Jag förstår inte. Ska det vara fult att vara beroende av pengar? Att hela tiden vilja få det bättre, en bättre bostad, en bättre bil, pengar till resor, att kunna bekosta det man vill, kunna köpa bättre mat eller ta en fika på ett fik? Är det inte snarare att vara duktig, driven, vilja anstränga sig?
Jag trodde det var bra saker, att vilja få det bättre, att vilja jobba, att vilja anstränga sig..
Jag har jobbat hårt med Allt jag gjort i livet som varit viktigt eller jag gillat. Det är jag stolt över och jag är stolt över att jag har det bra idag. Jag besökte det lilla samhälle idag som jag är uppvuxen i, där jag inte satt min fot på kanske 10 år. Det var otroligt litet och jag såg tjejer som påminde om mig i den åldern, lika uttråkade, stå och hänga vid korvkiosken. Mina föräldrar var inte rika även om jag inte hade det dåligt men det fanns inga pengar att investera i mig. Inga pengar för BR eller någon som varit förståndig att sätta mig i någon hyreskö vid 3 år. Jag har klarat mig själv, jag har haft mål, jag har nått dem.
Ska jag känna skuld för det? För att jag varit driven? För att jag inte bor kvar i det där pyttesamhället, skaffade 2 barn med bonnläppen över gatan och nöjde mig med det?
Ja, jag har gått min väg: Jag har lärt mig massa. Det fanns säkert orsaker till att jag kom in i prostitutionen. Var både blyg, hade dåligt självförtroende, tyckte jag var ful och sökte bekräftelse, tillsammans med en rätt stark sexlust och inbyggd rastlöshet.
Idag är jag rätt stark, är inte speciellt blyg, har lärt mig att prata med alla sorters människor, har lite dåligt självförtroende fortfarande men det är väldigt mycket bättre, tycker inte jag är så jättevacker men är ändå rätt nöjd , söker väldigt lite bekräftelse då jag är nöjd och känner mig stark.Sexlusten finns kvar

rastlösheten är bättre men tittar fram då o då.
Allt beror på en själv, man man vända saker till sin fördel och sin nackdel.
Jag har valt att vända saker till min fördel och det har gjort mig starkare på alla sätt.