Förr hade man en misstänkt gärningsman eller ett misstänkt cancerframkallande ämne, dvs ett objekt.
Numera är användningen av ordet misstänkt utvidgat till gärningen själv; man har ett "misstänkt mord" eller "misstänkt mordförsök". För ett "misstänkt farligt föremål" är det inte en misstanke om farlighet utan hela substantivfrasen "farligt föremål" som är misstänkt i bemärkelsen möjligt.
Varför har det blivit så här?
Ett exempel från tv-nyheterna nyligen gällde en "misstänkt försvunnen fiskare". Det är alltså inte fiskaren som är misstänkt för något, utan egenskapen "försvunnen".
För mig känns denna användning av ordet väldigt ovant för att inte säga osvenskt, hur har det blivit så?
