Jag förstår verkligen inte vad som håller på att hända med Sverige. Det här utbredda ointresset för både vår egen och vår omvärlds historia bekymrar mig djupt. Det känns som att vi aktivt monterar ner vårt gemensamma bildningsarv bit för bit, utan att någon verkar bry sig.
Ta bara Medelhavsmuseet som exempel; en helt fantastisk institution som nu hotas av nedläggning eller sammanslagning. Jag är själv livstids medlem i vänföreningen. Samlingarna där vilar på ett unikt svenskt kulturarv som sträcker sig tillbaka till drottning Kristinas samlingar av antik romersk och grekisk konst. Dessutom finns där den världsunika Cypernsamlingen från den svenska arkeologiska expeditionen på 1920- och 30-talet, där självaste kung Gustav VI Adolf var med och grävde.
Deras egyptiska avdelning ger en otrolig inblick i både vardagsliv och religiösa riter i faraonernas rike. Den är dessutom genialisk för att väcka historiskt intresse hos barn och unga: utöver de riktiga mumierna finns där ett interaktivt, svenskutvecklat obduktionsbord med radiologisk tomografi. Där kan man själv vrida, vända och skära upp en mumie i vilket tvärsnitt som helst på en skärm för att se skelett, organ och dolda smycken under lindorna. Och ovanpå det hela har de ju det trevliga Bagdad Café med en oslagbar utsikt rakt mot Kungliga slottet.
Samma tragiska nonchalans drabbar Etnografiska museet ute på Djurgården och Östasiatiska på Skeppsholmen, som också sitter på samlingar i absolut världsklass.
Här finns ovärderliga skatter från bland annat Sven Hedins expeditioner längs Sidenvägen och i Centralasien. De kinesiska samlingarna rymmer allt från tusenårig keramik, bronsföremål och religiös konst till kejserliga dräkter och vardagsföremål som ger en djup förståelse för Kinas långa civilisation. Etnografiska har även några av världens bäst bevarade föremål från Nordamerikas ursprungsbefolkning och inuiterna, insamlade redan på 1700- och 1800-talet. Dessutom finns föremål insamlade under James Cooks resor i Stilla havet (
som museet fått från svensken Anders Sparrman som var med på resan!) till unika bronsskulpturer från kungariket Benin i Afrika och förcolumbiansk keramik från Anderna.
Anledningen till att de här museerna nu kvävs ekonomiskt är ju som bekant att Statens fastighetsverk (SFV) pressar upp lokalhyrorna till absurda fiktiva marknadsnivåer; en ren rundgång av skattepengar som tvingar museerna att skära ner på verksamheten eller stänga igen helt. Man kan ju inte låta bli att misstänka att det i fallet med Medelhavsmuseet dessutom handlar om att byråkraterna på UD helt enkelt vill komma åt de attraktiva lokalerna vid Gustav Adolfs torg för egen del.
Det är ren skandal att idiotin med "New Public Management" har gått så långt att Sverige ersätter muséer med fler byråkrater. Ola Wong är en av de få som höjt rösten
https://www.svt.se/kultur/kritik-mot-nedlaggning-av-museer-galenskap
Han har även skrivit en väldigt läsvärd artikel om hela den här soppan med statens "marknadsohyror":
https://kvartal.se/olawong/artiklar/marknadsohyran-sprider-sig/cG9zdDoxMDU2MjE
Tidigare har Ola Wong också beklagat att museernas samlingar inte längre tas om hand av experter och fackfolk utan opportunistiska byråkrater. Istället för att förmedla kunskap använder de museerna för att sprida politiska agendor om "normkritik". Dessutom ska barnperspektiv råda.
Här är en mycket tänkvärd och underhållande tecknad video om detta från SVT:s Samtiden
https://www.youtube.com/watch?v=jSGKmQQN9Jw
Är det verkligen så här vi vill förvalta vårt kulturarv? Är det ren inkompetens från politikernas sida, eller pågår det en medveten nedmontering av det klassiska bildningsidealet i Sverige?