Beklagar. Finns inget att säga mer än det.
Om du har det behovet kan du få kontakt med tex. kurator eller psykolog via onkologen. Dom kan hjälpa till med en del av det praktiska också.
Känslomässigt:
Jag hade nog försökt spela in ett grattis på födelsedagen/livshändelser (student, examen, giftemål, barnbarn) som barnen får eftersom genom livet. Hade ev. blivit känslomässigt tungt att göra, men jag kan inte komma på något bättre sätt att visa att man tänkt vara där genom livet, men att det inte blev så och man ändå tänkt på det.
Till den minsta hade jag bara högläst in hela bokhögen och sjungit alla gonattvisor som går varma.
Ekonomiskt:
Hade en vän vars pappa dog plötsligt i en hjärtattack när vi var 13. Han och hans systrar fick någon slags "barnpension" som betalades ut månadsvis tills han blev 18. *Edit, kollade upp och det gäller nu med. Som jag förstår det så innebär det att barnen får dela på upp till 80-100% av din framtida potentiella pension, utbetalat månadsvist, till året de fyller 20. Taket nås vid 4 barn, men sänks till 80% om man har partner som får en del av pensionen å sina vägnar.
https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/ekonomiskt-stod/barnpension-och-efterlevandestod-till-barn
Det finns ev. Fonder att söka pengar från till efterlevande och för guldkant på sista tiden. Det borde onkologens kurator ha koll på.
Om jag vore dig skulle jag ta en del av de 100 000 du har sparat och lagt upp kapitalförsäkringar till barnen. Dom går generellt utanför vanlig arvsrätt/dödsbo och är oftast skyddade mot utmätning riktat mot dödsbo m.m. Du kan lägga upp dem så att de betalas ut när barnen blir vuxna. På 10-20 år kan det vara en hyffsat bra start på vuxenlivet.