Läser ibland här på forumet om folk som går i pension tidigt, FIRE runt åldern 40-45 år tack vare investeringar i värdepapper och låga omkostnader.
Att bygga upp ett kapital i värdepapper samt satsa på att leva billigt är ju väldigt bra i sig. Men, är det verkligen så kul att "checka ut" redan när man är 40-45 år och inte ha nåt att göra resten av livet förutom att bara ta det lugnt?
Menar inte att arbete är meningen med livet osv., men det ger ju en vardag. Man har nåt att göra om dagarna, träffar folk naturligt, får intellektuell stimulans, får en fungerande dygnsrytm. Förutsätter ju att man har ett trivsamt jobb förstås. Och sen på helgen är det skönt att ta det lugnt och gå en skogspromenad eller läsa en bok.
Skulle jag vara ledig jämt så skulle jag bli helt galen, varje dag skulle ju se likadan ut som den förra. Slappande kan man inte heller göra i tid och otid, då fastnar man väl i psykisk ohälsa och många skulle nog även gå ner sig i ett missbruk till följd av det. Ta det lugnt (gå en skogspromenad, läsa en bok, titta på TV, etc.) är ju skönt om man jobbat en hel vecka och vill chilla lite. Men att bara göra de sakerna dag ut och dag in skulle ju göra att de mister sin charm?
Ha mer tid för sin familj är såklart trevligt. Är själv småbarnsförälder så vill inte missa all tid med mina barn. Men att bara hänga med familjen blir för mycket av det goda, sen när barnen är tonåringar om några år så vill de knappast göra det antar jag.
Sen är ju ironin att om man är ledig jämt så behöver man ju mer pengar för att ha kul, vilket gör att FIRE-budgeten spricker. Säg att man räknar med att kunna leva på typ 20 tkr efter skatt varje månad livet ut, givet ens befintliga enkla och billiga livsstil. Men sedan när man väl är ledig och förtidspensionär, då behöver man ju variation i vardagen? Äta ute, resa, etc. och då är det helt plötsligt inte 20 man behöver per månad utan mycket mer.
Är det verkligen värt med FIRE?
Att bygga upp ett kapital i värdepapper samt satsa på att leva billigt är ju väldigt bra i sig. Men, är det verkligen så kul att "checka ut" redan när man är 40-45 år och inte ha nåt att göra resten av livet förutom att bara ta det lugnt?
Menar inte att arbete är meningen med livet osv., men det ger ju en vardag. Man har nåt att göra om dagarna, träffar folk naturligt, får intellektuell stimulans, får en fungerande dygnsrytm. Förutsätter ju att man har ett trivsamt jobb förstås. Och sen på helgen är det skönt att ta det lugnt och gå en skogspromenad eller läsa en bok.
Skulle jag vara ledig jämt så skulle jag bli helt galen, varje dag skulle ju se likadan ut som den förra. Slappande kan man inte heller göra i tid och otid, då fastnar man väl i psykisk ohälsa och många skulle nog även gå ner sig i ett missbruk till följd av det. Ta det lugnt (gå en skogspromenad, läsa en bok, titta på TV, etc.) är ju skönt om man jobbat en hel vecka och vill chilla lite. Men att bara göra de sakerna dag ut och dag in skulle ju göra att de mister sin charm?
Ha mer tid för sin familj är såklart trevligt. Är själv småbarnsförälder så vill inte missa all tid med mina barn. Men att bara hänga med familjen blir för mycket av det goda, sen när barnen är tonåringar om några år så vill de knappast göra det antar jag.
Sen är ju ironin att om man är ledig jämt så behöver man ju mer pengar för att ha kul, vilket gör att FIRE-budgeten spricker. Säg att man räknar med att kunna leva på typ 20 tkr efter skatt varje månad livet ut, givet ens befintliga enkla och billiga livsstil. Men sedan när man väl är ledig och förtidspensionär, då behöver man ju variation i vardagen? Äta ute, resa, etc. och då är det helt plötsligt inte 20 man behöver per månad utan mycket mer.
Är det verkligen värt med FIRE?
Har inga stora utgifter, bostadsrätten är betald, huset vid medelhavet är betalt, röker inte, flyger ofta med Ryanair. Några tusen extra i månaden i aktieutdelningar och ett litet svartjobb som är enkelt och bra betalt. Jag klarar mig bra!