Citat:
Ursprungligen postat av Brandbil
Jag är nyfiken på hur du förhåller dig till den kunskapen. Hur tillämpar du den? Tänker du aktivt på det när du umgås med andra? (du kan PMa ett ärlig svar om du vill
)Jag får lite känslan av att "The Game" försöker gå från en aktiv strategi där man likt en fotbollsspelare hela tiden söker lägen i mötet med en annan och mot något annat.
Detta "annat" känns mer och mer som gammal hederlig mognad/personlig utveckling. Man kanske lika gärna kan läsa ett par bra böcker om "livet" och ta ett par sessioner med en psykolog eller terapeut? Det känns lite som att när "The Game" försöker vrida sig från neggar och openers så kliver man ut på djupt vatten och börjar konkurrera med litteraturhistoriens giganter och dagens professionella psykologer/terapeuter/coacher.
I den transformationen känns det som att somliga har en tendens att blanda ihop neggs och openers med den mer generella utvecklingen som nu växt fram inom "The Game". Den här tråden känns som ett ganska bra exempel på det. Från att ha varit en ganska isolerad raggningteknik (?) har det nu börjat bli mer av ett förhållningssätt till livet, många gånger (tyvärr?) med rester av neggandet kvar.
)Jag får lite känslan av att "The Game" försöker gå från en aktiv strategi där man likt en fotbollsspelare hela tiden söker lägen i mötet med en annan och mot något annat.Detta "annat" känns mer och mer som gammal hederlig mognad/personlig utveckling. Man kanske lika gärna kan läsa ett par bra böcker om "livet" och ta ett par sessioner med en psykolog eller terapeut? Det känns lite som att när "The Game" försöker vrida sig från neggar och openers så kliver man ut på djupt vatten och börjar konkurrera med litteraturhistoriens giganter och dagens professionella psykologer/terapeuter/coacher.
I den transformationen känns det som att somliga har en tendens att blanda ihop neggs och openers med den mer generella utvecklingen som nu växt fram inom "The Game". Den här tråden känns som ett ganska bra exempel på det. Från att ha varit en ganska isolerad raggningteknik (?) har det nu börjat bli mer av ett förhållningssätt till livet, många gånger (tyvärr?) med rester av neggandet kvar.
Först måste jag påpeka att "The Game" bara är en skönlitterär bok. Det är bättre att använda ordet "seduction", även om jag anser att det suger. Jag får dela upp mitt svar här, så att det inte bara blir en enda stor vägg av text:
Om hur jag tillämpar min kunskap
Jag försöker undvika att ha färdiga mallar om hur världen fungerar, eftersom jag är medveten om att de kan vara vilseledande och ta en längre bort från sanningen. Men jag använder mycket av det som jag har lärt mig som inspiration eller verktyg. Mycket av det som man lär sig blir oundvikligen internaliserat och en del av ens naturliga beteende. Jag går inte runt och håller taktiker i huvudet.
Det här med "seduction" är egentligen inte konstigare än att försöka lära sig av andras misstag och framgångar. Det gör att man själv blir inspirerad och hittar sina egna vägar och att man lär sig snabbare av sina egna misstag.
Det här med "seduction" är egentligen inte konstigare än att försöka lära sig av andras misstag och framgångar. Det gör att man själv blir inspirerad och hittar sina egna vägar och att man lär sig snabbare av sina egna misstag.
Om "seduction" och dess förhållande till personlig utveckling:
Jag upptäckte "Seduction"-communityn när jag satt och letade efter olika former av självhjälp. Att ragga brudar var det minsta av mina bekymmer vid den tiden i mitt liv, och anledningen till att jag satt och letade efter olika typer av självhjälp var att jag var besviken på de typer av professionell hjälp som jag hade sökt. Vetenskap är en försiktig och långsam process, det måste den vara. Det är också en process som söker efter objektivt mätbara resultat. Människors inre världar är unika, oberäkneliga och dynamiska. Alla måste hitta sin egen väg, även om vi kan och bör ta hjälp av andra.
