Citat:
Ursprungligen postat av
Finporslinet
Fast etnonationalism är bara vanlig nationalism. Det finns egentligen ingen annan nationalism utan medborgerlig nationalism där man delar ut papperslappar är en ny form av nationalism som inte har funnits speciellt länge i människans historia. Kulturnationalism har jag ingen aning om hur det ens ska fungera då det är så flummigt.
Bara för att man är etnonationalist, alltså att man har utgångspunkten att etniska svenskar existerar, är ursprungsbefolkningen och är folket som grundade nationalstaten Sverige, så betyder inte det att ingen med icke-svensk bakgrund kan bo i Sverige.
Det betyder dock att etnicitet har en betydelse och att det svenska folket finns och att man tycker detta folket ska vara majoritet i Sverige.
I så fall är det bara en fråga om semantik, och jag kan skriva under på den typ av etnonationalism som du beskriver, eller nationalism då i dess rätta bemärkelse.
Jag har från början haft en positiv syn på öppna gränser, har själv bott utomlands i många år, och tycker det vore tråkigt med en "stängd" värld där människor inte tillåts flytta runt och uppleva andra kulturer. Men det mångkulturella projektet har vanskötts så till den milda grad med sådana fruktansvärda konsekvenser att jag helt enkelt behöver erkänna att jag hade fel. Det funkar inte att låta människor flytta runt hur som helst. Det har kanske egentligen bara varit en reaktion på ww2 och en överkorrigering. Men det vi såg under ww2 kanske mer borde kunna beskrivas som imperialism, snarare än nationalism. Vilket egentligen visar på att nationalismen i grund och botten är en bra modell som fungerar och inte kan jämföras med tex kommunismen som bevisligen inte gjorde det. Men det är ändå viktigt för mig att inte dras med för långt när/om pendeln svänger. Det är trots allt vanligt att man låter pendeln svänga för långt om man väl får chansen till stora samhällsförändringar.