Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Inte riktigt exakt samma, men rätt så nära. Centern gav samma korkade "röda linjer"-typs löften innan det valet, men valresultatet blev ett dödläge där varken de rödgröna (144 mandat) eller alliansen (143 mandat) fick egen majoritet. SD var vågmästare med sina 62 mandat. M och KD ville bilda en regering med "passivt stöd" från SD. C och L vägrade att sitta i en regering vars budget eller maktinnehav var helt beroende av SD. Kristersson försökte då få igenom en M/KD-regering, men den röstades ned.
Sen fick Lööf själv sondera, men konstaterade efter en vecka (eller var det två?) att det inte gick att bilda en mittenregering (också om det omskrevs som att "försöka hitta politisk enighet i mitten"). Eftersom det var ett totalt dödläge och inte gick att få till en regering på nåt sätt valde L och C att att regera tillsammans med S ("Januariavtalet"). Den nya regeringen tillträdde i mitten av januari.
Så visst påminner det om nuvarande läge, men det finns också tydliga skillnader. Framförallt så har centern gått till val på att byta ut Tidö-regeringen och har i princip "lyckats", eftersom den forna oppositionen fick majoritet. Och den här gången är det centern själv som hindrar regeringsbildningen, med sina röda linje mot vänsterministrar.
2018 gick de till val på att bilda en alliansregering, så situationen är exakt densamma, fast omvänd. Och den är ju omvänd bara för att de bytte sida efter valet 2018.
Det finns inga betydelsefulla skillnader.
P.S. skillnaden är väl möjligen att V kanske inte tänker vara dörrmatta den här gången, men plötsliga sidbyten i strid med sin egen valkampanj är inget nytt för C. Opålitliga quislingar är vad de är.