Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

Det är det som är problemet för Vänsterpartiet.
Ingen vill ha med dem i en regering (möjligen tomtarna i MP)

Om de håller bra samarbete, om M inte börja tjabbla med folks trygghetssystem för mycket, om SD håller dom i schack och de fortsätter utveckla Sverige på sätt som Socialdemokraterna bakbundit Sverige från att göra, samt att invandringspolitiken och integrationen, kriminalpolitiken ligger fast så är Vänsterblocket ett fullkomligt minne blott.

Det enda sätt det uppstår på är om M och SD som är som M och S i ekonomiska politiken och välfärdspolitiken om man antar att M är det M som det var på 80-talet, ja då kan ett nytt block bildas men det är helt utan förödande bidragsinvandring i sånnafall.

Om M väljer att gå den vägen så kommer de bara blöda väljare till SD. M växte ju på att göra som S i mycket efter 80-90 talet. Då ökade dom väldigt mycket. Jag tror de vet om det.

Socialdemokratin är helt körd. Den enda som kan rädda Socialdemokratin är Ida Gabrielsson och hon blev slängd under bussen i direktsändning igår utav Magdalena Andersson själv.

Idag går Ida Gabrielsson ut och slänger både Magdalena och Ringkvist under bussen i nästa skede.... låt dom äta upp varandra. En sak är säker tror jag, C går aldrig till vänstersidan igen och vill de bli del av alliansen så måste de acceptera det viktigaste och det är invandringspolitiken som Tidö för, annars blir det ett extraval. Finns inte en chans att Tidö + SD accepterar en uppluckring av de reformer de har gjort som är de viktigaste mest avgörande i migrations och integrationspolitiken. Och är även så för väljarna.

https://www.expressen.se/nyheter/politik/v-toppen-gar-till-attack-da-ar-det-battre-med-kristersson/

Budgeten kan ju bli ett problem för Ulf om han blir vald till statstminister nu. Det kommer sluta med att SD viskar sina viktigaste budgetönskemål till Ulf i smyg. Sen gör Ulf det till officiell M-politik. Och sen röstar SD på allians-budgeten.

Nästan hundra på att Ebba Busch hade blivit vice statsminister igen, hade varit logiskt att försöka fortsätta det nuvarande upplägget så mycket som möjligt. KD är också betydligt närmare M än C är.

Ehh nu pratar vi nog om olika partier. Mitt inlägg handlade ju om vad som behövs för att L ska ha kvar sin riksdagsplats medan du nu drog in C i detta. För övrigt är det ju så att även om färre röstar så är ju 4% av det totala ändå alltid 4%. C är ett parti som kommer att tappa vid ett extraval. Om de tappar så mycket att riksdagsplatsen är i fara vet jag inte, men det är en speciell situation och svårt att helt kunna förutsäga vad som händer. Skulle jag spela på segrare i det valet så satsade jag ändå tveklöst några tusingar på Tidölaget.

Om man gillar hur det har sett ut i Frankrike senaste veckorna...

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/r8L6rw/oisin-cantwell-underskatta-inte-robyns-politiska-utspel
Nu börjar en del leksakskändisar lobba för vänstersidan, och som vanligt har de inte Sveriges bästa tänk. musikartister, skådisar och andra liknande må vara bra på det de gör men när de uttalar sig i samhällsfrågor ha de ofta otur med tänkandet, eller rättare de är oftast helt borta i kolan.

Skulle jag vara ledare för ett parti som likt V hade fått runt 8% av rösterna och ett större parti som S hade sagt till oss att "Ni är egentligen skit och vi vill inte ha med er att göra men vi förväntar oss att ni stödjer vårt regeringsalternativ". I ett sånt fall hade de garanterat inte fått mitt stöd om så ett totalt armageddon finns i den andra vågskålen. Så jag hoppas verkligen att Dadgostar står på sig så vi slipper se en regering som styrs av tre vilsna gummor.

Det tråkiga med V är den svenska sjukan (tydligast gestaldad av den värsta MASSMÖRDAREN i Sveriges historia, Stefan Löfven) att hålla på att hänvisa till beslut och konstiga beslutsprocesser som man säger sig inte kunna påverka. Absurt. Stå upp för ert beslut att ni vill ha minsterposter som ett oavvisligt krav.

Det tråkiga med V är den svenska sjukan (tydligast gestaldad av den värsta MASSMÖRDAREN i Sveriges historia, Stefan vidret Löfven) att hålla på att hänvisa till beslut och konstiga beslutsprocesser som man säger sig inte kunna påverka. Absurt. Stå upp för ert beslut att ni vill ha minsterposter som ett oavvisligt krav.

– Jag tänker ju på min egen dotter nu. Att stora delar av hennes uppväxt ska nu vara under en sverigedemokratisk regim. Det får ju mitt hjärta att brista.

