Citat:
Ja, så är det. C har fram till nu varit en trolig partner, men S har (efter sitt sämsta val någonsin) inte den egna tyngden att styra och ställa obehindrat. Att C tvekar att liera sig med V är ju alldeles klart, och jag tror inte att C egentligen vill tävla med Mp om vem som är "miljövännernas bästa parti" (Att vinna den kampen kommer att kosta massor för C:s andra väljare, så det vill man inte).
Att arbeta samman med gamla "alliansen" tvekar man säkert inför, men det kan vara det mindre onda i ett läge då man faktiskt inte riktigt vet hur det skulle gå i ett extraval. Men så är det det där med SD och olika löften.
PS: Vi har fortfarande kärnkraft, och det kan antas att det blir mer av den varan. Ett löfte som C en gång givit, men lärt sig hantera.
Filosofisk fråga: Måste man som politiskt parti hålla dumma löften?
Att arbeta samman med gamla "alliansen" tvekar man säkert inför, men det kan vara det mindre onda i ett läge då man faktiskt inte riktigt vet hur det skulle gå i ett extraval. Men så är det det där med SD och olika löften.
PS: Vi har fortfarande kärnkraft, och det kan antas att det blir mer av den varan. Ett löfte som C en gång givit, men lärt sig hantera.
Filosofisk fråga: Måste man som politiskt parti hålla dumma löften?
För det första håller jag med dig allt och för det andra så tror jag att 2018-2022 finns med i bakhuvudet. JÖK:en lät bra på pappret men C fick inte igenom allting och flera av de viktigaste sakerna i JÖK:en hände aldrig. Jag tror inte att erfarenheten är odelat bra. Favorit i repris? Nja, kanske inte. Rent sakpolitiskt lär man få ut mer C-politik om man går höger men så är det ju det här med SD.
Vad gäller din filosofiska fråga så är det väl enkelt. Alla löften kan brytas om man gör bedömningen att man tjänar på det. Vissa bryter löfte och får krama Jimmie på bästa sändningstid. Andra bryter löften och får käka upp sin högra sko 😉
