I denna tråd vill jag prata om människors beteende. Hur man agerar och beter sig i olika situationer är baserat på kognitiv inlärning och därför passar tråden in här.
Bakgrunden är då att jag och min sambo har i grunden samma fysiska sjukdom som yttrar sig genom olika symptom.
I mitt fall handlar det om ständig värk samt stora hudproblem. Detta kan människor relatera till även om vissa individer fäller spydiga kommentarer när jag för deras barns skull tar duschbåsen i simhallen. Visst, det är ”halloween” och då ska man skrämma barn. Men jag betvivlar att det blir en kul skräm när barnen ser vad modern kirurgi gör när det skiter sig..
Men, jag är öppen med min sjukdom och med det så respekteras detta av familj, vänner och bekanta.
Så har vi då min kvinnliga sambo. Jo, jag nämner kön då man behandlas olika beroende på om man är man eller kvinna. Detta ser vi båda tydligt i bemötandet från vården där jag som är ett manligt vrak får allt jag ber om medan kvinnan som till och med omskolade sig för att kunna arbeta vidare får sämre vård och till och med sämre smärtlindring.
Men nu till grejen.
Mina symptom kan man relatera till medan sambon upplyser familj, vänner och kollegor om sina problem. För att hantera sina problem så har hon ett strikt matschema och finns inte garantin för en ledig toalett så äter hon inte.
Ingen läkare i världen kan fixa detta utan hon själv anpassar sig till omgivningen på egna villkor.
Ändå så möts hon av ständiga tips och råd från friska människor och i princip handlar det om att både göra som dem samt att testa en massa preparat.
När hon avstår att äta när någon vill bjuda så börjas det tjata om att ta en liten bit.
Samtidigt som hon möts av ständigt tjat så går hon hungrig hela dagar för att vara med i de sociala sammanhang hon numer hatar pga bemötandet.
Hur kommer det sig att så många inte bara kan respektera andras sjukdomar när de själva inte förstår hur det är att leva med en sjukdom mer än att bli sin sjukdom?
Bakgrunden är då att jag och min sambo har i grunden samma fysiska sjukdom som yttrar sig genom olika symptom.
I mitt fall handlar det om ständig värk samt stora hudproblem. Detta kan människor relatera till även om vissa individer fäller spydiga kommentarer när jag för deras barns skull tar duschbåsen i simhallen. Visst, det är ”halloween” och då ska man skrämma barn. Men jag betvivlar att det blir en kul skräm när barnen ser vad modern kirurgi gör när det skiter sig..
Men, jag är öppen med min sjukdom och med det så respekteras detta av familj, vänner och bekanta.
Så har vi då min kvinnliga sambo. Jo, jag nämner kön då man behandlas olika beroende på om man är man eller kvinna. Detta ser vi båda tydligt i bemötandet från vården där jag som är ett manligt vrak får allt jag ber om medan kvinnan som till och med omskolade sig för att kunna arbeta vidare får sämre vård och till och med sämre smärtlindring.
Men nu till grejen.
Mina symptom kan man relatera till medan sambon upplyser familj, vänner och kollegor om sina problem. För att hantera sina problem så har hon ett strikt matschema och finns inte garantin för en ledig toalett så äter hon inte.
Ingen läkare i världen kan fixa detta utan hon själv anpassar sig till omgivningen på egna villkor.
Ändå så möts hon av ständiga tips och råd från friska människor och i princip handlar det om att både göra som dem samt att testa en massa preparat.
När hon avstår att äta när någon vill bjuda så börjas det tjata om att ta en liten bit.
Samtidigt som hon möts av ständigt tjat så går hon hungrig hela dagar för att vara med i de sociala sammanhang hon numer hatar pga bemötandet.
Hur kommer det sig att så många inte bara kan respektera andras sjukdomar när de själva inte förstår hur det är att leva med en sjukdom mer än att bli sin sjukdom?