Jag är volontär i second hand butik. Fråga mig vad du vill!

Prisnivån i second hand kan vara svajig... finns inga experter/värderare som prissätter. Men många blir duktiga med tiden, bollar med varandra, söker på nätet, jämför med andra butiker med mera. Ju längre man håller på desto säkrare blir man. Men såklart görs misstag. Finns också referenslistor för vanliga saker, t ex ofta enhetspris på vissa saker som böcker eller jeans osv.

Jag har aldrig varit med om det och inte hört talas om att någon annan i butiken heller varit det. Mest spännande var en karta med två alvedon typ.

Jag har inte köpt mycket alls, är i den åldern då jag snarare rensar ut hemmet. Har burit dit mer grejer än jag burit hem. Det dyraste jag köpt är nog bara för någon hundralapp typ.

Böckerna vi får in är till stora delar rent skräp och går till ÅVC direkt. Resten säljs billigt. Har aldrig kommit in några böcker som haft något värde som skulle göra dom värda att sälja vidare för att tjäna pengar.

Det tror jag inte är sant! Det är okunskap som talar. Men man måste veta exakt vilka böcker och nischer som är värda för det är bara 1-3% som har värde, t.ex deckare, Andra världskriget, förstaupplagor, vissa konstböcker, seriealbum osv.

Klart att det kommer in böcker som går att sälja med vinst. Sen om det är värt arbetat man får lägga ner på att jaga böcker är upp till var och en att avgöra =)

Och exakt hur skulle tvångsarbete i en dagcenterliknande verksamhet som secondhandbutik för aktivitetsstöd få någon att inte känna sig utnyttjad, och för den delen få någon att komma vidare i livet?

Själva ordet AKTIVITETSstöd ger oss en vink vad stödet handlar om. När man är arbetslös och akassedagarna är slut, förväntas man vara i aktivitet för att få sin ersättning. Det är många som känner sig tvingade att gå till jobbet och hatar sig jobb, men man gör det för man är tvungen att få ihop sin ekonomi. Om man nu har varit arbetslös så länge att man får aktivitetsstöd då får man acceptera att staten/kommunen sätter en i aktivtet som man inte gillar. Det är inget tvångsarbete. Man kan alltid välja säga nej och avstå både från aktivitetsstöd och aktiviteten. Faktum är att det är många som uppskattar att komma till en second hand verksamhet efter lång arbetslöshet. Man kommer hemifrån, träffar nya människor och börjar få tillbaka självförtroendet. När det händer, det är då förutsättningarna att komma vidare i livet ökar, så att man antingen får ett jobb eller söker en utbildning.

Nu var det nog mer så att aktivitetsstöd inte direkt motsvarar någon heltidslön men folk ska ändå förväntas befinna sig där heltid. Och det är alltid meningslösa verksamheter dom tvingar ut folk på, för att hitta vettiga platser där folk faktiskt kanske kan få ett jobb, det är af, fk, inte i stånd till.

Tack!

Varför arbetar du inte för dina barn istället?

😆 Nä det är ju klart att ingen skulle nämna om dom hittar 5000kr eller några tunga Guld smycken 😉

Jag jobbade några veckor med att rusta lokalerna på ett Erikshjälpen under min uppsägningstid på ett bemanningsföretag som subventionerade våran timkostnad då det var helt slut på riktiga uppdrag.
Fick känslan att många volontärer var där bara för att snacka skit och fika typ, det hände fan inte mycket under dagarna. Jag kan förstå att om man är volontär så kan man inte förväntas att slita ihjäl sig men nån standard måste dom väl ändå ha då dom inte kan ta in 10 personer för att göra vad 2 vanliga arbetare hinner med. Måste väl finnas prestationskrav även för volontärer?
Mestadels var det gamla tanter som hade någorlunda koll på kläder och porslin som jag antar var det som hade bäst omsättning. Den butiken hade riktigt deprimerande "gubbhörna" där man kände igen grejer man sett för flera år sedan fortfarande kvar på hyllorna, förmodligen för att han som hade ansvaret bara var där 2 timmar i veckan och kastade 90% direkt då han inte förstod sig på modernare saker. Jag förstår att dom inte kunde ha någon heltidsanställd som ansvarig då det förmodligen var en väldigt liten del av deras försäljning men åtminstone någon som kunde skicka ut saker som går att sälja. Det slängdes tex Gameboys och Nintendos som aldrig ens testats för att gubben inte "kunde" eller orkade med. Hoppas att dom har någon bättre som sköter det idag.