Så kär i en idealbild att ingen annan finns

Jag lånar min kompis konto lite snabbt här nu.
Jag är kär i en idealbild. Problemet är att det känns som att jag är kär i en riktig person, trots att han egentligen inte finns.

Jag pratar inte med eller om en AI, en påhittad karaktär eller någon person jag inbillar mig existerar. Så illa är det inte. Det är inte min Barbaradocka som jag sitter och pussas med liksom.

Jag menar att jag har skapat en så pass tydlig bild av den man jag vill ha att jag nästan upplever det som att jag redan är förälskad i honom. Som i att andra män är så ointressanta att jag känner mig otrogen om jag överhuvudtaget går på dejt.
Är inte det sjukt?

Det märkliga är att jag redan har bestämt mig för vem jag letar efter. Jag vet hur jag vill att han ska vara, hur han ska kännas, hur hans hjärna ska fungera (hur han tänker och vad han kommer fram till när han reflekterar) och hur hans humor är.
Ett exempel är att han måste börja skratta när vi bråkar, annars kommer det aldrig funka.

Jag har dejtat uppskattningsvis 70 män sedan den här idealbilden skapades. Jätte fina killar, men kanske inga män.

Det känns nästan som att jag jämför verkliga människor med någon som inte ens existerar. Och det är en ganska omöjlig tävling att vinna.

Jag börjar fundera på om jag har så höga förväntningar att jag omöjligt kan bli kär i en verklig människa, eller om jag helt enkelt vet vad jag vill ha och vägrar nöja mig med något annat.
Eller så är jag sjuk i huvudet och förälskad i en fantasi.

Till höger och vänster om mig har kvinnor bråttom att få barn.
Vilket jag hade ett tag när jag var yngre, medans jag nu har bestämt mig för att jag inte vill ha barn - eftersom att pappan jag valt ut inte finns 😂 Hahaha det är helt absurt alltså!!

Är jag helt sjukt onormal, helt ärligt?

Meh. Jag tror jag var mer lost tidigare. Att jag sätter gränser(väldigt uppnåeliga sådana, tänk basgränser, inte slåss, vara snäll, bete sig rimligt) och kvinnorna inte lyckas leva upp till dessa eller ens försöker för att dom inte är intresserade av att behandla någon väl, dom vill BLI behandlade väl, men förstår inte att dom måste ge lite också.

Det är tragiskt, men är hellre ensam än med sådana.

Jag är en person med ett stort hjärta, men vid någon punkt orkar man inte att det bara utnyttjas.

T.ex. mitt ex sa att hennes dröm var att äga ett eget boende. Fixade lägenhet åt henne som hon fick inreda(du kanske läst andra inlägget i andra tråden
Men när hon fick chansen att köpa in sig var hon inte intresserad. Fick inte henne att betala vissa kostnader vi delade också. T.ex. internet. Fattade aldrig varför. Men förstår nu att det är mer transaktioner för er kvinnor. Därför ni släpper vissa krav när dom är rika eller har status. Lite som dom mest trasiga groupies

Ja det är intressant! Jag var aldrig otrogen, fanns där genom vårt och torrt. Och nu inser jag att jag gjort fel. Det är som att kasta pärlor åt svin. Jag kan hellre fokusera på mina vänner eller familj isåfall eftersom det är så svårt för dagens kvinnor med Jaaa... Allt?

Måste tillägga, du har gjort betydligt mer än någon kan begära. Och ingen ska ens begära det.

Du har gjort allt en bra människa gör. Du har bara haft oturen att stöta på jävligt otacksamma människor.

Klart det finns en bra kvinna för dig.

Snälla, tappa inte hoppet och ge upp.
Jag märker ju att du är en bra människa.
Blir inte bitter. Du och någon kvinna kommer glädja varandra.

TEXT
Är jag helt sjukt onormal, helt ärligt?

Jag kan absolut träffa en kvinna, problemet är att hon är en modern kvinna och inte behandlar män bra. Då är jag hellre ensam. Och det går.emot.min biologi, så mest troligt blir man inte så långvarig här! Men det anses som gott av kvinnorna så ehhh?

Kvinnor är inte en slags enhet som rör sig genom världen som en simultan fet amöba. Det finns roliga, ljuvliga undantag.
Det är dem jag själv alltid råkat på och älskar. Och de är värda allt.
Men, de växer inte på våra få träd. Jag har bara råkat på dem.

Kvinnor är betydligt mer lika varandra än män. De är otroligt mer lyhörda inför gruppen, räddare för att stå utanför gruppen, mer lättpåverkade av både propaganda och grupptryck. Det ÄR skillnad på män och kvinnor.

Det är under 7 års tid.
Så ca 10 pers om året. Det är kul tidsfördriv.

Hur träffar man folk utan tinder?

Kvinnor är betydligt mer lika varandra än män. De är otroligt mer lyhörda inför gruppen, räddare för att stå utanför gruppen, mer lättpåverkade av både propaganda och grupptryck. Det ÄR skillnad på män och kvinnor.