Betryggande förvaring av kemikalier

Ska bidra med lite egna erfareneheter på detta område.
1) Brom. Ett av de klassiska problemen med brom är att det effektivt tränger genom varje springa, fläns, isolering, skruvgängor. Än värre är att det angriper och t.o.m. förstör gummi, plast, många metaller samt organiskt material. Det tidigare föetaget Kebo AB hade s.k. bromflaskor, med inslipad propp, och likaledes slipad glashuva. Men trots detta skulle hela härligheten förvaras i dragskåp.

Det finns några enkla och bra knep för förvaring av brom. Givevtis är det bästa en igensmält glasampull. Men det går inte om man ska kunna öppna och försluta kärlet. Genom egna experiment har jag funnit en enkel metod. Nämnda Kebo AB hade speciella och rätt så dyra provrör med skruvlock och gummipackning. De kan INTE användas, då brom förstör gummipackningen omedelbart! Den dyraste och finaste kvaliteten (varumärkesnamn Kimax) är rör av borosilkatglas, med teflonpackning. And now we are talking business! Det visade sig att det går förträffligt att förvara brom även under lång tid i dessa rör. Skruvlocket måste dras åt rejält, annars sticker bromångorna iväg förbi gängorna. Teflonpackningen angrips inte alls av brom, till skillnad från andra gummipackningar, och om locket dras åt så slipper ytterst lite brom ut ur röret. Jag har förvarat 1 ml brom i ett sådant rör, med röret instoppat i en plastflaska, packat med vermiculit. Under årens lopp kan man faktiskt känna en väldigt svag halogenlukt när man öppnar plastflaskan, men det är inget som stör.

Alltså: brom kan förvaras under lång tid, utan angrepp på förvaringskärlet, i Kimax borosilikatrör + skruvlock med teflonpackning.

Det finns ju teflontejp som man kan sätta fast på gängorna på flaskan. Det ska tydligen fungera rätt bra för brom.

Ämnet intresserar mig då jag inom snar framtid ska skaffa mig en större mängd...

Man kanske kunde förvara det i frysen så det kristalliserar sig, då kanske det inte skulle leta sig ur flaskan lika lätt?

Ärligt talat, vet inte om det fungerar. Problemet är packningen. Och med gängtejp finns risk att gasen kan tränga mellan tejplagren. Kimaxrören med teflonpackning finns ända upp till 100 ml storlek, vilket för brom torde bli 312 gram. Frysförvaring är nog en bra ide. Har själv en gång testat att frysa brom, det blev en nästan svart finkristallin klump.

Är jag efterbliven men varför går det inte att förvara i en glasflaska med slipning upptill och slipad glaspropp?

Jo, det borde ju förstås vara perfekt. Men det har hänt att det inte alltid är ideal passform. Gäller mest gammalt glas, före normalslipningens tidevarv. Har själv råkat ut för det *hostar och hackar* varför jag inte litar på slipat glas när det gäller brom. Men du har rätt. Jag är möjligen lite väl misstänksam pga av denna obehagliga avvikande erfarenhet.

Råkade en gång ut för en tråkig incident med en gammal flaska med inslipad propp. Var inte normalslipning, så passformen var inte den bästa. Flaskan innehöll en koncentrerad alkalisk lösning. Efter något år hade proppen fastnat, och det visade sig att den satt som berget! Det var omöjligt att med någon metod få ur proppen hel, det slutade med en knäckt flaskhals (därmed kunde innehållet tömmas över i annat kärl), vilket ändå var tur i oturen. Sprickan hade i värsta fall kunna knäcka glaset i småbitar helt och hållet, med resultatet att flaskan helt hade rämnat!

Nu blev det inte någon katastrof. Dels kunde vätskan föras över utan spill i annat kärl, dels avgav inte vätskan någon korrosiv gas. Men just vid det tillfället minns jag att det slog mig "vilken tur att det inte var en flaska med brom!" Och hade en sådan dessutom rämnat helt, så hade katastrofen varit ett faktum.

Denna incident fick mig att inta en väldigt skepsis mot slipat glas. Sedan dess har jag alltid haft svårt att vilja använda slipat glas eftersom det ofta känns som om det "hugger". Om man då inte drar ur proppen bums och stoppar in den på nytt, litet lösare, så riskerar man i värsta fall ovanstående förlopp.

Jag har även råkat ut för att en slipad glasfläns på en exsickator krånglat på liknande sätt, vilket också det resulterade i havererad utrustning.

Jag hade för många år sedan en flaska ren Brom från KEBO, flaskan var som sagt lite speciell. Minns inte riktigt hur det var med slipningen av korken, men vet att även korken var av glas iaf. Den hade jag stående minst 2-3 år iaf. utan några problem. Men visst, man kände bromångorna när jag öppnade skåpet där den stod i.

