Citat:
Ursprungligen postat av
Henkamidage
Att utlänningar pratar sitt hemspråk istället för att lära sig det svenska språket är ett stort problem både i skolan och andra delar av samhället.
...
Barn pratar inte sitt hemspråk ISTÄLLET för att lära sig svenska. Är de födda här eller hitflyttade som barn, då kommer de ändå lära sig svenska BÄTTRE än sitt hemspråk.
Att kunna sitt hemspråk är viktigt. Annars kan man inte a) hålla kontakt med sina släktingar och sina egna föräldrar, b) hjälpa till att tolka om det behövs, c) man kan känna sig utanför "sin" grupp och i den svenska gruppen kan det vara svårt att bli "godkänt", d) jättebra att det finns folk i Sverige som kan andra språk. I en allt mer globaliserad värld är det guld värt. Det går aldrig att lära sig främmande språk lika bra i vuxen ålder än om man lär sig språket som barn.
Mina barns hemspråk var finska, när de fortfarande var barn. Men det var inte lätt att lära dem finska, när de tillbringade den största delen av dagarna bland svenskarna. De lärde sig finska bara för att jag vägrade prata svenska med dem. Jag kommer fortfarande ihåg en gång när jag skulle hämta dem hos en dagmamma (inte deras "egen" dagmamma). Jag sa till min 3-årige son på finska "ta på dig din jacka så kan vi gå" och dagmamman sa till mig "Prata svenska när jag är här!". Fy fan hur det kändes! Hon kunde väl inte tro att jag sa någonting fullt till min son?! Eller hon kanske tyckte att jag skulle skämmas för mitt språk och mitt ursprung?! Hon hade då ingen förståelse för att för mig och mina barn var det naturligt att prata finska!
Nu är mina barn vuxna sedan länge men pratar bättre svenska och har svenska som hemspråk med sina egna barn. Lite synd att mina barnbarn inte kan så mycket finska, för jag känner att jag börjar glömma mycket. Blir man äldre och kanske lite dement, då är det "andra" språket det som man glömmer först. Kan då hända att jag inte kan kommunicera ordentligt med mina barnbarn när jag blir gammal på riktigt.