Citat:
Norléns huvudsakliga uppgift är att få till en regering. Ingen skillnad vilken, så länge den får riksdagens stöd. Det mäts i form av en omröstning om statsministerns förtroende, för att det ska vara så enkelt som möjligt. Eftersom statsministern är regeringens "verkställande direktör". I övrigt är det helt egalt vem som blir statsminister.
Norlén ska som talman agera helt partipolitiskt obundet och enbart med Sveriges bästa för ögonen. Det är sist och slutligen rätt enkelt, Sverige behöver en regering. Och också om han framstå som litet av en fjompig fjant emellanåt, så ska han ha all heder för att faktiskt gör sitt jobb, på allvar, FÖR Sveriges bästa. I motsats till varenda svensk partiledare, som i huvudsak agerar för sitt eget bästa.
Och Norlén har helt tydligt en plan, som han dessutom antytt mellan raderna. Hans bedömning verkar (helt korrekt) vara att det inte finns nån "självklar regering" och att hans arbetssätt därför behöver gå ut på att belysa situationen och ställa alla partier "mot väggen", dvs. inför det faktum som de fortsättningsvis förnekar.
I den första omröstningen prövades därför "valvinnaren". Helt korrekt, också om det inte egentligen hade nåt med Andersson som statsminister att göra, Norléns mål var att klart visa för alla att S-ledd minoritetsregering inte var ett funktionellt regeringsalternativ. Vilket det bevisligen inte var, eftersom en majoritet av riksdagen röstade "nej". Samtidigt blev det formellt belagt vem som är mot det alternativet (alla utom S).
Nu i den andra omröstningen är det istället fråga om "mittenalternativet", inte om Thand Ringqvist. Norlén mäter nästa tisdag de politiska förutsättningar för ett S+C+MP+KD+L-alternativ. Om det faller, vilket verkar sannolikt, är det bevisat att den nuvarande svenska riksdagen INTE stöder ett mittenalternativ, och att det därför kan avlägsnas från diskussionen. Samtidigt kommer det att formellt beläggas vilka partier som är "för" respektive "emot" en sådan mittenregering.
I den tredje omröstningen är det därför ytterst sannolikt att Norlén kommer att mäta riksdagens stöd för det " förlorande alternativet", dvs. Tidö-laget. Representerad av ifrågavarande partiers uttalade statsministerkandidat, Kristersson. Om riksdagen röstar "nej" till det regeringsalternativet, bestående av M+SD+KD+L, så är det därmed avpolleterat.
Jag är helt säker på att Norlén helst hade sett att Sverige fick en ny regering direkt, i den första omröstningen. Men nu var skitläget så som det var, och efter de inledande förhandlingarna han höll med partiledarna stod det klart att det inte är nån idé att mäta det ena uppspydda alternativet efter det andra. Hans mål har därför istället målmedvetet varit att bringa "politisk klarhet" genom att i tur och ordning avlägsna alla mindre sannolika alternativ:
- "minoritetsregering" = NEJ!
- "mittenregering" = NEJ!
- "förlorarregering" = NEJ!
Han manövrerar alltså, helt korrekt, en osamarbetsvillig riksdag mot ett så klart läge som möjligt: att i den sista avgörande omröstningen ställa det mest troliga regeringsalternativet mot ett extra val. Om han på det viset lyckas skaka fram en svensk regering med majoritetsstöd ur den nuvarande politiska låsningsskiten så har Norlén minsann gjort sitt jobb, med heder.
Och ingen kan klaga på tillvägagångssättet: alla partier har fått fulla möjligheter att visa var de står i alla relevanta regeringskonstellationer:
- alla på vänstersidan, förutom S, röstade "nej" till en minoritetsvänsterregering, så det alternativet kan de alla hålla käft om. Också S, som mättes i den rollen.
- hela mittenblocket fick chansen att visa om de stöder en mittenregering, och alla partier som nästa tisdag röstar "nej" kan därefter hålla käft om "mittenpolitik", för den har de sagt nej till. Och mittenregeringens främsta förespråkare, C, har fått mäta sitt drömalternativ.
