När jag var yngre var det mest barn och ungdomar som spelade dator- och tv-spel men idag sitter ungdomar mest och scrollar och de som spelar mest verkar vara en ny grupp av människor, medelålders människor med fattiga liv.
När folk med rikare liv gör saker i verkligheten som t.ex. snickrar, målar, seglar, spelar tennis, renoverar huset, vandrar i fjällen, åker skidor, meckar med bilar, dansar pardans, jagar, skriver böcker, pillar i trädgården o.s.v. så betar dessa människor av sin "backlog" eller spelar sitt favoritspel för 10:e gången.
Är det inte ett väldigt fattigt liv? Jag undrar om de ens njuter av tillvaron och sitt spelandet eller om det bara handlar om att glömma bort tillvaron och kanske någon slags psykologisk regression, att man vill tillbaka till sin ungdom för att man inte är nöjd med den man blev som vuxen?
Gaming har blivit den hobby som kräver minst av utövaren och därför är det också de minst kompetenta människorna som gjort den till sitt största intresse.
Har sett dessa människor på min Facebook-feed och de verkar ha mycket gemensamt.
Överviktiga, allmänt trashiga och kanske även lite småkorkade människor som bor utanför storstäder.
En vanlig grej verkar vara att man inreder en gaminghörna i sitt hem, och har man barn har man gärna flera stationära datorer uppställda bredvid varandra så att hela familjen kan spela tillsammans.
Borde det inte finnas roligare och vettigare saker att göra med sina barn än att spela Minecraft med dem?
Har gaming gått från att vara en aktivitet för barn och unga till att bli en aktivitet för WT?
När folk med rikare liv gör saker i verkligheten som t.ex. snickrar, målar, seglar, spelar tennis, renoverar huset, vandrar i fjällen, åker skidor, meckar med bilar, dansar pardans, jagar, skriver böcker, pillar i trädgården o.s.v. så betar dessa människor av sin "backlog" eller spelar sitt favoritspel för 10:e gången.
Är det inte ett väldigt fattigt liv? Jag undrar om de ens njuter av tillvaron och sitt spelandet eller om det bara handlar om att glömma bort tillvaron och kanske någon slags psykologisk regression, att man vill tillbaka till sin ungdom för att man inte är nöjd med den man blev som vuxen?
Gaming har blivit den hobby som kräver minst av utövaren och därför är det också de minst kompetenta människorna som gjort den till sitt största intresse.
Har sett dessa människor på min Facebook-feed och de verkar ha mycket gemensamt.
Överviktiga, allmänt trashiga och kanske även lite småkorkade människor som bor utanför storstäder.
En vanlig grej verkar vara att man inreder en gaminghörna i sitt hem, och har man barn har man gärna flera stationära datorer uppställda bredvid varandra så att hela familjen kan spela tillsammans.
Borde det inte finnas roligare och vettigare saker att göra med sina barn än att spela Minecraft med dem?
Har gaming gått från att vara en aktivitet för barn och unga till att bli en aktivitet för WT?