Citat:
Ursprungligen postat av BubbleKid
Jag personligen tänker inte sluta drömma om att det finns en mentalt jämställd tös som kan ta att en kille också ibland kan känna sig svag / i behov av en varm famn. Allt annat reducerar ju kvinnor till ... ja, jag vet inte vad.. hål? Ska barnafödandet ge frihet från ansvar och medmänsklighet gentemot män? Även om jag själv är ett praktexemplar på en zeta hane som drömmer om att kvinnor va mysiga nallebjörnar som man kan värme sig hos - så kommer tyvärr signalerna om motsatsen, att det är just en dröm, rätt ofta.
Så, finns ni tjejer... på riktigt(dvs inget försöka låta dydgiga/gå emot era egna begär)? Finns ni som kan tänka er snubbe som är mentalt känsligare än er själva? Om inte... är det att han är mentalt-on-top dig eller mentalt-on-top samhället/andra-män.
Den maskulina mannens uppgift ÄR att vara klippan, den trygga farmen att krypa upp i när det blåser storm. Kvinnan kan lita på att han står stabil när hennes egna känslor fluktuerar.
I en raggningssituation så blir den feminina kvinnan avtänd om hon känner att hon på något sätt kan "äga" mannen, mentalt eller fysiskt. Mannen ska vara mentalt on top, ett steg före kvinnan. Jag säger inte det här för att jag läst det i någon bok, utan av erfarenheter från tio år på krogen och olika sociala sammanhang. Nej det är inte politiskt korrekt men gilla läget.
Sen finns det en minoritet av maskulina kvinnor och feminina män som dras till varandra, då är det lite omvända roller så att säga.