Kvinnor väljer ensamhet i allt större utstäckning

Det är allmän känt att kvinnor är betydligt bättre på/ alt. lägger större prioritet på sitt sociala liv än män.
Och aldrig slagit dig att den där gruppen kvinnor som nu ev. uttrycker att de ”känner sig lurade”, handlar om att ha tagit det största ansvaret i en relation med en man?

För det de där studierna nu säger sig mäta hos just gruppen kvinnor är att de i regel mår bättre som singlar än i parförhållande med en man, speciellt om de delar bostad.

Ah, så allt är medfött deterministiskt? Du är exakt samma person genom hela livet och ett offer under dina impulser? Och ingen har någonsin blivit intresserad av en person som de lärt känna och som de inte var intresserad av från början? Vi är alla bara vettlösa varelser utan rationellt tänkande eller förnuft som jagar ”vackra saker” impulsivt?

Så det finns bara binärt två lägen, att leva med någon som lever upp till just det ögonblickets ideal för vad som är ”snyggt” eller påtvingad närhet? Så ditt råd till en man efter att hans partner fött barn och gått upp vikt är att dumpa henne och börja leta efter en ny partner som lever upp till ögonblickets skönhetsideal? För om kvinnor inte klandras för sin ytlighet bör inte män klandras heller?

Och idealet blir då att den lilla grupp av män som för tillfället bär upp det ögonblickets skönhetsideal (på 1600-talet var det attraktivaste hos en man att han var fet) bör delas av den stora gruppen kvinnor, men mannen ska inte vara ytlig utan ge närhet åt samtliga? Lite som vi har nu, att de flesta kvinnor söker en liten grupp män och besvikna över att de männen inte vill ha relationer med dem, så ”väljer de ensamhet”. Bättre att upprätthålla ytliga ideal och bli ännu en erövring från en promiskuös man än att sträva efter långsiktiga meningsfulla relationer, relationer som påstås bygga på en tvåsamhet där bägge bidrar, för kommunikation är viktig?

Så, allt är männens fel? Kvinnor är alltid offer, i relation till sig själva, män, samhället och allt annat?

De som känner sig lurade är de som upptäcker att de som medelålders är ogifta och utan barn.

Är de studierna gjorda av kvinnor som lever ensamma?

Har du ens haft sex någon gång? Då borde du veta att kroppen måste reagera också. Det hjälper inte att någon är trevlig och att man har gemensamma intressen, kan kommunicera o.s.v. om kroppen inte vill. Och vad den vill har aldrig ändrats i världshistorien. För en kvinna har det alltid handlat om långa och bredaxlade män med armmuskler, platt mage, rejäl haka, kindben och ögonbrynsbågar. Samt sådana personliga egenskaper som mod, självförtroende och auktoritet.

Att tjocka män varit åtråvärda äktenskapsobjekt i en tid då a) många var fattiga, missväxt och svält förekom, och det inte fanns socialbidrag och andra bidrag och b) äktenskapen var arrangerade, betyder inte att kvinnor tände på dessa män. Utan det var bara tryggt att gifta bort sin dotter till en tjock man, för fetman visade att det fanns mat i överflöd i hans hus.

Man ska nog ta dessa feministiska artiklar med en nypa salt.
Är övertygad om att det bara är ett fåtal kvinnor som väljer att vara singlar.
De allra flesta vill gärna vara i en relation.
Men vi män är inte så sugna på att ge oss in en relation där vi inte får något tillbaka.
En del av dagens kvinnor har ju fått för sig att de bara ska få, få och få, medan de inte behöver ge något tillbaka.
De kan ju inte ens laga mat många gånger.
Och det viktigaste i många kvinnors liv är deras sociala medier.
Helt förstörda av dagens feminism som de blivit hjärntvättade av sedan unga år.
Och tittar man på skilsmässostatistiken och hur många män som lever som varannan vecka pappa så förstår man att män har blivit försiktigare.

