Du kvinna som skaffat barn med en dålig man

Du kvinna som skaffat barn med en dålig man, hur känns det att leva med valet du gjort?
Förstod du att han var en dålig man tidigt, eller kom det långt senare?
Och hur känns det att ha fött och nu tvingas uppfostra den människans avkomma?
Och hur jobbigt är det att ni eventuellt måste ha kontakt för resten av livet?

Har du reflekterat över den exakta orsaken till varför Du valde den här mannen?
Var det enbart attraktion, trodde du att han var en god man från start?

Om du skulle varna andra unga kvinnor, vad ska dom titta efter för att undvika fastna med
en sådan man? Hur blev du lurad? Eller visste du vad du gav dig in på?

Enbart kvinnor i liknande situation beskriven ovan svarar tack.

Med det antalet skilsmässor,, så kanske du kan fråga din mor och dina systrar .

Rätt säker på att väldigt få kvinnor kommer vilja/våga svara i den här tråden med tanke på det allmänna kvinnoförakt som finns på Flashback (inte alla såklart). Får se om jag har fel

Jag är dum nog att försöka 🙂

Så här i efterhand är det lätt att se att jag hade överseende med vissa beteenden för att han ville ha barn och jag ville ha barn. Nu när jag är klar med barn hade jag aldrig accepterat dessa beteenden från en partner. Så man kan säga att den biologiska klockan ställde till det för mig.

Gällande barnen har jag många gånger haft dåligt samvete för att jag inte gav dem en bättre pappa. Men nu är de rätt stora och allt pekar på att de mår bra så det dåliga samvetet släpper pö om pö.

Sedan var ju inte allt dåligt med deras pappa hela tiden. Livet har fler nyanser än så.

Okej, vågade du så vågar jag, även om jag kommer få mycket skit.

Visste inte då att han var en dålig man, vi var unga (23 och 24) i ett helt nytt långdistansförhållande. Blev gravid av misstag då kondom sprack. Istället för att vara rationell och typ stötta mig i hur vi skulle göra framöver, började han direkt vara elak och säga riktigt elaka saker om mig och att aldrig tänker ta ansvar för barnet om jag behöll det. Sen blockerade han mig så jag inte fick kontakt. Och så fick jag sitta där som nysingel och gravid med beslutet i mina händer om vad jag skulle göra.

Efter flera veckors ångest kom jag fram till att jag inte klarade av abort. Har nu en fantastisk tonåring.
Pappan hörde av sig för några år sedan och bad om ursäkt för hur han betedde sig, men han vill fortfarande inte ha någon kontakt.

Hans förlust som inte vill lära känna sitt barn.

Det som är gjort är gjort.. Och det som har varit har varit (på gott och ont. Mest ont).

Men dom barna jag har är det bästa som har hänt mig och dom som gör det värt att kliva upp på morgonen och att fortsätta kämpa.

Vill säga till dessa unga kvinnor att lyssna på magkänslan och ta red flaggsen på största allvar.

Ingen deflation på dålig kvinna / man från
dig trots 2 trådar 🤔
https://www.flashback.org/showthread.php?p=96349419&posted=1#p96349419

Har som tur är inga barn men vänner som har barn och som separerat har oftast märkt att mannen varit skit efter att barnen kommit.

Tack för svar, och intressant!
Ja den biologiska klockan lär väl ställa till det för vissa helt klart.

Tack för storyn. Ja ni var rätt unga. Men taskigt av honom att bete sig sådär.
Och lite märkligt att han fortfarande inte vill ha kontakt. Man kan ju tänka sig att även om man var ung och dum och sa så först, så borde man väl ändra sig och bli nyfiken på sitt eget barn framöver.
Men tydligen inte vissa! Bra att han bad om ursäkt iaf, alltid något.

Intressant!
Någon kopierade min tråd rätt av, fast spegelvände den.
Men kan vara kul att se vad folk skriver där också.