Citat:
Ursprungligen postat av Jensofsweden
Bara att ordet "feminist" ofta ogillar starkt av män säger ju en del om att ingen vill bli förknippad med femininitet eller att vara "kvinnlig". Jag tror detta är en starkt rotad grej som finns hos män tack vare könsroller.
Dessutom kallar jag mig inte feminist och skulle uppskatta om du inte gör det heller. Jag är en fritänkare och fastän vissa skulle placera mig i det facket, stämmer jag inte överens med klassiska feminister. Dessutom är ordet i sig dåligt valt då det inte på ett tillfredsställande sätt beskriver det hela; "jämlikhetsförespråkare" är ett långt bättre alternativ. Jag är dock inte någon naiv don quijote som slåss mot den stora ojämlikheten utan det finns såklart nyanser, där något inte behöver vara ojämlikt, bara för att könsfördelningen är lite sneknullad.
Problemet när du talar om att alla ska kunna bli vad de vill i exemplet med professorer, är ju att mycket av det vi tror oss vilja bli är konstruerat med bakgrund av våra könsroller. Om inte kvinnor vore så inrotade i sin bild av sig själva som kvinnor, är jag övertygad om att långt fler kvinnor vore professorer. Och om män vågade lämna ifrån sig kunskapens maktdomäner till kvinnor i högre grad, skulle det också underlätta. Att bara säga att "de som vill får bli vad som helst" är att göra det väldigt enkelt för sig. Den fria viljan är en stor illusion och vi styrs i otroligt hög grad av könsroller, biologi och känslor. Våra beslut och tankar är inte objektiva yttringar av vår allsmäktiga, klarsynta fria vilja.
Det har gjorts en mängd undersökningar inom sociologi och psykologi kring hur män och kvinnor interagerar under en massa olika förutsättningar och det finns väldigt tydliga resultat som talar för könsrollsbetingade effekter som män och kvinnor har på varandra i sociala situationer. Det handlar alltså verkligen inte endast om personen och hur den är, utan detta färgas i hög grad av om personen är man eller kvinna. Sen att det helt enkelt saknas förståelse för det här om man inte pluggat inom dessa områden är fullt förståeligt och samtidigt problematiskt, då det påverkar oss alla dagligen.
Grejen med varför det inte är fullt lika intressant att diskutera hur de stackars små männen diskrimineras är helt enkelt att de i mångt och mycket fortfarande åtnjuter hög status och makt i samhället. Det blir liksom inte så relevant att prata om att män minsann också diskrimineras när resultatet av starkt polariserade könsroller syns i hur män slår kvinnor, tar sig sexuella friheter, psykisk misshandel osv där den gemensamma nämnaren är att mannen har makten och kvinnan inte ska kämpa emot.
Män har med andra ord knappt någonting att gnälla på jämfört med vad kvinnor fått utstå och fortfarande får utstå när det gäller attityder kring deras kropp, intelligens, självständighet osv. Män har redan tagit intelligens, självständighet, styrka osv som sina egenskaper, så vad finns det att klaga på där? Visst, det är surt att män inte "ska" visa känslor, men det är ingen big deal i jämförelse med att vara en söt tjej och att folk ofta tror att man är lite korkad.
Dessutom kallar jag mig inte feminist och skulle uppskatta om du inte gör det heller. Jag är en fritänkare och fastän vissa skulle placera mig i det facket, stämmer jag inte överens med klassiska feminister. Dessutom är ordet i sig dåligt valt då det inte på ett tillfredsställande sätt beskriver det hela; "jämlikhetsförespråkare" är ett långt bättre alternativ. Jag är dock inte någon naiv don quijote som slåss mot den stora ojämlikheten utan det finns såklart nyanser, där något inte behöver vara ojämlikt, bara för att könsfördelningen är lite sneknullad.
Problemet när du talar om att alla ska kunna bli vad de vill i exemplet med professorer, är ju att mycket av det vi tror oss vilja bli är konstruerat med bakgrund av våra könsroller. Om inte kvinnor vore så inrotade i sin bild av sig själva som kvinnor, är jag övertygad om att långt fler kvinnor vore professorer. Och om män vågade lämna ifrån sig kunskapens maktdomäner till kvinnor i högre grad, skulle det också underlätta. Att bara säga att "de som vill får bli vad som helst" är att göra det väldigt enkelt för sig. Den fria viljan är en stor illusion och vi styrs i otroligt hög grad av könsroller, biologi och känslor. Våra beslut och tankar är inte objektiva yttringar av vår allsmäktiga, klarsynta fria vilja.
Det har gjorts en mängd undersökningar inom sociologi och psykologi kring hur män och kvinnor interagerar under en massa olika förutsättningar och det finns väldigt tydliga resultat som talar för könsrollsbetingade effekter som män och kvinnor har på varandra i sociala situationer. Det handlar alltså verkligen inte endast om personen och hur den är, utan detta färgas i hög grad av om personen är man eller kvinna. Sen att det helt enkelt saknas förståelse för det här om man inte pluggat inom dessa områden är fullt förståeligt och samtidigt problematiskt, då det påverkar oss alla dagligen.
Grejen med varför det inte är fullt lika intressant att diskutera hur de stackars små männen diskrimineras är helt enkelt att de i mångt och mycket fortfarande åtnjuter hög status och makt i samhället. Det blir liksom inte så relevant att prata om att män minsann också diskrimineras när resultatet av starkt polariserade könsroller syns i hur män slår kvinnor, tar sig sexuella friheter, psykisk misshandel osv där den gemensamma nämnaren är att mannen har makten och kvinnan inte ska kämpa emot.
Män har med andra ord knappt någonting att gnälla på jämfört med vad kvinnor fått utstå och fortfarande får utstå när det gäller attityder kring deras kropp, intelligens, självständighet osv. Män har redan tagit intelligens, självständighet, styrka osv som sina egenskaper, så vad finns det att klaga på där? Visst, det är surt att män inte "ska" visa känslor, men det är ingen big deal i jämförelse med att vara en söt tjej och att folk ofta tror att man är lite korkad.
Tänkte först svara. Men efter det markerade stycket finner jag att det inte skulle leda till någon vidare vettig diskussion ändå.
Trist att du alltid ska halka in på den banan. Men men.
Får önska herr jensofsweden en trevlig helg iallafall!
. Jag ser ingen anledning egentligen till att kvinnor inte ska arbeta. Men den som tror att kvinnans väg ut i arbetslivet var av feministisk karaktär bör tänka en gång till. Det är klart att det ur en kapitalistisk synvinkel var onödigt att ha hälften av den arbetsföra befolkningen hemma. BNP-tillväxtens skulle kunna fördubblas genom att få ut samtliga kvinnor i arbetslivet. Sen kunde man låta barnen passas av staten ( bla dagis) istället, och uppfostra dessa efter rådande politiska paradigm. Om kvinnans väg ut ur arbetslivet verkligen var för jämlikhetens skull borde den arbetade tiden delas 8 timmar / dag och hushåll (4 timmar var?) Istället gav alla nya arbeten (och därmed mer pengar i omlopp) en såpass ökad inflationstakt att det i stort sätt var omöjligt att hålla 8 timmar/hushåll för de flesta familjer. Var fan finns jämlikheten här?