Innan skevheten ens var upptäckt
Jag hade länge varit nyfiken på den röda flugsvampens rus, efter att ha läst ett bra gäng med tripprapporter, men hade inte lyckats hitta någon förra året.Så helt random när jag var påväg hem ifrån ica så stod dom där vid vägkanten. Två stycken mindre med starkt röda hattar och vita prickar, och en större med ljusare röd färg och mycket färre prickar.
Efter att ha väntat i något som kändes som en evighet på Cantodea, som skulle vara min tripsitter så började jag tillredningen. Jag hade för det första skrapat bort alla vita prickar och sedan med bästa förmåga pillat bort det röda skalet. Tydligen så ska de vita delarna av den röda flugsvampen ha högre "dåliga" och gå-åt-helvete-delar, och även om de aktiva "roliga" ämnena även finns i det vita ska de tydligen finnas i större koncentration i det röda. Det är dock svårt att veta när det finns hundratals olika jävla tips på internet om vad man ska och inte ska göra, och alla motsäger varandra.
Förberedelser
Hursomhelst så delade jag upp de röda bitarna i två lika stora högar, satte en kastrull på spisen med vatten till ungefär en halv kopp te (om det smakade något som toppslätskivlingarna så skulle det inte bli en trevlig upplevelse, minnet av dem satt fortfarande kvar i bakhuvudet och nu hade jag inte ens honung att söta det med, så ville ha så lite som möjligt).
Jag lät det knappt koka upp, jag ville inte förlora några ämnen (både på gott och ont antar jag) och hällde upp min kopp med flugsvamps-te. Dom röda delarna hade nästan genast färgat av sig på vattnet och förutom de guppande delarna av sönderhacka svamp i koppen så såg det ut som vanligt rött te.
Med Cantodea sittandes framför mig så tvekade jag både en och två gånger innan jag förde koppen till munnen. Vuxnas ord från när jag var liten ekade i huvudet.... "Den röda svampen med vita prickar ska du akta dig för! Den är jättefarlig! Rör absolut aldrig den!" Att inte äta flugsvamp är endå någonting som är riktigt grovt inpräntat i hjärnan.
Skitsamma, jag smakade försiktigt på vätskan. Blev lätt förvånad. Det smakade i stort sätt ingenting alls. Det enda som var direkt jobbigt att få ned den var klumparna av svamp. Den sista klumpen höll på att komma upp igen om jag säger så.
Eftersom också illamående endå var ett rätt vanligt symptom så hade jag innan tagit en theralen, just in case. När ingenting speciellt hade hänt efter ungefär en timme så kokade jag te på den sista halvan av svampen med. Det gick inte många minuter innan jag började känna av ett svagt illamående, samt lite magont, men jag låg stilla så det gick över efter mindre än tio minuter. "Build-upen" dvs tiden innan ruset riktigt helt slår på kan väldigt väl jämföras med buildupen till DXM. Svårt att förklara men det är ... avtrubbat på något sätt.
Någonting börjar hända
Nu var klockan rätt sent, halv tolv kanske? och både jag och Cantodea var hungriga. Jag ställde mig och stekte kyckling o gjorde ris och currysås. När vi väl började äta så smakade det så fantastiskt jävla underbart! och det underliga var att alla tuggor smakade helt olika, fastän det var precis samma mat.
- Cantodea!
- Ja?
- Jag tror.... jag tror att jag just kände smaken av gult!
När jag drack mjölk hade den även en distinkt smak av lokomotiv, och sen kändes mjölken som att ett gäng glada fjärilslarver lixom sprang i min mun och nedför min strupe. En tugga hade också en stark smak av dill (vilket inte var en ingrediens överhuvudtaget).
Efter maten så var det rökpaus, men jag fastnade några minuter vid min påse med plockgodis, jag tog upp en chockladbit med kola i.
- Hur smakar godisen?
- Ungefär som kola... men med en touch av indian.
- Eh jasså... hur gammal är han då?
- Typ 25 tror jag.
Sedan gick vi ut på balkongen och rökte mina mentholcigg. Mentholciggen smakade vi ett tillfälle "Ungefär som ljuset från gatulamporna därnere". Jag stod med armarna vilandes på balkongräcket och helt plötsligt kändes det som om jag stod i luften. Jag svävade. Jag backade skrämd ett steg tillbaka så jag kunde se balkongen under mina fötter, men var endå osäker på om det faktiskt var en balkong där. Det började bli obehangligt. Jag kände någonting träffa mig i vänstra tinningen, jag kollar upp och upptäcker ett rött starkt ljus från någonstans långt borta och förstår att det var det röda ljuset som hade träffat mig. Att jag fysiskt kände det var ingen större sak vid det här laget. Men att ett papper prasslade och gjorde ett ljud när Cantodea plockade upp det kändes då obegripligt för mig.
Jag började bli rätt stressad av alla obehagsfenomen och jag skyndade mig in i lägenheten och tryggheten igen. Vi la oss i min säng (jag har killens dator därinne) och jag kände för att lyssna på musik. Den upplevelsen jag fick då är någonting jag aldrig tidigare varit med om lika starkt. Att ligga i ett kolsvart rum med musiken strömmandes genom högtalarna, och att verkligen KÄNNA musiken. Tonerna svävade vågigt som lätta vindar från höglatarna och igenom mig, vissa tonder strök försiktigt och luddigt över mina armar, andra toner raspade lite försiktigt, ungefär som sandpapper. Vissa toner kittlades och andra toner gjorde fysiskt ont i huvudet på mig - så det gällde att lyssna på trevlig musik.
Hittade två skivor med Mora Träsk, och fjantigt puttenuttiga låtar som "Vem har tagit min kexchocklad" och "Ylle" gjorde att jag låg och skrattade och mådde så bra, känslan av en enorm eurofori och lixom fluffigt på något sätt.
Jag såg även varje låt skiktas i lager, uppdelat i alla ljud som den består av, för att sedan byggas ihop och strömma ut. I taket av det mörka rummet kunde jag också se ungefär en såndär sak i mediaplayer som rör sig till musiken, i färger o former, men mest rätt grynigt.
Jag bad Cantodea lämna rummet för att jag ville se om jag kunde komma "djupare" men tyvär så somnade jag väldigt fort efter att han lämnat rummet. Jag låg och lyssnade på musik till c:a klockan 02.00 innan jag däckade.
Efteråt
Dagen efter så mådde jag som vanligt, förutom att jag hade lite ont i magen (vilket inte heller ska vara så ovanligt) men det var inte så farligt att det störde sig. Det gick över under dagen.
En intressant och värd erfarenhet och upplevelse, absolut. Men ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag vill testa igen. Det skulle vara intressant på en högre dos men sen så kan man ju faktiskt bli förgiftad av skiten ... Time will tell.
Hursomhelst kan jag iaf säga att jag har minsann ätit röd flugsvamp,
och det är värt bara det!