- därefter går turen till Tidö. Om/när Kristersson röstas ner så är det bara att hålla käft om om alla uppdiktade varianter med C som "byter sida" och avhoppare härifrån och därfrån. Did not happen, stfu. Och Kristersson kan sluta snacka om att han har "ett regeringsalternativ", för det hade han inte.
Och sen får partierna, alla tillsammans och helt i enlighet med svensk författning, inför en sista omröstning avgöra om de anser det så fullständigt omöjligt att samarbeta att de därför tvingar Sverige till ett extra val. Och om de gör det, tvingar Sverige till ett extra val, så kan ingen klandra talman Norlén. Alla väsentliga regeringsalternativ har mätts, och alla partier och riksdagsledamoter har själva meddelat sin inställning till dem genom sina officiellt avgivna röster.
Och går vi till extra val så gör vi det samtidigt med riksdagens voteringsfacit på hand, något som sannolikt kommer att väga tungt i det extra valet. Hur "samarbetsvilligt" ett parti är framgår nämligen av de fyra voteringarna. Det kan finnas partier som röstat "nej" till allt, vilka vettiga väljare röstar på ett sånt parti i ett extra val? Det kan finnas partier som röstat "nej" till allt utom ett alternativ, och då framstår ju det alternativet klart för alla väljare, om än i ett "my way or the highway"-format. Och det kan finnas partier som röstat ja till två eller t.o.m. tre regeringsförslag, och de kommer förstås att bevisligen framstå som de mest samarbetsvilliga av alla (S kunde potentiellt nå fyra "ja", men jag har svårt att se S rösta "ja" till Kristersson-alternativet).
Summa summarum: lätt fjompiga Norlén förtjänar faktiskt beröm för sitt agerande som talman, och kommer Sverige att få en regering istället för att gå till extra val så är det mycket tack vare honom. Och personligen skulle jag t.o.m. kunna gå så långt att han är den enda i hela jävla riksdagen som har hedern i behåll, tack vare att han är den enda som 100%-igt agerar med Sveriges bästa för ögonen.
Jag gillar inte karln, men hedras den som hedras bör.
Norlén ska som talman agera helt partipolitiskt obundet och enbart med Sveriges bästa för ögonen. Det är sist och slutligen rätt enkelt, Sverige behöver en regering. Och också om han framstå som litet av en fjompig fjant emellanåt, så ska han ha all heder för att faktiskt gör sitt jobb, på allvar, FÖR Sveriges bästa. I motsats till varenda svensk partiledare, som i huvudsak agerar för sitt eget bästa.
Och Norlén har helt tydligt en plan, som han dessutom antytt mellan raderna. Hans bedömning verkar (helt korrekt) vara att det inte finns nån "självklar regering" och att hans arbetssätt därför behöver gå ut på att belysa situationen och ställa alla partier "mot väggen", dvs. inför det faktum som de fortsättningsvis förnekar.
I den första omröstningen prövades därför "valvinnaren". Helt korrekt, också om det inte egentligen hade nåt med Andersson som statsminister att göra, Norléns mål var att klart visa för alla att S-ledd minoritetsregering inte var ett funktionellt regeringsalternativ. Vilket det bevisligen inte var, eftersom en majoritet av riksdagen röstade "nej". Samtidigt blev det formellt belagt vem som är mot det alternativet (alla utom S).
Nu i den andra omröstningen är det istället fråga om "mittenalternativet", inte om Thand Ringqvist. Norlén mäter nästa tisdag de politiska förutsättningar för ett S+C+MP+KD+L-alternativ. Om det faller, vilket verkar sannolikt, är det bevisat att den nuvarande svenska riksdagen INTE stöder ett mittenalternativ, och att det därför kan avlägsnas från diskussionen. Samtidigt kommer det att formellt beläggas vilka partier som är "för" respektive "emot" en sådan mittenregering.