Även om jag inte är så förtjust just i halogenerna, så är det ändå så att man börjar tindra med ögonen!

Tja, visst var det lite kul att ha. Men sen skulle vi flytta till lägenhet och jag förstod att jag inte kunde ta med mig alla mina kemikalier. Var mer än Brom, t.ex Vit (Gul) Fosfor (500 g), rent Natrium (ca 250 g), Kvicksilverklorid (100 g), Kaliumcyanid (ca 250 g) m.m. Gick till skolan och frågade kemi-läraren om de kunde ta emot ämnena. Men han svarade:
-Nej, vi har inget tillstånd att inneha Brom...

Slutade med att jag hällde ut Bromet i trädgården...

Till er som köpte vårat hus:
Om ni hittar en massa mystiska lådor nedgrävda väster om huset, så, för er egen skull, låt dom vara och förbli nergrävda...

Men en intressant grej var att lägga en pytteliten bit (hade säkert blivit roligare med en större bit), ren Natrium i ren Brom. Ja j-vlar vilken reaktion det blev iaf.

Tänkte föreslå våra kära nybörjare att hälla bromet i sin ammoniumnitrat
O sen har vi ett par newbies mindre

Jag sörjer ditt fina brom...!

Har själv stått inför problemet att destruera brom. Egen hård erfarenhet: låt inte brom komma i kontakt med metaller! Testade med gallium en gång, även om Ga inte är särdeles reaktivt, så blev det livat värre! Och natrium?? Ja, det blir nog ös på den...!

Det finns en förträffligt metod att destruera brom. Ner med bromet i en vattenlösning av tiosulfat, eller möjligen sulfit. Reaktion sker lugnt och sansat, man ser tydligt bromet minska i storlek, och till slut puts väck! Reaktion mellan brom och tiosulfat ger bromidjon samt tetrationatjon. Brom + sulfit ger analogt bromid + sulfat.

Jaha, kaliumcyanid, och kvicksliver(II)klorid. Mmmm... nam nam. Jag vill nog gräva lite i den där trädgården...
Natrium 250g. Få se, jag kan nog bereda plats för ett kvartskilo av denna ypperliga medlem i vårt periodiska system.

Ett halvkilo gul fosfor??!! Ojoj! Har själv en liten pötig burk med 100 g gul fosfor (synteskvalitet) under vatten, förpackad i en större plåtburk med vermiculit, sedan det i än större plåtburk med vermiculit, och så hela milevitten inlåst. Mitt enda användningsområde för denna otäcking är som varandes medlem i periodiska systemet. Annars är nog gul fosfor den mest förrädiska kemikalie som en oorganisk kemist någonsin hanterar (nåja, tetrakarbonylnickel och osmiumtetroxid är nog fan räligare!).

Men jag irriterar mig på synteskvalitet. Om man smälter en liten bit gul fosfor under vatten, så får den en "säckig" skitig hinna på ytan, med något som ser ut som damm. Troligen kolrester från reduktionen. Man kan visserligen filtrera smält gul fosfor under vatten, men det känns inte så frestande, med tanke på att små osynliga rester kan fastna, när man sedan demonterar utrustningen kan resterna självantända. Huvaligen! Så det känns inte så frestande att börja slabba med smält gul fosfor. I mörker lyser den lustigt, nästan spöklikt, vid kontakt med luft. Dock ska man komma ihåg att alltid stoppa ner den under vatten efteråt...!

Förresten, ge mig adressen till ditt förra hus. *Bunkrar upp med spade, hacka och lampa* Tänker ge mig ut på en nattlig vetenskaplig expedition

...vidare till gul fosfor (=vit fosfor = tetrafosfor, P4). Lämplig förvaring: under syrefritt (urkokt) avjonat vatten. Detta då ämnet är självantändande i luft. Eftersom hastigheten för omvandlingen P4->röd fosfor ökar med ökande temperatur samt katalyseras av ljus, så brukar även rekommenderas "förvaras mörkt och svalt".

Intressant att notera kan vara att när man efter ett antal år öppnar kärlet, så luktar det svagt men fullt märkbart av fosfin ovanför vattenytan! Gul fosfor, till skillnad från röd och svart, reagerar i alkalisk lösning och disproportioneras till fosfin (PH3) och hypofosfitjon (PH2O2-). Denna reaktion används f.ö. för tvättning av röd fosfor från ev rester av gul fosfor, den röda fosforn kokas i natriumhydroxidlösning. Reaktion sker dock även i neutral vattenlösning vid rumstemperatur, men endast i mycket ringa utsträckning och mycket långsamt. Det kan noteras att gul fosfor har mycket liten löslighet i vatten, mättad H2O-lösning ca 3 ppm.