Vill du slippa det får du väl gå och lägga dig på golvet och agera dörrmatta igen, Nooshi.

Mitt antagande är att Centerpartiet efter fredagen meddelar att det underlag Ulf Kristersson har lämnat inte visar tillräckligt tydligt hur man ska kunna regera utan att bli beroende av SD. C kommer därför att välja Socialdemokraternas upplägg, med S, MP och C i regeringen och Vänsterpartiet som nära stödparti, som det alternativ man vill gå vidare med.

När C sedan får frågan hur man tänker hantera Vänsterpartiets krav blir svaret att det inte är Centerpartiets problem. Det är Magdalena Anderssons ansvar att få ihop det regeringsförslag hon själv har presenterat och vill gå vidare med. Man röstar ner Ulf Kristersson i den tredje omröstningen.

Därefter följer ett svartmålande av V. C hoppas att pressen ska få Vänsterpartiet att vika sig, och tar samtidigt fram den stora megafonen tillsammans med S och media för att utmåla V som det parti som blockerar regeringsbildningen och riskerar att fälla Andersson i den fjärde och sista statsministeromröstningen.

Min bedömning är att V inte viker sig trots detta. Partiet har redan visat att de inte längre lägger sig platt för S, och det skulle kosta mer att backa under offentlig press än att stå fast. Då återstår två utfall. Antingen viker sig C, eller så står de fast vid sitt löfte och resultatet blir att de rödgröna faller i den fjärde omröstningen och Sverige får ett extraval.

Centerpartiet har under många års tid visat att det inte är sakpolitiken som är det viktiga för dem, utan hur man profilerar sig utåt. Att ETR skulle välja det förslag med bäst sakpolitik är bara något som de som hoppas på Alliansens återuppståndelse intalar sig själva. Hade C velat ha så mycket sakpolitiskt genomslag som möjligt hade man för många år sedan valt Tidö-sidan.

För C är det viktigare vilka man leker med, än vad man leker.

Det som utspelar sig nu kommer rita om den politiska kartan och spelet i Sverige för en lång tid framöver.

Ja, men jag tror inte inte att centern har släppt sin dröm om mittenregering och de kommer nog inte att släppa den framöver heller. Därför har jag litet svårt att tro att de skulle belöna KD och L för deras vägran att samarbete "mot mitten" med att hjälpa in dem i regering igen. Det var trots allt deras inbitna "Kristersson är enda tänkbara statsministern för oss" som påverkade både valet och möjligheterna efteråt.

Samtidigt måste C ta sig ur den situation de själva har försatt sig i med så litet politisk skada som möjligt. Om de går med i en "högerregering" så innebär det i så fall en total och absolut utfrysning av SD och allt vad SD vill. Jag har väldigt svårt att tro att SD skulle agera dörrmatta och acceptera den betongmuren i fyra år.

V har principellt rätt i att det inte är underligt att vilja ha ministerplatser i en regering man stöttar, alla partier har det som ingångsläge i regeringsförhandlingar. Men det är extremt underligt att som "mesta vänster"-parti köra en sådan principiellt linje så in i kaklet att Sverige skulle få en ny högerregering. Det är ett faktum att med bara ett annat litet parti som (kanske) tolererar V i regeringsposition så var den tanken dödfödd från start. Den avgörande frågan är om V alls har nån "plan B", eller om de är beredda att av principskäl föredra en högerregering för att de själva inte får vara med och leka. Det är ju nämligen inte fråga om vänsterpolitik, den hade de bra kunnat få igenom, utan uttryckligen om att få vara med i regeringen.

Så V:s välplanerade ingångsposition med kongressbeslut och hela faderullan var helt okej, men nu verkar det som att det var allt vad de hade: en position. Den sortens absoluta ställningstaganden hör inte ens hemma i riktig politik, eftersom politik alltid är en fråga om kompromisser. "Det möjligas konst", som det heter. Men det verkar vara en konst som V helt enkelt inte behärskar, vilket i och för sig samtidigt förklarar varför ingen vill ha med dem i en regering. Där är det ett enda kompromissande, om allt, och ett parti som kör "vår way eller the highway" hör fan till.

Men denna långtråkiga process som mer än nåt annat belyser den svenska politiska spelplanens dysfunktionalitet och att partiernas huvudsakliga fokus inte är "Sveriges bästa" utan sin egen makt håller äntligen på att nå vägs ände. Och blir det extraval så är det enkelt för mig: antingen MP eller SD. Helt enkelt för att de har minst röda linjer. SD suger stort när det gäller natur och klimat, MP suger å sin sida när det gäller bidragspolitik och invandring/integration. På tredje plats kommer sossarna, som bara låst sig gällande ett parti. Men resten av partierna får fan anamma se sig, jag tänker inte rösta på "röda linjer"-partier. Aldrig mer faktiskt.