Citat:
Ursprungligen postat av
Benny98
Vänsterpartiet kommer ganska snabbt att ta död på sig själv om man tror att man kan förena muslimer med militanta feminister och gammelkommunister.
Vänsterfolk anser att det gemensamma hatet mot fiende X är avgörande, ”fiendens fiende är min vän”. De funderar inte på dilemmat att
fiendens fiende även kan vara deras fiende. Man har inte nödvändigtvis samma önskemål om utkomsten, t.ex. Vän A vill välta makten för att kunna införa högre socialbidrag medan Vän B vill välta makten för att kunna förbjuda socialbidrag.
Både veganer och vithajar torde hata fiskare, det betyder dock inte att veganer och vithajar skulle ha kramkalas om fiskaren försvann ur ekvationen.
Ett mer realistiskt exempel: HBTQ-folk anser att de är förtyckta. De anser (ofta) även att palestinier är förtryckta, alltså finns grogrunden för en ”gemensam kamp” mot förtyck. De kör dock huvudet i sanden och låtsas som att palestinier inte skulle förtrycka dem i samma sekund den gemensamma fienden är ute ur samma ekvation.
Det är samma huvudet-i-sanden som får vänstern att bajsa i byxorna om någon föreslår ”pride i orten” för att bevisa en poäng: att motståndet mot ”the man” inte nödvändigtvis är kompatibelt. Istället för att erkänna hur katastrofal den idén är vrider vänsterfolket diskussionen till att handla om
varför ”pride i orten” är ett förslag överhuvudtaget, att HBTQ bara används som ursäkt för att ”kunna hata invandrare”.
Oavsett ingångsvinkel skulle pride-i-orten riskera att kollapsa tanken om ”universell gemenskap” mot det upplevda förtrycket eftersom det inte bara finns
ett förtryck. Lyft på en sten och hitta fler stenar att lyfta på, repetera. Alla stenar är dock inte lika, häpnadsväckande.