Citat:
Ursprungligen postat av
ladicius
Ja, detta är pudelns kärna. Tyvärr är epidemin denna gången global och ingen kommer slippa undan de konsekvenser som väntar oss, även om det förstås drabbar de fattiga först (som alltid).
Det sorgliga är att det finns många människor som med näst intill religiös fanatism försvarar techoligarker och deras företag. Det är bara att läsa denna korta tråd för att se! Spela roll om människor blir sjuka, eller att hundratals hektar skog huggs ner för att bereda plats för datorhallar som drar lila mycket el som Göteborg - allt är värt att offra för att bidka de nya gudarna.
När vanliga löntagare utan eget kapital ställer sig upp och försvarar miljardärer och storföretag mot deras egna materiella intressen, handlar det om hur kapitalet använder sin makt över samhällets idéproduktion för att forma hur människor ser på verkligheten.
Det kallas kulturell hegemoni och falskt medvetande, där den klass som äger produktionsmedlen, medierna och de kulturella institutionerna lyckas få sina egna vinstintressen att framstå som hela samhällets allmänintresse.
I vardagen fungerar denna mentala låsning genom flera sammanflätade mekanismer som gör att människor identifierar sig uppåt i hierarkin i stället för med sin egen klass. En avgörande del är myten om meritokratin och föreställningen om att man själv bara är en tillfälligt utblottad miljonär. Genom att hålla liv i drömmen om att vem som helst kan bli rik bara man arbetar tillräckligt hårt, lyckas systemet få arbetare att försvara skattesänkningar för eliten och avregleringar som i praktiken urholkar deras egen trygghet, i hopp om att en dag själva få njuta av dessa privilegier. Samtidigt stämplas all kritik mot miljardärer och storföretag som ren avundsjuka eller lathet, vilket tvingar löntagare att försvara exploatörerna för att bevisa sin egen moral och arbetsvilja.
Inom tech-sektorn förstärks detta ytterligare av en form av teknologisk messianism, där ren vinstmaximering och resursplundring marknadsförs som en frälsning för mänskligheten. När tech-oligarker utmålar sig själva som geniala visionärer som ska lösa världens problem, förvandlas deras lojala fotfolk till en närmast religiös församling. I den föreställningsvärlden blir förgiftad luft, skövlad skog och försämrade arbetsvillkor bara nödvändiga offer på utvecklingens altare, medan alla som protesterar avfärdas som bakåtsträvande idioter. Slutligen fullbordas kontrollen genom horisontell splittring, där kapitalet och de borgerliga medierna systematiskt riktar löntagarnas frustration mot andra utsatta grupper i samhället, som sjuka, arbetslösa eller fackligt aktiva. Genom att få arbetarklassen att bråka internt om smulorna riktas ilskan bort från dem som faktiskt sitter på makten och äger resurserna, och därmed försvarar människor i praktiken de strukturer som håller dem nere.