Bulgariska - lätt?

Ett lättare språk är annars rumänskan.

Ett ruckel med rejäl vingård (500 liter) och frukträd för plommonbrännvin kan du få för tre- fyratusen euro. Däremot får du nog ta dig ner och köpa det på plats. Tror du bönderna är uppkopplade?

Sen är byråkratin i dessa öststatsländer inte att leka med, ej heller banditismen och det korrumperade snutväsendet.

Språkfråga: Bulgariska-ryska Ryskan saknar presensform av verbet vara. Jag är ung blir Jag-ung, det finns förvisso (быть) men böjs bara i en form (есть), bulgariskan har tydligen verb för att vara, det skrivs alltid ut och det böjs t.o.m. i alla "personer" Därför anser jag att ryskan faktiskt är lättare.

Så att lära sig att enda verb kräver mer jobb än att lära sig ryskans kasussystem.

För övrigt är det ganska klart att bulgariskan inte är speciellt lätt för en svensk jämfört med många andra europeiska språk. Möjligen i jämförelse med andra slaviska språk, men tyska, holländska, franska, italienska, spanska, portugisiska, katalanska och rumänska är alla oändligt mycket enklare för en svensk, då både grammatiken och framförallt ordförrådet är mer bekant för oss.

Dessutom vill jag påstå att det för de flesta svenskar är lättare att lära sig nya kasus och hur de ska användas, än att lära sig hur man använder verbformer som saknar motsvarighet på svenska. Svenskar gör, upp till hög kompetens på respektive språk, påfallande gärna aspektfel, både i slaviska språk och i romanska språks preteritum, och till och med i den i landet allmänt väl behärskade engelskan är det få svenskar som inte antingen överanvänder eller underanvänder den progressiva formen.

Jag skulle faktiskt vilja råda den svensk som vill kunna behärska ett språk till väl och har ett val, att springa så långt som möjligt i motsatt riktning så fort han stöter på ordet aorist.

Отче наш, Иже еси на небесех...

För egen täppa och kåk i en byhåla blir man knappast upvaktad av banditer eller snutar. Däremot kan en och annan "granne" lockas dit och snoka runt så det gäller bara att ha en pålitlig person som håller huset över uppsikt. Byhjon kan palla lite frukt och använda täppan för sina egna getter, höns grisar mm. Inte så farligt.

Och rumänskan är i sammanhanget en barnlek i jämförelse med bulgariskan.

Fullständigt sant, betydligt mer relevant punkt än den jag först förde fram! Det rikare verbsystemet var vad som stoppade mig då jag läste bulgariska, och då talar jag ändå ryska rätt hyfsat. Jag skulle i själva verket säga att bulgariska kunde vara det svåraste språket för en svensk, då åtminstone jag alltid tyckt att slaviska kasus inte är något oöverkomligt problem medan verbsystemet är riktigt knepigt. Och bulgariskans är det knepigaste, såvitt jag vet.

Hamilkar, du vet säkert hur levande preteritum är i olika slaviska språk. För att tala franska behöver man förstås inte alls lära sig det, men ska man producera text på franska är det förstås annorlunda. Lite samma sak med italienska, för att leva på italienska i Norditalien behöver man aldrig använda preteritum i tal, men nog i skrift. Men hur ser det ut på spanska, portugisiska och rumänska? Mer aktiv använding av preteritum än i franska och norditalienska, givetvis, men är det inte så att i stora delar av Latinamerika är situationen omvänd den franska - dvs preteritum används på bekostnad av presens perfekt, vilket innebär att man är tvungen att lära sig formen men inte behöva skilja på användning av dessa två. Detta naturligtvis off-topic, men on-topic instämmer jag till fullo med att få saker är så svåra att bemästra som ett rikt verbsystem, vilket gör bulgariskan mycket svår.

Helt sant! Och italienska är i sammanhanget en barnlek i jämförelse med rumänska. Summa summarum, bulgariska är bland det svåraste en svensk kan ge sig på bland de tre stora språkgrupperna i Europa, slaviska, romanska och germanska språk.

Det där är väl ändå kyrkslaviska?

Jo. Vilket visserligen ofta används i ryska gudstjänster, men ryska är det ändå inte. Отче наш, сущий на небесах! är den ryska motsvarigheten.

Mnja. Det förekommer dock gärna i helt rysk kontext, och den äktryska motsvarigheten som JeanLuc apostroferar används knappt. Man kan, om man är välvillig, betrakta hela den kyrkslaviska Fader Vår som ett fast ryskt uttryck. Riktig skriven kyrkslaviska är det dessutom inte. Då hade det måst vara jatj i stället för je som sista vokal.

...som knappt används, men som framför allt inte innehåller någon finit verbform av быть.