Hur blir man en vanlig människa

Du har och haft definitivt mycket värre än mig.

Men vad ska jag visa? Ingen bryr sig. Eftersom jag inte känner någon typ av svartsjuka för att det går bra för andra så skulle jag inte tro att andra gör det för att det går bra för mig.

Dom personerna ser aldrig mig längre. Jag är totalt raderad i verklighet och nätet. Det går inte att söka upp mig. Ingen kan se att det går bra för mig.

Jag ger aldrig upp när det gäller projekt, att laga saker. Det är för att jag VET att det går o lösa. När jag vet något så gör jag mer än vad som krävs. Men när jag vet att det inte funkar, men försöker ändå så går allt åt helvete.

Gubbe på 23 år är ganska bra. Nej jag är ingen gubbe.

Inte riktigt ett vargbarn. Jag har rest mycket med föräldrarna bara. Jag hade vänner när jag var liten. Men runt 11 år så började gå neråt. Men ja efter den åldern har jag suttit på mitt rum för det mesta.

Men vill du ens ha hjälp?
Om du föredrar att lösa dina problem på egen hand så är meditation en jävligt bra väg att gå. Den har gett mig mitt liv tillbaka.

Sen återstår psykiatrin, den kommunala och den privata.
Kommunala är ju, meh.
Den privata kostar satan, har själv lite erfarenhet och det gav okej tillbaka, bättre än kommunala.

Vidare så kan du vända dig till coacher, här har jag dock noll erfarenhet.

Ja, typ online är väl sista jag kommer på, YouTube m.m. Här har jag också funnit en del bra.

Ja på jobbet kan jag prata. Det blir mycket om jobbet självt och man frågar också hur folk mår. Men annat än jobbet blir svårt, jag har inget gemensamt med folket.

Meditation kan göra saker värre. Det passar inte alla. Inte den klassiska meditationen som syns ut för media iaf. Sitta och andas på en jävla yogamatta och låta tankarna flyga förbi. Acceptera tanken och släpp den så att din hjärna blir fri. NEJ, inte för alla.

Skönt att vara anonym. Utåt sett räcker en persona om man tvunget ska behöva utstå en ”fanclub”.
Skämt å sido med viss sanning.



Gubb-yngling?



Meditation kan göra saker värre. Det passar inte alla. Inte den klassiska meditationen som syns ut för media iaf. Sitta och andas på en jävla yogamatta och låta tankarna flyga förbi. Acceptera tanken och släpp den så att din hjärna blir fri. NEJ, inte för alla.

Du får helt enkelt öva dig. Och att fråga andra om saker är alltid populärt, normies älskar att få frågor om sina liv. Problemet är att du är autist och får kämpa mer än andra med dettta, då du inte verksr ha några sociala skills nästan alls. Men tankekort kör många autister med för att träna sociala färdigheter.

Ja men vad ska jag fråga. Jag är intresserad överhuvudtaget. Jag lyssnar om de går på automatik. Men jag vet inte hur jag ska formulera en fråga om något jag inte är intresserad av att veta något av och sen blir det konstigt att fråga om något som är en erfarenhet alla bör ha. Det är så jag också blir utslängd o stämplad som weird.

Träna, reflektera, prova igen. Det är nog enda sättet.

Själv gör jag bort mig ofta men har blivit en jävel på att släppa det.

Nu kan jag t.o.m. prata om Allsvenskan, trots att det tråkar ut mig.

Men varför vill man må dåligt och ha tråkigt?

Jag gör inte bort mig. Hur ska jag träna när jag inte har något att träna med. Jag är på ett marathon och frågar folk innan startskottet vilka skor jag ska köpa. Skottet går och alla springer iväg, jag står barfota.

Sätter mina kort på att du bara behöver komma igång. Fan jag satt ju djupt nere i skiten och om jag kan så... ja du vet

Menar att det är lättare än man tror att socialisera, och då är jag autist. Men har gått kurser i hur man gör så det har hjälpt. Samt kollat på videor i hur man gör. Saknar ju den delen som autist så det var bara att plugga in, som man t.ex. gjorde med algebra.

Men börja med din depression och ge dig inte förrän du är nöjd. Stå på dig mot psyk, för du mår ju inte ok.

Ja men vad ska jag fråga. Jag är intresserad överhuvudtaget. Jag lyssnar om de går på automatik. Men jag vet inte hur jag ska formulera en fråga om något jag inte är intresserad av att veta något av och sen blir det konstigt att fråga om något som är en erfarenhet alla bör ha. Det är så jag också blir utslängd o stämplad som weird.

Sätter mina kort på att du bara behöver komma igång. Fan jag satt ju djupt nere i skiten och om jag kan så... ja du vet

Menar att det är lättare än man tror att socialisera, och då är jag autist. Men har gått kurser i hur man gör så det har hjälpt. Samt kollat på videor i hur man gör. Saknar ju den delen som autist så det var bara att plugga in, som man t.ex. gjorde med algebra.

Men börja med din depression och ge dig inte förrän du är nöjd. Stå på dig mot psyk, för du mår ju inte ok.

Vad tycker du om ditten och datten, hur är läget, vad ska du göra i helgen, vad ska du äta till middag, hur mår barnen hur gamla är de, trivs de på förskolan, ska du hänga med till gymmet, var bor du, trivs du bra där,?

Nu brainstormsr jag bara men fråga AI hsr säkert fler förslag på samtalsämnen att förbereda