Citat:
Ursprungligen postat av griffen
Hur ser ni aktiva eskorter på argumenten om självbedrägelse? Dvs dom som menar att sexsäljare intalar sig att dom mår bra men efteråt inser att dom inte gjorde det? Jag hittade just den här sidan:
http://blogg.passagen.se/sanna_sanning/ och jag vet inte hur jag ska förhålla mig nu, för i det här fallet så är det ju inte ytterligare en moralkärring utan nån som har egen erfarenhet. Jag har ju inte köpt sex, men funderar på det, och man vill ju inte bidra till att människor mår dåligt
Antar att min fråga är: hur ser man skillnad på nån som trivs med det och nån som intalat sig att dom trivs men inte gör det? Den här tjejen verkar ju vara i den senare kategorin. Är lite nyfiken på hur ni ser på det här.
Sverige är ett land fyllt med kränkta människor, sammanfattade Bodil Malmsten. Alla är kränkta över något, alla är offer för något.
Och nu ska jag låta empatistörd och psykopatisk:
vilken jävla f*tta. Ärligt.
Hon pratar om att hon drömmer om att lämna ut kunduppgifter, om att bli "förlåten" av allmänheten och att kunderna som betalade hennes ride helt plötsligt inte duger som människor.
"
Dock så är det först nu i efterhand när muren har rasat och man faktiskt kan se tillbaka med öppna ögon utan ett rosa skimmer"
Har man ett rosa skimmer över att sälja sex är man för omogen för den här branchen. Vad trodde hon det är att vara hora? Jag blir illa berörd.
Vem skulle ens läsa en sån blogg på allvar utom i ett land som Sverige där alla i Bullerbyn är prinsar och prinsessor? Jaha liksom, en ex-hora som tror sig ha lyxen att bara hon visar att hon mår tillräckligt dåligt så kommer hon släppas in i samhället och få änglavingarna åter. Bara i Sverige säger jag.
Folk i kulturer med en lite mer realistisk syn på livet (läs: söder om Skåne, öster om Åland/upplevde världskriget) och världen värderar inte avbön och illamående som något fint. Upplever man att man syndar man går man till en präst, man skriker inte ut det på torget. Allt är frikyrkornas fel...
Total karaktärslöshet.
Mår man illa av sina egna livsval kanske man ska ha den goda smaken att inte inta offerrollen utan stå för sina misstag i livet utan att lägga skulden på någon annan. Man jobbar sig ur, håller tyst om sina misstag om man inte är en pajas och lägger det bakom sig.
Det är hårda och okänsliga ord, jag vet. Men vad gör hennes berättelse så mycket mer värd än någon annans? För att hon inte klarade av sina livsval och nu ligger och kvider med strupen blottad? Testa det för all del i Thailand, Tyskland, Tjeckien eller något annat land där sexarbete inte är speciellt kontroversiellt. Och där kvinnor inte per automatik har en gloria utan där de faktiskt i likhet med män måste nedlåta sig till att få skit under naglarna ibland och tillåts vara människor.
Vägra offerroll! Vad det än gäller. Men speciellt om du är kvinna.
Man slåss för det man vill ha och tycker man att priset är för högt då vill man inte ha det egentligen. Världen stannar inte för någon. Ingen bryr sig på allvar hur dåligt man än mår annat än som socialporr så folk kan lägga av med att gå runt att vara kränkta.
Det här landet älskar sina skillingtryck med små tragiska sedelärande historier men skillingtryck är skillingtryck och har inget i verkligheten att göra.
Bara namnet på den bloggen får mig att se rött och ifrågasätta om syftet inte är socialpornigrafiskt? SANNINGEN liksom.
Nu måste jag jobba. Med "
män som inte alls tilltalar mig med dess utseende, jag ser nakna manslemmar som gör mig illamående" gillar man inte kuk kanske man skulle ha valt en annan karriär ja? Men pengarna var tydligen viktigare än hur hon mådde. Så girig hoppas jag ingen jag känner blir. Ovanligt äckligt.
Nä lugna ner sig och njuta av min träff nu.
Kram