E du en av dem som säger e?

Älskar e! För att gå OT så säger jag även e för är när jag snackar. Att uttala som "är" är ett lexikaliserat uttal.

Talar med "är" men skriver med "e" för det går snabbare hehe.

Tja, vad saker och ting egentligen är, är ofta inte lätt att veta. I normalt svenskt skriftspråk heter det "är". Men det är inte samma sak som att det måste heta "är" och inte "e" i vanliga människors vanliga talspråk. Själv kommer jag från Uppsala och säger oftast "e" och ibland "är" och betraktar mig inte som lat. För att göra poängen extremt uppenbar (och det här är ju en diskussion som ständigt återkommer i språkforumet): knappast någon nu levande svensk modersmålstalare, och förmodligen ytterst få svenskar de senaste 400-500 åren, har uttalat l:et i "ljus". Vem skulle vilja påstå att det egentligen heter [lju:s] när alla svenskar säger [ju:s]? Varför, egentligen, skulle det vara "bättre" eller mer "egentligt" att uttala efter skriften hellre än att uttala som man brukar? Det kan man fundera på.

Håller med. Många svenska ord uttalas helt enkelt inte som de skrivs - något som varken är fel eller "oegentligt".

Det känns helt självklart för mig att "är" uttalas [e], åtminstone i allt annat än extremt betonad ställning. Tror knappast att jag har hört någon med svenska som modersmål konsekvent uttala r:en i "är".

"Ida ska ja gå å äta på resturang å då e de best att ja har pengar me mä."


Så pratar jag.

Nar jag vaxkte upp hette det räkör (eller räkêr eller hur man nu stavar varmlandska), i dag heter det reker, vegen, chefen osv. Sveavegen t ex.

Man kan ju inte säga "är". Det låter för jävla dumt.

Ja e från Skåne å nu skriver ja nästan likadant som ja snackar.

SVT har ett medicinskt program där presentatören kör med e genomgående. Folk ringer in och får då råd som följande:

— Hoppas att du blir bättre i helen, annars får du tala med din lekare.

Effekten behöver inte bli fel. Det är bara trevligt om folk leker doktor i hemmet, och då kan hälen få lite oljemassage förbifarten. Men, se upp för kvacksalvare och kvicksalvare på nätet!

Litegrann hörande till detta ämne är Lennart Helsings rim. Denne gigant har en del små skönhetsfläckar. När man sitter och läser böckerna för barnen inser man att förvånansvärt ofta bygger rimmen på att man säge e och inte ä i vissa ord.

Nu minns jag inte något direkt exempel, men det händer att han får till rim av typen väg - feg. Alltså om man uttalar väg som veg så visst då rimmar det på feg, men för mig, blir det rätt förvirrat i uppläsningen.

Nej, men de talar renare!

Du får väl börja säga fäg?

Redan i namnet Helsing tycks ä i fågelnamnet hälsing vara e-ifierat. En hälsing är en ejderyngling, kallad hälsing på grund av speciell teckning på halsen. Halsen avledes då med omljud.

En hälsing kan förstås också vara en person från Hälsingland.