Precis som jag insåg att jag behövde utforska mig själv för att lösa mina problem så har folk inom seduction-kretsar insett att de måste utforska saker på egen hand för att lyckas. Att som vetenskapsman sitta och studera par för att se diverse mönster är inte detsamma som att som privatperson slita sig igenom rädsla och ångest för att testa saker och se vad som funkar för en själv. Det är skillnaden mellan objektiva kvantitativa undersökningar och subjektiva kvalitativa undersökningar. Det sistnämnda är svårare att kalla för vetenskap, men för en privatperson är det ofta effektivare.
Jag upptäckte seduction-communityn före "The Game" släpptes, och jag måste erkänna att jag aldrig har läst igenom hela boken särskilt noga. Men Jag har fördjupat mig i olika typer av "seduction" väldigt noga. Många som hör till skolan bakom "The Game" har försökt hitta stöd för deras teorier i olika typer av vetenskap. Men jag anser att det ofta resulterar i pseudovetenskap. Sen har många enligt mig fått helt fel bild av verkligheten genom att läsa The Game. Även om jag inte har gjort någon djup analys av boken så verkar det som om den har påverkat många negativt.
Jag har ofta sett saker som självklara och blivit motbevisad. Därför anser jag att folk bör ta allt de läser med en stor nypa salt. Seduction-communityn är full av nyttig information. En del är lånat från olika vetenskaper, en del är baserat på personliga observationer, trial & error, sunt förnuft, etc. Men det finns en anledning till att vetenskap är en långsam process, den handlar om sökandet efter sanning. Seduction handlar om sökandet efter saker som verkar funka för en själv.
Precis som jag insåg att jag behövde utforska mig själv för att lösa mina problem så har folk inom seduction-kretsar insett att de måste utforska saker på egen hand för att lyckas. Att som vetenskapsman sitta och studera par för att se diverse mönster är inte detsamma som att som privatperson slita sig igenom rädsla och ångest för att testa saker och se vad som funkar för en själv. Det är skillnaden mellan objektiva kvantitativa undersökningar och subjektiva kvalitativa undersökningar. Det sistnämnda är svårare att kalla för vetenskap, men för en privatperson är det ofta effektivare.
Jag upptäckte seduction-communityn före "The Game" släpptes, och jag måste erkänna att jag aldrig har läst igenom hela boken särskilt noga. Men Jag har fördjupat mig i olika typer av "seduction" väldigt noga. Många som hör till skolan bakom "The Game" har försökt hitta stöd för deras teorier i olika typer av vetenskap. Men jag anser att det ofta resulterar i pseudovetenskap. Sen har många enligt mig fått helt fel bild av verkligheten genom att läsa The Game. Även om jag inte har gjort någon djup analys av boken så verkar det som om den har påverkat många negativt.
Jag har ofta sett saker som självklara och blivit motbevisad. Därför anser jag att folk bör ta allt de läser med en stor nypa salt. Seduction-communityn är full av nyttig information. En del är lånat från olika vetenskaper, en del är baserat på personliga observationer, trial & error, sunt förnuft, etc. Men det finns en anledning till att vetenskap är en långsam process, den handlar om sökandet efter sanning. Seduction handlar om sökandet efter saker som verkar funka för en själv.
EDIT: Jag tror att många missförstår hela grejen med neggar. Det handlar enligt mig inte om att sänka folk. Det handlar om något som vi alla gör, redan som barn. Nämligen att retas!
Det är roligt, det bryter isen och det visar att man vågar retas. Det visar att man inte ser sig själv som så underlägsen tjejen att man inte ens vågar skoja. Negs funkar på oss killar också. I alla fall på mig! Det funkar också vänner emellan. Det måste inte handla om ett eventuellt ligg. Vänner driver med varandra hela tiden. Man kommer närmare varandra på det viset.
__________________
Senast redigerad av SheriffeN^^ 2009-10-20 kl. 21:15.
Senast redigerad av SheriffeN^^ 2009-10-20 kl. 21:15.


. Hah, nejdå, men ändå synd att man inte läst det! Insåg att jag passade in på varenda jävla punkt på listan! Helt sjukt.