I den tredje omröstningen är det därför ytterst sannolikt att Norlén kommer att mäta riksdagens stöd för det " förlorande alternativet", dvs. Tidö-laget. Representerad av ifrågavarande partiers uttalade statsministerkandidat, Kristersson. Om riksdagen röstar "nej" till det regeringsalternativet, bestående av M+SD+KD+L, så är det därmed avpolleterat.
Jag är helt säker på att Norlén helst hade sett att Sverige fick en ny regering direkt, i den första omröstningen. Men nu var skitläget så som det var, och efter de inledande förhandlingarna han höll med partiledarna stod det klart att det inte är nån idé att mäta det ena uppspydda alternativet efter det andra. Hans mål har därför istället målmedvetet varit att bringa "politisk klarhet" genom att i tur och ordning avlägsna alla mindre sannolika alternativ:
- "minoritetsregering" = NEJ!
- "mittenregering" = NEJ!
- "förlorarregering" = NEJ!
Han manövrerar alltså, helt korrekt, en osamarbetsvillig riksdag mot ett så klart läge som möjligt: att i den sista avgörande omröstningen ställa det mest troliga regeringsalternativet mot ett extra val. Om han på det viset lyckas skaka fram en svensk regering med majoritetsstöd ur den nuvarande politiska låsningsskiten så har Norlén minsann gjort sitt jobb, med heder.
Och ingen kan klaga på tillvägagångssättet: alla partier har fått fulla möjligheter att visa var de står i alla relevanta regeringskonstellationer:
- alla på vänstersidan, förutom S, röstade "nej" till en minoritetsvänsterregering, så det alternativet kan de alla hålla käft om. Också S, som mättes i den rollen.
- hela mittenblocket fick chansen att visa om de stöder en mittenregering, och alla partier som nästa tisdag röstar "nej" kan därefter hålla käft om "mittenpolitik", för den har de sagt nej till. Och mittenregeringens främsta förespråkare, C, har fått mäta sitt drömalternativ.
- därefter går turen till Tidö. Om/när Kristersson röstas ner så är det bara att hålla käft om om alla uppdiktade varianter med C som "byter sida" och avhoppare härifrån och därfrån. Did not happen, stfu. Och Kristersson kan sluta snacka om att han har "ett regeringsalternativ", för det hade han inte.
Och sen får partierna, alla tillsammans och helt i enlighet med svensk författning, inför en sista omröstning avgöra om de anser det så fullständigt omöjligt att samarbeta att de därför tvingar Sverige till ett extra val. Och om de gör det, tvingar Sverige till ett extra val, så kan ingen klandra talman Norlén. Alla väsentliga regeringsalternativ har mätts, och alla partier och riksdagsledamoter har själva meddelat sin inställning till dem genom sina officiellt avgivna röster.
Och går vi till extra val så gör vi det samtidigt med riksdagens voteringsfacit på hand, något som sannolikt kommer att väga tungt i det extra valet. Hur "samarbetsvilligt" ett parti är framgår nämligen av de fyra voteringarna. Det kan finnas partier som röstat "nej" till allt, vilka vettiga väljare röstar på ett sånt parti i ett extra val? Det kan finnas partier som röstat "nej" till allt utom ett alternativ, och då framstår ju det alternativet klart för alla väljare, om än i ett "my way or the highway"-format. Och det kan finnas partier som röstat ja till två eller t.o.m. tre regeringsförslag, och de kommer förstås att bevisligen framstå som de mest samarbetsvilliga av alla (S kunde potentiellt nå fyra "ja", men jag har svårt att se S rösta "ja" till Kristersson-alternativet).
Summa summarum: lätt fjompiga Norlén förtjänar faktiskt beröm för sitt agerande som talman, och kommer Sverige att få en regering istället för att gå till extra val så är det mycket tack vare honom. Och personligen skulle jag t.o.m. kunna gå så långt att han är den enda i hela jävla riksdagen som har hedern i behåll, tack vare att han är den enda som 100%-igt agerar med Sveriges bästa för ögonen.
Jag gillar inte karln, men hedras den som hedras bör.
Helt enig. Norlén behärskar konststycket "att vara saklig", något som verkar vara nästan helt bortglömt inom politik och journalistik nu för tiden.