Så jag tror det handlar om att kvinnor är bittra för att de inte blir uppvaktade och då istället inbilliar sig att de "valt" singellivet.

Det finns en del red flags för mig då det gäller kvnnor.
1. Väldigt aktiv på sociala medier med hundratals olika "vänner" där.
2. Har katter eller hundar (plural).
3. Har barn sen tidigare med vårdnadstvist i bagaget.
4. Tatuerad.
5. Dålig ekonomi.
6. Barn med många olika pappor.
7. Äter diverse piller för sitt psyke.
8. Kvinnor med bokstavskombinationer, som de dessutom skryter om.
9. Pratar skit om sina ex.
Osv osv.....

Klart jag har, den anklagelsen trodde jag inte skulle komma från dig, har nog missbedömt dig, vilket ligger på mig.

Men, du undvek frågan, anser du alltså att män bör uppmuntras till samma sorts ytlighet. Om deras partner t.ex. går upp i vikt bör de avsluta relationen och söka efter någon yngre och smalare som bättre följer tidens ideal och en ung vacker kvinna utstrålar ju hälsa och möjligheten till friska barn, så historiskt och evolutionärt är ju det att föredra. När kvinnan passerat 25 år, om hon är överviktig eller inte når upp till skönhetsidealen bör hon kasseras? Om du inte gör det kan jag ju tycka att den värderingen behöver en motivering.

Personligen ser jag ju inte så på kvinnor, men jag kan ju ha fel.

Bör även män välja ensamhet om de inte får tillgång till kvinnor under 25 år, som inte är överviktiga och som inte når upp till ögonblickets skönhetsideal?

Kvinnors ytlighet var inte mitt påstående.

När och var beskrivs ensamma män som något positivt? Historiskt har ”enstöringar” ansetts som paria och ett hot mot samhället.

Kvinnor vill att män ska behöva dem mer än kvinnor behöver män, det passar narrativet, mitt påstående är att är man människa är man ett socialt djur och sociala djur behöver varandra.

Vad är ”allt”?
Pratar vi om att kärnfamiljsidealet inte funkar
för alla, skulle jag definitivt lägga ansvaret på
orättvis och kass ansvars- och arbetsfördelning som vad det verkar fler män lever kvar i än kvinnor.

Har en yngre snygg anhörig med bra jobb, egen lägenhet och väldigt mogen och klok för sin ålder, runt 25. Hon har träffat och gått ut med väldigt många svenska killar. Men det har oftast bara blivit en dejt. Ofta har killarna haft väldigt lite fokus på sin date. Har det blivit fler än en träff så har de oftast prioriterat mer vara med kompisar, gå på sportevangemang och ja hon har inte känt sig prioriterad. Sen har de ofta uppträtt taffligt. Bl a har de varit extremt dåliga på bjuda. T o m har hon betalat för allt nån gång, inte fyllt på i vinglas och ja sånna där små detaljer som tjejer älskar, att de blir uppmärksammade och betyder nåt. Vet inte om det är feminismen som ställt till det. Får känslan av att svenska killar är mer osäkra än nånsin.

https://www.femina.se/relationer/kvinnor-lever-sjalva-for-att-vi-kan/11652762?utm_medium=Social&utm_source=Facebook&fbc lid=IwdGRjcAVlGpVjbGNrBWUaJmV4dG4DYWVtAjExAHBkb2YF c3J0YwZhcHBfaWQMMzUwNjg1NTMxNzI4AAEfxeBZ1_phmtE Y123ZWBUu7wzfRHQB09X_zeYAGIbEPN5zXAUvLD4XnX3PmrA_a em_-iWsB6HbcSKtWwm_a3Y2Hw#Echobox=1794473305

Detta är naturligtvis inget nytt att kvinnor väljer bort man och barn allt mer. 3 miljoner singlar i Sverige idag. Kvinnor mår bättre utan män enligt blaskan Femina. Män mår sämre utan kvinnor. Varför har det blivit så här?