Citat:
Ursprungligen postat av
Bobbyboi
Hur definierar du "skattefinansierad välfärd" och varför tror du att det blir mer av detsamma för det fall giriga, inkompetenta, kleptokratiska socialistiska politiker tillåts lägga beslag på, och förskingra, allas inkomster och all egendom?
Personligen "stämplar" jag inte allt som är skattefinansierat som "stöld". Tvärtom, det finns nyttigheter som lämpar sig väl för kollektiv finansiering genom skatteuttag, t.ex. rättsväsende, brand- och militärt försvar, grundläggande utbildning och sjukvård etc, och sådant tror jag också att skattebetalarna i gemen accepterar att betala för. Frågan är dock varför Svenskarna inte åtnjuter världens bästa, och mest tillgängliga, sjukvård trots världens (näst) högsta skatter? socialistens mantra "skolan, vården och omsorgen" till trots så går inte lejonparten av skatterna till dessa "omhuldade" områden. Den enskilt absolut största delen av skatterna (42% år 2016) går till vad skatteverket kallar "socialt skydd" vilket inbegriper diverse transfereringar.
Något jag undrar över är varför inte du och likasinnade som (med historiens facit i hand, av outgrundlig anledning) anser den socialistiska läran allt annat överlägsen frivilligt går ihop i kollektiv och poolar era resurser? Bidrag till kollektivet och fördelning av dess tillgångar kan ske i enlighet med det kommunistiska maximet "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" vilket för övrigt återfinnes i vänsterpartiets partiprogram. Kollektivets ofrånkomliga framgångar kommer att locka fler och fler att bli medlemmar, och snart nog är hela världen lyckligt socialiserad, eller hur?
Nattväktarstaten är inte en oprövad framtidsmodell utan en historisk och empiriskt belagd katastrof för befolkningen och en guldgruva för finansiell exploatering. Under den tidiga industriella revolutionen på 1800-talet styrdes västvärlden i praktiken under denna princip, där statens roll var begränsad till att skydda den privata egendomen och slå ner arbetaruppror. Utan skattefinansierad välfärd, arbetstidsregleringar eller miljölagar kraschade den mänskliga biologin fullständigt, vilket bland annat visade sig i engelska industristäder där arbetarklassens förväntade livslängd dök ner under tjugo år och barn tvingades ner i gruvor för att täcka svältlönerna. Industriell tillväxt under en minimalistisk stat skapade enormt välstånd för ett fåtal kapitalägare, men slemsög och krossade den biologiska arbetskraften så hårt att stater till slut tvingades införa regleringar och välfärd för att befolkningen överhuvudtaget skulle överleva.
Det mest renodlade moderna försöket att bygga en nattväktarstat skedde i Chile efter militärkuppen 1973, där rådgivare från Chicago raderade den offentliga sektorn genom att privatisera skolor, sjukvård och pensionssystem medan staten skalades ner till en ren polis- och militärapparat. Resultatet av detta avregleringsexperiment blev inte en stabil fri marknad, utan en gigantisk finanskris 1982 där bruttonationalprodukten dök med fjorton procent och arbetslösheten steg över trettio procent. För att förhindra total kollaps tvingades den militära regimen gå in och förstatliga stora delar av det privata banksystemet, vilket innebar att skattebetalarna fick ta smällen för marknadens misslyckande medan befolkningen lämnades kvar i ett av världens mest ojämlika länder med svältpensioner och kollapsad samhällsservice.
När det gäller hälso- och sjukvård fungerar USA som det tydligaste skräckexemplet på marknadsorienterad förvaltning. Trots att USA lägger omkring sjutton till arton procent av sin bruttonationalprodukt på sjukvård, vilket är avsevärt mer än de cirka elva procent som läggs i de skattefinansierade nordiska modellerna, står tiotals miljoner utan täckning samtidigt som den förväntade livslängden är lägre och spädbarnsdödligheten högre. Forskning publicerad i bland annat New England Journal of Medicine visar att den privatiserade modellen lägger mer än dubbelt så mycket per capita på ren administration jämfört med offentliga system, eftersom privata vinstintressen, fakturering och försäkringskontroller skapar en enorm byråkratisk apparat. Ekonomisk forskning har sedan länge bevisat att sjukvård inte fungerar på en fri marknad på grund av informationsasymmetri och det faktum att vinstdrivande bolag har direkt ekonomiskt incitament att neka sjuka människor vård för att maximera utdelningen.
Samma mönster syns inom kritisk infrastruktur där forskning kring naturliga monopol förklarar varför avregleringar misslyckas. När Storbritannien privatiserade järnvägen på 1990-talet och delade upp spår och tåg på dussintals privata bolag drabbades resenärerna av Europas dyraste biljetter, eftersatt underhåll och flera allvarliga olyckor, vilket i slutändan tvingade staten att gå in med mer skattepengar i subventioner än under den statliga tiden innan beslut slutligen togs om återförstatligande. När privata bolag tar över elnät, vatten eller spårbunden trafik skär de ner på reservkapacitet och underhållspersonal för att maximera kortsiktig aktieutdelning, vilket gör infrastrukturen extremt känslig för kriser.
Den samlade ekonomiska och sociologiska forskningen drar slutsatsen att nattväktarstaten inte minskar samhällets totala kostnader, utan enbart flyttar räkningen från skattsedeln till privata avgifter och försäkringar där prislappen blir högre på grund av vinstmarginaler och marknadsföring. Dessutom skapar den en extrem ojämlikhet som dränerar köpkraften hos befolkningen och samlar kapital i finansiella spekulationsbubblor i stället för i produktiva investeringar. När den fria marknaden därefter havererar är det alltid staten som tvingades kliva in och rädda systemet med befolkningens medel, vilket gör nattväktarstaten till socialism för de rika och rå kapitalism för arbetarklassen.
Att mer skattepengar inte automatiskt ger bättre välfärd i dagens Sverige beror inte på skattemodellen i sig, utan på decennier av nyliberala marknadsreformer:
Privatiseringar gör att miljarder i skattepengar slussas ut ur skola och vård till riskkapitalbolag och aktieägare i stället för till vårdplatser och lärare.
New Public Management har ersatt den operativa verksamheten med en explosion av pinnstatistik, administration, utredningar och konsultkostnader.
Marknadslogiken styr resurserna till de mest lönsamma "kunderna" (lätta nätläkarfall och välbärgade områden) i stället för till dem med störst biologiskt och medicinskt behov.
Skatterna på kapital och stora tillgångar har sänkts, medan arbetarklassen bär upp skattetrycket utan att få tillbaka den kvalitet de betalar för.
Högern pekar på ett haveri som deras egen privatisering- och marknadspolitik har skapat för att sedan kräva ännu mer nedskärningar.