Citat:
Ursprungligen postat av benja
Hehe tack! Jag tror jag glömmer det ordet då jag inte tycker att det passar in på en pinne i metall..
Ja nu köpte jag det billigaste som gick att få tag på men vi ska ut och träna så fort det har dumpat mer här!
Oh.. Har du varit med om att någon omkommit i en lavin?
Om du vill så berätta gärna mer. Jag är livrädd för laviner och kommer göra allt för att förbereda mig så mycket som möjligt så alla tips och historier är hjärtligt välkommna
Har förlorat flera vänner pga olyckor i bergen, det är nog oundvikligt om man bor i alperna tyvärr. Har bara varit med om en lavinolycka med dödlig utgång men alla gånger man är nära ska väl räknas som allvarliga...
Historien lite kort, det är ju sent; Jag och två kamrater är ute på en ganska lång tur, 3-4 timmars knatande och en del klättring beroende på snöläget. Egentligen skulle vi varit dubbelt så många men en strulande bindning gjorde att vi delade upp oss i två grupper. Jag var med i den senare som inte kom iväg förrän sportaffären öppnat så vi kunde köpa reservdelar. Det första gänget hade kanske en timmas försprång och de gick på skidor så vi hade inga större förhoppningar om att hinna ikapp. Fint väder med sol och blå himmel och stabil vårsnö i grunden med kanske fem centimeter färskt överst.
Turen går över en ganska flack glaciär och en kort klättring över en kam för att åka en ränna, skönt formad som en gigantisk pipe med väggar på 15-20m, ut på ett stort glaciärfält och sen lite skog ner i dalen på andra sidan. En halvtimmes promenad till närmsta by och sedan tåg hem. Man kan garanterat få åka fin snö här nästan alltid då allt blåser in i rännan och nästan ingen går här. Dessutom finns det ett väldigt bra klippblock i lä att fika på precis i början. Viktigt när man knallat en bit...
Husomhelst så går allt fint upp till kammen, vi följer första gruppens spår upp och klättrar sista biten utan strul. Sätter oss i solskenet och drar igång köket för att koka kaffe och käka mackor. Ett dovt muller drar fram över bergen och vi antar att nåt har gått i de brantare rännorna intill. Det är inget som ska bekymra oss. Rännan är hur fin som helst att åka, stabil snö med lätt vindpack överst, man kan dra på rätt ordentligt i kanske 500m innan man måste åka ut på glaciären och ta det lite lugnt pga sprickor. Där hittar vi två av våra kamrater.
Lavinen vi hörde nyss har korsat deras väg och dragit med sig Felix som åkte först. De två andra är i helt hysteriskt tillstånd och kan inte tänka klart så vi ringer efter hjälp och börjar söka. Lavinkäglan är säkert 200m lång och innehåller enorma mängder snö så det går långsamt och de två chockade behöver tas om hand så sökningen går långsamt. Jag har i alla fall fått signal i min transciever och börjar gräva där jag tror ha hittat nåt. Sonden går inte att använda då snöblocken är som sten. Jobbigt och jävligt är det att gräva och jag kollar hela tiden efter helikoptern från bergsräddningen. Efter ett tag kommer den och de har med sig hund som snabbt söker och markerar ett helt annat ställe än var jag har grävt. Säkert 50m längre ner för sluttningen. Det har gått säkert en timme sedan Felix försvann så förhoppningarna om att han ska leva är inte höga och det visar sig stämma.
Det var väldigt vemodigt att se honom lastas in i helikoptern och försvinna bort.
En månad senare var vi som var med och Felix familj uppe i rännan igen där vi satte upp ett minnesmärke på en klippa i närheten och offrade hans gamla skidor till snöguden.