andra jobb. Jättesvårt att hitta på lögner vad du ska göra. Att du sitter hemma och pillar dig i naveln varje kväll känns inte så kul att säga.
Det är alltid samma sak, du träffar Alltid nya människor i ditt liv som undrar Vad jobbar du med?
Det är standardfrågan efter att man presenterat sig och det är väldigt jobbigt att antingen ljuga för lögnen kanske bara räcker en bit eller att alltid förbereda sig för vad man kan berätta eller inte.
Det kan vara en rädsla som kan sitta i ett helt samtal med en ny människa att de ska fråga vad du gör.
Det är också jobbigt att inte kunna vara sig själv och kunna berätta saker för andra.
Vet t.ex när jag pluggade på en skola där folk var "väldigt tajta med varandra". Varje dag avhandlades vad alla gjort kvällen innan och fikarasterna var vääääldigt långa på den här skolan.
Jag kunde aldrig säga något men samtidigt var jag alltid lite halvseg och trött vilket berodde på att jag kanske kommit hem sent, vart på middag, druckit drinkar och jobbat halva natten.
Jag fick ljuga om 1/2 mitt liv och var väldigt tyst i den skolan, främst för att jag inte vågade bli för mycket kompis med någon för att de då skulle vilja ses var o varannan kväll o hitta på saker men också för att jag aldrg kunde säga som saker var. Jag levde ett "spännande dubbelliv" men samtidigt var det psykiskt påfrestande och man är nästan Alltid på sin vakt i alla situationer.
Så ja, man får betala ett högt pris och ändå gör vi det? Det måste ju betyda att vi ändå tycker det är värt det på något sätt och om vi mådde alltför dåligt utav det skulle vi ju sluta.
Det finns massor med extrajobb man kan ta som student men få som är lika välbetalda och kanske inte heller lika roliga?Om man tycker att man hittat något man gillar att jobba med så vill man gärna fortsätta.
Ingen i sverige behöver egentligen svälta och de flesta tjejer som håller på med det här är ofta duktiga, ganska skärpta och drivna. Inte alla såklart men flera av de jag träffat.
De skulle lätt kunna hitta ett annat jobb men vill kanske inte slita häcken av sig för något de inte trivs med för en lägre lön än vad de kan tjäna som escorter.
Väldigt många tycker det är smart att kombinera sex med att tjäna pengar och de kanske inte har en partner och tycker att de kan få den sex de behöver genom jobbet istället för att ta ONS.
Om det var ok att säga till folk som det var utan att man oroade sig för att antingen få en blomkruka i huvudet, att någon tittade på en som om man var spetälsk, att man skulle kunna bli av med både jobb, hem, barn och annat, att folk skulle bli äcklade eller något annat. Det skulle vara otroligt skönt.
Men för att det ska ändras måste hela samhällets grund ändras och människors rädsla för sexualitet och allt som inte står för tvåsamhet och monogami ändras.
Nu har vi en mall för hur man bör leva, på första plats kommer det långa förhållandet eller äktenskapet mellan ett heterosexuellt par, på andra plats den kortare varianten, sen kommer det längre förhållandet mellan två homosexuella som varit i en lång relation.
Sen kommer resten.
Resten består av invandrare, handikappade, människor som inte följer normen, människor med udda sexualitet och där någonstans ganska långt ned kommer den prostituerade och kanske torsken med.
Torsken kan ses lite mildare på om han är gift och lever ett stadgat liv i övrigt för då kanske man kan skylla på att han är man och man vet ju hur mäns sexualitet är och att de inte kan hålla sig om de blir upphetsade. Horan blir den mest skuldbelagda, främst för att hon inte alls beter sig som kvinnor ska göra och hon använder sig utav sin sexualitet och tar dessutom betalt.
Det är något kvinnor inte ska göra för de ska vara trogna, pryda och ta hand om familjen och barnen.
Om vi istället värdesatte olikheter hos varandra och kunde se skönheten i att något eller någon inte är som alla andra, om vi kunde se styrkan att en människa följer sin egen väg då skulle vi bli så mycket rikare och all denna skuld som läggs på oss i samhället och hur vi ska vara skulle försvinna.
En fridlyst och ovanlig blomma ses som något fint och dyrbart som man ska vårda men en människa som är annorlunda ses som något man ska se ned på eller akta sig för.
Varför är vi så rädda för det som är annorlunda?