Den här diskussionen påminner om att trycka ihop 2 JÄÄVLIGT starka magneter med samma pol.
Jag tycker personligen att man inte kan se detta så jäkla svartvitt som ni gör. De som står på TS sida generaliserar alldeles för mycket, de som är mot TS tycker jag konsekvent vägrar erkänna att han kan ha en del poänger. Utifrån mina egna och vänners erfarenheter, som bara täcker unga tjejer, så är TS generaliserade bild i varierande grad ofta den bistra sanningen. Det jag tycker mig se när jag tänker efter, är att det beteendet är som starkast hos tonårsflickor och avtar med högre ålder. Allt baserat på observationer inom min referensram, tjejer över typ 27 har jag jävligt dålig koll på.
-Jag tror att det är sant att killar i högre grad än tjejer får passa sig med hur pass mycket de visar sin kärlek till sin partner. Nu snackar vi inte total kvävning här men bara lite för mycket kan skapa problem.
-Jag tror också att killar i högre grad än tjejer måste ta ansvar för att det händer något i förhållandet, att ta initiativ.
osv osv.
Jag håller inte med den extrembild som många i den här tråden påtalar, men jag tror av mina och andras erfarenheter att killen måste vara den drivande, dominanta och kallare i förhållandet, även om det bara är 51/49 om man nu ska sätta det på en dum skala. Jag tycker inte om att det är så men jag tror att det är så, även om jag inte tänker gå runt och spela spel för att komma någonstans så kommer jag alltid att ha detta i åtanke. Jag har också blivit bränd på det här sättet, men jag ger inte upp ännu. Jag tänker dock inte vara naiv och är det några lärdomar jag dragit hitils är det de ovannämnda. Om mina erfarenheter i framtiden motbevisar mig blir jag bara glad.