Den ologiska homofobin

Ja, detta är en moralfilosofisk och argumentationsanalytisk fråga som passar i filosofi.

Har hört många argument för att homosexualitet skulle vara felaktigt. Beslöt mig för att spalta upp dem och bemöta desamma. Vill gärna ha synpunkter från alla ni filosofiskt bevandrade typer.

1. Homosexualitet är ett hot mot samhället. Ja, det är ett bisarrt argument, det finns ingen skillnad i moralisk karaktär eller bidrag till samhället mellan hetero- och homosexuella.

2. Homosexualitet är ett hot mot familjevärderingar. Detta är ett vanligt argument i USA (Falwell t.ex.). Egentligen ganska ironiskt, gayrörelsen slåss ju för just detta. Rätten att adoptera, att gifta sig också vidare. Behöver inga mer kommentarer.

3. Homosexualitet är onaturligt. Här blir det knivigt. Vad kan onaturligt betyda? Uttyder tre betydelser:

a. Att ngt är statistiskt onaturligt. Att homosexuella är i minoritet. Men det är ju vänsterhänta också. Tvärtom är ju ovanliga egenskaper ofta positiva.
b. Att något går emot sitt syfte. Våra kroppsdelar har olika syften, hjärtat pumpar blod osv. På samma sätt är våra könsorgan till för att skapa barn, och vid homosex kan barn inte skapas. Men om man på denna grund fördömer homosex måste man även fördöma onani, oralsex och kvinnlig sex efter klimakteriet.
c. För det tredje, "onaturligt" som begrepp kan användas för att det låter otäckt, som en värdering. Man kan mena ngt i stil med "motsatt till vad man borde vara". Men om "onaturligt" betyder detta så vore uttalandet "Det är fel för att det är onaturligt" meningslöst. Man säger ju då "Det är fel för att det är fel". Sådana tomma fraser ger oss ingen orsak för att fördöma ngt.

4. Bibeln fördömer homosexualitet. Ja, det finns texter i Bibeln som stöder ett sådant påstående. Problemet om man accepterar detta är att man får mer än man vill ha. Där står även att män ska ha fyrkantiga skägg, att man kan handla slavar från grannstater och att prästdöttrar som haft utomäktenskapligt sex sak brännas ihjäl. Ni ser det bisarra. Men problemet ligger egentligen i att man kan inte acceptera ett moraliskt påstående bara för att en "auktoritet" påstår det. Om man får en logiskt hållbar motivering, ja, men det får man inte i Bibeln.

Ja, när starka känslor ligger i botten så verkar det som många blir frestade att kasta förnuft och logik överbord. Lång text, men det gick inte att göra kortare. Vad säger ni? Finns det fler argument? Har jag fel?

Jag tycker att du var väldigt klarsynt och "filosoferar" över argumenten bra. En sak som ska tilläggas är väl dock att den gemene homofoben inte grundar sin fobi på rationella tankar - istället är det så att homofoben inte känner sig bekväm runt homosexuella (ska inte säga att det är för att denne är stjärtgosse själv) för att denne finner sådant motbjudande och äckligt och tycker således att bögar skall bannlysas från vår fina moder jord. Homofobin är grundad på olust och icke-klarsynhet och icke-tolerans, något som en bra föräldrar borde lära ut.

Ja, tyvärr är det så. Men det måste ju vara märkligt för homofoben att grunda sin världsbild på uppenbara felslut. Det är ju att leva ett oegentligt liv. Känsloargument är moraliskt irrelevanta. Satsen "jag tycker illa om jordgubbar" har lika hög moralisk halt som "jag tycker illa om homosexuella". Men om dessa bigotta imbeciller inte skadar ngn så kan man ju låta de hållas.

Vad jag är ute efter är de som kallar sig intellektuella, de som försöker rättfärdiga dessa tankar. Senast den frikyrklige pastorn i yttrandefrihetsmålet nyligen.(glömt namnet). Eller Falwell i USA. Hur kan de få anhängare? Kan inte alla se dessa felslut? Eller är hat och rädsla starkare än förnuftet?

Varför heter det homofobi när det är något man tycker illa om - inte något man är paniskt rädd för?

Jag tycker att det folk har framfört i tråden stämmer bra. Synd att inte homofoba människor kan tänka ett steg längre...

En på det stora hela mycket bra argumentation mot homofobin du ställde upp där Pansarmeyer. Men du är uppenbarligen bättre på filosofi än på teologi. Att det skulle vara inkonsekvent för en kristen att vara mot homosexualitet om han inte samtidigt har fyrkantigt skägg, stämmer helt enkelt inte. En kristen har nämligen ingen skyldighet att följa alla Moseböckernas lagar, då dessa är till specifikt för det judiska folket. Men just förbudet mot homosexualitet förekommer även i nya testamentet och måste därför antas gälla samtliga människor (eller i alla fall samtliga kristna).

Dessvärre är det inte ens alla kristna som alltid är medvetna om denna distinktion mellan gamla och nya testamentets regler, men faktum är att Jesus själv enligt Bibeln bröt mot GT:s bestämmelser, t.ex. då han räddade en äktenskapsbryterska från att stenas. Inom teologin talar man om gamla och nya förbundet, där det förra är Guds förbund med judarna (GT), det senare hans förbund med hela mänskligheten (NT).


