Jag håller helt med er fboy & spleendid. För övrigt bra initiativ till en tråd fboy, tycker absolut att du ska skapa den. Och till spleendid & fboy och alla er andra som tror att jag är mer spelberoende eller vi som satsar större summor är värre än dem som satsar 10,or. Så är det inte, det är samma beroende och samma känsla. Spleendid m.fl. känner stor ångest när dem förlorar 100 Kr. Inget att skämmas för, dem har iallafall vett att inte ta till stora summor.
Att jag spela stort som jag gör är inte att jag är dum i huvudet. Jag har bara arbetat mig upp hårt under några år. Lärde mig aktiemarknaden, under mitt första år i den branschen när jag var 19 så slutade mitt år med + 30 000 Kr. Inga jätte summor men jag var arbetslös, och när jag fick dem pengarna efter skatt och allt. Då var jag lycklig och kände mig rik, efter att stabiliserat mig på börsen, så gick jag vidare. Mina vinstpengar ifrån aktierna gick till lite mat & diverse kostnader.
Den dagen då jag verkligen satsade hårt på bettingen, ush nu i efterhand skäms jag över den dagen. Visst jag har haft mina fina dagar PGA bettingen, de ska inte undgå, och jag ligger säkerligen plus. Men fy fan, hur mycket jag än tjänar på betting så är det inte värt att lägga den tiden på det. När jag var 12 år så spelade jag med 20 & 50 lappar på lången som min pappa lämnade åt mig varje lördag, under mina tonår och högstadie-gymnasie tid så blev det till hundra lappar och att jag en kväll när jag gick i första ring kunde förlora 300 Kr, det var inget ovanligt mina vänner. Om mina föräldrar visste om det ? Dem visste att jag spelade, men visste väll inte riktigt om summorna. Dem hade koll på insättningarna och sånt såklart, för det var dem som gjorde dem. Men jag hade en talang under tonåren, att förvalta och ta vara på pengarna. Om morsan satte in 300 Kr Oktober -03 så kunde dem vara till November -04. Och då överdriver jag inte, jag hade mina swings. Både up & down.
Om jag levt fattigt under min tonårsperiod ?
Verkligen inte, min familj hade det gått ställt och jag förstår än idag inte varför jag spelade. Spänningen, extra pengarna. Ja, ni vet ju själva varför ni spelar.
När ni ser mig här på forumet vill jag inte att ni ska se på mig som någon jävla knös som har råd att förlora 10'000 och skryter om det. Jag vill inte heller atr ni ska börja klanka ner på mig, hur dålig jag är, hur korkad jag är som kunde välja dem summorna.
Jag kom till en familj som hade det gått ställt, jag kom i kontakt med stora pengar när jag var 19 och jag valde att spela för dem. Och jag vill verkligen inte att ni ska vara avundsjuka och tänka/ önska att ni hade råd att förlora 10'000. Dem pengarna jag förlorade igår, kunde jag haft betydligt roligare för. En resa i vintern kanske ?
Vilket fall som helst, ingen vill vara spelberoende. Oavsett om man förlorar 10 Kr eller 10 tusen. Innerst inne är spelande ett helvete, det enda positiva jag fått med spelandet är extra pengarna jag tjänade varje månad. Och att jag kom i kontakt med er här på flashback. Här finns personer som ..kanske inte är lika som mig, men något i den stilen. Det är inte många som förlorat dem summorna eller gått den väg jag gått, och det förstår jag. Men en sak vet jag, att vi alla har haft samma dystra,besvikna och ledsna känsla när vi förlorat pengar. Oavsett summor.
En för alla- Alla För En !
Att jag spela stort som jag gör är inte att jag är dum i huvudet. Jag har bara arbetat mig upp hårt under några år. Lärde mig aktiemarknaden, under mitt första år i den branschen när jag var 19 så slutade mitt år med + 30 000 Kr. Inga jätte summor men jag var arbetslös, och när jag fick dem pengarna efter skatt och allt. Då var jag lycklig och kände mig rik, efter att stabiliserat mig på börsen, så gick jag vidare. Mina vinstpengar ifrån aktierna gick till lite mat & diverse kostnader.
Den dagen då jag verkligen satsade hårt på bettingen, ush nu i efterhand skäms jag över den dagen. Visst jag har haft mina fina dagar PGA bettingen, de ska inte undgå, och jag ligger säkerligen plus. Men fy fan, hur mycket jag än tjänar på betting så är det inte värt att lägga den tiden på det. När jag var 12 år så spelade jag med 20 & 50 lappar på lången som min pappa lämnade åt mig varje lördag, under mina tonår och högstadie-gymnasie tid så blev det till hundra lappar och att jag en kväll när jag gick i första ring kunde förlora 300 Kr, det var inget ovanligt mina vänner. Om mina föräldrar visste om det ? Dem visste att jag spelade, men visste väll inte riktigt om summorna. Dem hade koll på insättningarna och sånt såklart, för det var dem som gjorde dem. Men jag hade en talang under tonåren, att förvalta och ta vara på pengarna. Om morsan satte in 300 Kr Oktober -03 så kunde dem vara till November -04. Och då överdriver jag inte, jag hade mina swings. Både up & down.
Om jag levt fattigt under min tonårsperiod ?
Verkligen inte, min familj hade det gått ställt och jag förstår än idag inte varför jag spelade. Spänningen, extra pengarna. Ja, ni vet ju själva varför ni spelar.
När ni ser mig här på forumet vill jag inte att ni ska se på mig som någon jävla knös som har råd att förlora 10'000 och skryter om det. Jag vill inte heller atr ni ska börja klanka ner på mig, hur dålig jag är, hur korkad jag är som kunde välja dem summorna.
Jag kom till en familj som hade det gått ställt, jag kom i kontakt med stora pengar när jag var 19 och jag valde att spela för dem. Och jag vill verkligen inte att ni ska vara avundsjuka och tänka/ önska att ni hade råd att förlora 10'000. Dem pengarna jag förlorade igår, kunde jag haft betydligt roligare för. En resa i vintern kanske ?
Vilket fall som helst, ingen vill vara spelberoende. Oavsett om man förlorar 10 Kr eller 10 tusen. Innerst inne är spelande ett helvete, det enda positiva jag fått med spelandet är extra pengarna jag tjänade varje månad. Och att jag kom i kontakt med er här på flashback. Här finns personer som ..kanske inte är lika som mig, men något i den stilen. Det är inte många som förlorat dem summorna eller gått den väg jag gått, och det förstår jag. Men en sak vet jag, att vi alla har haft samma dystra,besvikna och ledsna känsla när vi förlorat pengar. Oavsett summor.
En för alla- Alla För En !
Just detta du säger har jag tänkt många gånger på. Och det var inte förräns i somras som jag verkligen förstod. Så i somras började jag gå ut med min flickvän mer. Käka middagar på restauranger och sånt där. Åkte på en skön semester, det tär på ekonomin men det är de helt klart värt. För jag tänker inte på spel, och skulle jag inte gått ut och haft hel kväll med restaurang & bio o hela köret en fredags kväll. Så skulle den tusenlappen gått till Unibet istället. 