Citat:
Ursprungligen postat av dimmig
Fråga till de trevliga och vidsynta tjejerna:
Stöter ni på åsikter liknande Sortys i verkliga livet?
Hur tror ni att eran umgängeskrets skulle reagera om det kom fram att ni sålde sex?
Hur tror ni att eran sociala situation skulle påverkas? Skulle det vara katastrof, bara obehagligt, eller inte spela nån roll?
Oj, det var en svår fråga. NUmera umgås jag bara med människor som är väldigt öppensinnade. Jag förstår inte varför jag ska umgås med människor som är trångsynta och ser ned på mig. Det finns ingen anledning.
Jag tror inte att någon av mina partners någonsin tänkt så och jag har haft en del relationer. De har sett mig som jag är och älskat mig som person och jag tror inte någon har tänkt de tankarna men jag kan ju ha fel.
Jag har fått mycket kärlek i livet och många har älskat mig så jag ska vara mer än nöjd (tror det är få förunnat att få så mycket kärlek som jag fått).
Jag beundrar alla de människor som sett bakom mitt jobb trots att de haft tankar och fördommar om det och ändå beslutat sig för att älska mig.
Det är ju inte helt lätt i detta samhället där fördommarna är så starka och precis som homosexuella, utlänningar och handikappade så får även vi prostituerade vår del utav kakan.
Det är hemskt att det ska vara så. Jag gråter verkligen i mitt inre över allt hat som uppenbarligen finns över denna jorden.
Jag har lärt känna människor i alla samhällsgrupper som sett mig som jag är och inte brytt sig om mitt jobb.
Jag träffar människor varje dag som jag öppnar mig för och det är klart att man är rädd för vad de ska tänka och tycka men hitills har jag stött på förhållandevis lite dålig respons.
Faktiskt så har jag blivit beundrad av många för att jag är en stark människa som gör det jag gör och det är en härlig känsla.
En del har nog haft fördommar i början men sen när de lärt känna en märker de att man är en normal, skötsam person och då kan de se utanför allt de lärt sig.
Eftersom jag ser som att jag själv står längst ned på rangskalan så har jag blivit en väldigt öppen människa som sällan dömmer andra människor.
Jag försöker förstå andra människor och är väldigt nyfiken hur de tänker, hur de reagerar, hur deras levnadshistoria ser ut och allt sånt.
Jag tror att det är något som kommer med jobbet för man lär sig att se samhället och människor från många olika perspektiv.
Det är lätt att dömma men man bör gå i någons mokasiner 400 mil innan man dömmer. Det tråkiga är att jag har få åsikter om människor som att han/hon är dum och liknande.
Jag försöker alltid se saker och människor ur en mängd olika perspektiv vilket gör att man lätt blir ledsen och sårad i slutändan.
Borde blivit psykolog istället
Jag är fortfarande rädd för hur min stora släkt ska reagera. Nu ska jag på ett riktigt stort släktmöte med släkt jag inte träffat sen jag var liten och jag vet att frågorna kommer komma vad man gör.
De flesta andra som jag umgås med regelbundet vet och de som inte kan respektera mig försvinner ofta efter ett tag.
Jag är ju så mycket mer än mitt jobb Jag är en människa som kan älska, gråta, skratta, le... jobbet är väl något man egentligen inte pratar så mycket om när man träffar andra iallafall..
Man behöver inte ha ett speciellt jobb för att gå på bio, festa, äta middag, resa, sola, umgås, fika eller shoppa med sina vänner. Det är snarare personligheten som avgör om man vill umgås med en människa eller inte.
Jag får ofta höra att människor kan slappna av väldigt bra i mitt sällskap. Sen är jag lite "sprallig" att umgås med privat och busig och glad och det verkar folk gillar. Jag ser också på saker från många perspektiv och det verkar också folk uppskatta samt jag har lätt för att se människor och ge dem bekräftelse och lyssna.
Att dömma ut människor är något man ska vara försiktig med tycker jag.
Jag hade nyss ett jobb med en utländsk kille och även jag har fördommar med utlänningar då jag råkat ut för en del som vart jobbiga.
Det visade sig att denna killen var en av de ödmjukaste människor jag träffat under den korta tid vi umgicks.
Om jag hade låtit bli att träffa honom för att jag från början dömt ut att han kom från "fel land" så hade jag missat chansen att möta en riktigt härlig människa.
Jag försöker ändå vara lite försiktig med utländska killar men det är så ofta man träffar fantastiska människor som gör att alla ens fördommar och rädslor får stå åt sidan.
Man måste öppna sitt hjärta.. det är enda vägen..
En människa kan ju jobba med "det finaste jobb man kan tänka sig" men vara så tråkig att umgås med. Det finns människor som aldrig lyssnar, som bara mal på om sitt eget, som aldrig frågar något, som ljuger och stjäl och gud vet vad och de människorna är ju inte så skojiga att umgås med oavsett vad de jobbar med...
Jag känner några sådana med och de vill bara ha en spegel att spegla sig i för de bryr sig inte alls om en som person.
Vad människor gör spelar verkligen så lite roll. Det är vad de får en att känna och hur de är som spelar roll.
Jag tror inte Zorty är så gammal. Jag undrar hur gamla alla andra är på den här tråden med. Ni får gärna skriva det.
Ang om det skulle vara katastrof eller inte.. hmm.. allt beror ju på hur de människorna reagerar. Om de reagerade negativt så skulle jag bli ledsen, det kan jag erkänna. Jag är känslig på den punkten och jag vill verkligen inte någon ska tycka jag är äcklig. Jag är nog lite rädd för det så därför är jag nästan överdrivet perfekt på många andra punkter.