Sedan tycker jag inte heller att du har rätt när du hävdar att man alltid måste kräva en logiskt hållbar förklaring även av en auktoritet. Räcker det inte med att Gud har makten att antingen låta dig komma in i Himlen eller så brinna i Helvetet efter att du dött? Eller att världen är för komplicerad för att någon annan än en Gud alltid ska kunna förstå vad som är bäst för människorna?

Tackar Panguu, du har nog lite rätt i att filosofin är starkare än teologin i mitt fall. Du är säkert mer bevandrad i GT och NT än vad jag är, men jag är övertygad om att argumentet håller ändå. Säkerligen kan man hitta uppmaningar i NT som kan anses bisarra idag. Kanske ngn har ett exempel, annars ska jag kolla min bibel så fort som möjligt.

Du tycker jag har fel när jag anser att man har rätt att kräva logik av en auktoritet? Oj! Etik och levnadsregler handlar ju egentligen om goda anledningar. Om ngt verkar obegripligt och fel utgör det ett starkt skäl att inte godta det. En variant på Ockhams rakkniv. Att hänvisa till en metafysisk entitet för att motivera sina handlingar är väl egentligen ingen bra anledning? Om Gud befaller saker vi känner på oss är fel, är det ju en godtycklig Gud som ej är värd att ta i beaktande. Skulle Gud vara så småaktig att han skulle neka människor lycka? Nej, det är egentligen värre att tillskriva Gud dessa ofullkomliga mänskliga egenskaper som du faktiskt gör, än att hänvisa till ett motsägelsefullt dokument med osäkert ursprung (Bibeln) som grund för fördomar.

Jag instämmer med Panguu. Moselagarna var ett förbund mellan Gud och Israel, vilka skulle gälla intill uppfyllelsen av de Gamla testamentets profetior, vilka fullföljdes i Jesus Kristus. Vi lever i Nya förbundets tid och de väsentliga lärdomarna från Moses lagar finns upprepade i Nya testamentet. (Mera om detta på mina sidor.)

Beträffande homosexualitet kan alla intresserade läsa värdefulla tankar från avsnittet "homosexualitet" i den andra länken nedan.

Jag har läst "tankarna" du refererar till och de fyller mig med olust, illamående och ett instinktivt avståndstagande innan jag ens formulerat motargument. Det är sådant som det här som stärker mig i min tro att kyrkan måste ifråntagas all som helst makt och inflytande i samhället. Förstår inte varför man ska predika en hatisk gud. Och inga argument finns som inte kan härledas till denna metafysiska idé som Gud är. Ännu en gång: Hur kan en fullkomlig och perfekt gud tillskrivas detta hat och oförstående gentemot människor som aldrig skadat ngn, utan bara vill finna lycka?? Försöker, men förstår inte.

Du tycks ha fått någonting illa om bakfoten. Är det fördomar eller vad?
Men eftersom du tydligen inte har förstått Guds väsen och vad en personlig relation med Gud betyder, har du kanske fått denna inställning. Gud vår skapare vet nog, vad som är bäst för oss människor. Men när vi börjar gå våra egna njutningslystna vägar, hamnar människor ofta tydligen i denna hatfyllda situation och allehanda konfliktsituationer. Men Gud är i själva verket kärlek, som har gjort allt, för att vi skall finna verklig bestående lycka. Han vill, att vi skall leva i harmoni med Gud, med våra medmänniskor och också med oss själva.

Jodå, visst förstår jag idén om Guds väsen i teorin och filosofin, men ngt personligt förhållande med storheten i betydelsen tro har jag inte. Så det har du rätt i. Menar du att alltså att homosexuella skulle vara mer njutningslystna, ytliga och hedonistiska än andra? Att de inte lever i harmoni?Eller är det vi icke-troende? Vidare, om Gud är mån om vår lycka, varför ställer han sig i vägen för kärleken, i vilken form som helst.

Ännu ett hänvisande till den "Stora Planen" som vi människor inte begriper gör ju en vettig diskussion omöjlig.

Av alla krig och allt fördömande som sker och har skett med kristna förtecken att döma, tycker jag att han har lyckats ganska så dåligt med sitt livsverk. Eller vad tycker du själv?

Om det finns någon gud så innefattar nog hans kärlek även homosexuella människor. Det är bara den urbota korkade och hatiska människan som under alla år försökt få det att se ut som om gud inte tycker som "han" tycker. Hatiska kristna människor som skrivit bibeln och som med berått mod försöker få andra kristna människor att gå på allt de har uppdiktat.

Jag respekterar alla människor som tror på någonting annat än vad dagens fysiker försöker förklara med strängteori och allt vad det heter. Men detta moraliserande över hur vi "bör" vara och uppträda börjar bli rätt tröttsamt. Det måste även du tycka. När ska människan bara kunna få leva som den själv vill, utan att folk ska ha massa åsikter om hur man beteer sig och hur man väljer att leva sitt liv?

Missförstå mig rätt, detta var inte en känga mot alla kristna, ej heller mot bara kristendomen. Finns många exempel på andra religioner som kör på i samma anda.

För övrigt håller jag med trådskaparen. Bra skrivet!