Citat:
Det betyder ju att kvinnor är extremt ytliga, om det är ett underskott på snygga och sexiga män? Det som följer är ju att för de kvinnor som har den synen handlar inte relationer om något djupare än yta. Med det perspektivet är ju en kvinna hellre ensam än att hitta en man som är hennes like, får hon inte toppen av ytligheten är hon hellre ensam. För nog kommer hon värdera sitt yttre högre genom självbedrägeri.
Det är kanske där det skaver, att kvinnors ytlighet inte är kompatibelt med långsiktiga och meningsfulla relationer, samtidigt som jag är övertygad att som människor mår vi bäst i långsiktiga och meningsfulla relationer. Sen får ju kvinnor absolut välja ytlighet som riktlinje för sina relationer, problemet med ytlighet är att den vittrar bort, och ideal förändras. Sen tror jag inte att kvinnor som påstår sig välja ensamhet verkligen väljer den, de tvingar sig själva till ensamhet just på grund av tidigare ytliga beslut och sen övertygar sig själva om att de minsann valt det själv, men inom sig själva finns alltid tanken om varför de inte duger, varför ingen vilja välja just dem.
Det är lättare att förändra sin syn på verkligheten än att leva i enlighet med den verkliga verkligheten, tror ingen av kvinnorna som ”valt” ensamheten kommer ligga på dödsbädden och tänka, ”vilket bra liv jag fick när jag var helt ensam…” Sen kan de skaffa husdjur för att få ett substitut och få ovillkorlig ”kärlek”, men det kommer alltid vara ett substitut. Sen kan de hävda att de minsann har väninnor som ger dem social stimulans, men det kommer inte ta bort saknaden av närhet. För den finns där, hur mycket den än förtrycks.
Det är kanske där det skaver, att kvinnors ytlighet inte är kompatibelt med långsiktiga och meningsfulla relationer, samtidigt som jag är övertygad att som människor mår vi bäst i långsiktiga och meningsfulla relationer. Sen får ju kvinnor absolut välja ytlighet som riktlinje för sina relationer, problemet med ytlighet är att den vittrar bort, och ideal förändras. Sen tror jag inte att kvinnor som påstår sig välja ensamhet verkligen väljer den, de tvingar sig själva till ensamhet just på grund av tidigare ytliga beslut och sen övertygar sig själva om att de minsann valt det själv, men inom sig själva finns alltid tanken om varför de inte duger, varför ingen vilja välja just dem.
Det är lättare att förändra sin syn på verkligheten än att leva i enlighet med den verkliga verkligheten, tror ingen av kvinnorna som ”valt” ensamheten kommer ligga på dödsbädden och tänka, ”vilket bra liv jag fick när jag var helt ensam…” Sen kan de skaffa husdjur för att få ett substitut och få ovillkorlig ”kärlek”, men det kommer alltid vara ett substitut. Sen kan de hävda att de minsann har väninnor som ger dem social stimulans, men det kommer inte ta bort saknaden av närhet. För den finns där, hur mycket den än förtrycks.
Gruppen kvinnor är inte mer ytliga än gruppen män.
Sen det här med att förminska en kvinnas önskan om självvald ensamhet och lugn o ro är bara det vanliga sexistiska skitsnacket.
Ensamma män beskrivs i positiva ordalag och ensamma kvinnor beskrivs i negativa ordalag - det är sen gammalt, typ 1000+ år tillbaka i tiden.
Män behöver kvinnor mer än kvinnor behöver män. Därför gjorde patriarkatet kvinnor syntetiskt beroende av män. Nu när patriarkatet är borta hör man fortfarande det här gamla patriarkala snacket om ensamma kvinnor. Det är desperat och patetiskt.